Stenfolk

[Dretski]

Stenbitare och relationer till de andra.

Dvärgar hyfsad, grottalver likaså, vättar dålig och illvättar hatisk.

Jag skulle tro att dvärgar förstår sig på stenbitarna bättre än andra raser. Förmodligen kommer den kunskap som exempelvis Mandelorden har om stenbitare främst från dvärgar. Kanske stenbitare t.o.m. vid tillfälle kan hjälpa till när dvärgarna har grävt för djupt och girigt…
Grottalver kan tänkas ha hyfsade relationer även om de två raserna kan komma på kant med varandra ibland. Moder Jords och Karkôrs vision om hur underjorden borde vara skiljer sig säkert åt ibland, och alverna våndas säkert över hur stenbitare glufsar i sig vackra kristaller och liknande.

Håller med om att svartfolk nog tycker illa om stenbitare och antagligen är rädda för dem. Stenbitarna har nog inte så mycket till övers för vättar och andra svartfolk heller. Gissningsvis gillar stenbitare ordning och reda till skillnad från vättar.

Jag tror faktiskt att dvärgar, till stor del, faktiskt inser att stenbitarna är mer uråldriga än de själva. Det kan mycket väl vara så att de två raserna till stor del kommer överens, även om det så klart kan leda till viss irritation att stenbitarna inte vårdar kristaller som skatter på samma vis som dvärgarna.

[Adragoor]

Jag tror faktiskt att dvärgar, till stor del, faktiskt inser att stenbitarna är mer uråldriga än de själva. Det kan mycket väl vara så att de två raserna till stor del kommer överens, även om det så klart kan leda till viss irritation att stenbitarna inte vårdar kristaller som skatter på samma vis som dvärgarna.

Fast är stenbitarna mer uråldriga? Skapades inte i stort sett alla intelligenta varelser av diverse gudar efter den första konfluxen och är ungefär lika uråldriga allihop?

[birkebeineren]

Jag skulle tro att dvärgar förstår sig på stenbitarna bättre än andra raser. Förmodligen kommer den kunskap som exempelvis Mandelorden har om stenbitare främst från dvärgar. Kanske stenbitare t.o.m. vid tillfälle kan hjälpa till när dvärgarna har grävt för djupt och girigt…
Grottalver kan tänkas ha hyfsade relationer även om de två raserna kan komma på kant med varandra ibland. Moder Jords och Karkôrs vision om hur underjorden borde vara skiljer sig säkert åt ibland, och alverna våndas säkert över hur stenbitare glufsar i sig vackra kristaller och liknande.

Håller med om att svartfolk nog tycker illa om stenbitare och antagligen är rädda för dem. Stenbitarna har nog inte så mycket till övers för vättar och andra svartfolk heller. Gissningsvis gillar stenbitare ordning och reda till skillnad från vättar.

Låter rimligt. Kan tänkas att det nästan är uteslutande via dvärgar eller alver som andra folkslag kan närma sig stenbitare och deras bosättningar om de inte vill riskera att dödas eller jagas iväg. Något särskilt högt FV i Kulturkunskap Stenbitare lär det vara ytterst få som har. Dvärgar generellt har troligen viss kunskap genom att vara ett annat stenfolk, åtminstonde om de lever nära en bosättning stenbitare, och vissa lärde dvärgar kan tänkas ha studerat sina "släktingar". Möjligtvis har också dvärgarnas prästerskap kunskap om övriga stenfolk. Alver som lever nära stenbitare i underjorden lär också ha samlat på sig viss kunskap genom erfarenhet även om de nödvändigtvis inte har något direkt samröre med dem.

En vidare fråga är hur kan andra folkslag komunicera med stenbitare? Har ens stenbitare ett talspråk eller kommunicerar de på annat sätt genom teckensspråk, skriftspråk eller telepati? Sen oavsett, kan dvärgarnas urskrift Stenspråket vara ett sätt att kommunicera med stenbitare på?

[Dretski]

Jag skulle tro att dvärgar förstår sig på stenbitarna bättre än andra raser. Förmodligen kommer den kunskap som exempelvis Mandelorden har om stenbitare främst från dvärgar. Kanske stenbitare t.o.m. vid tillfälle kan hjälpa till när dvärgarna har grävt för djupt och girigt…
Grottalver kan tänkas ha hyfsade relationer även om de två raserna kan komma på kant med varandra ibland. Moder Jords och Karkôrs vision om hur underjorden borde vara skiljer sig säkert åt ibland, och alverna våndas säkert över hur stenbitare glufsar i sig vackra kristaller och liknande.

Håller med om att svartfolk nog tycker illa om stenbitare och antagligen är rädda för dem. Stenbitarna har nog inte så mycket till övers för vättar och andra svartfolk heller. Gissningsvis gillar stenbitare ordning och reda till skillnad från vättar.

Låter rimligt. Kan tänkas att det nästan är uteslutande via dvärgar eller alver som andra folkslag kan närma sig stenbitare och deras bosättningar om de inte vill riskera att dödas eller jagas iväg. Något särskilt högt FV i Kulturkunskap Stenbitare lär det vara ytterst få som har. Dvärgar generellt har troligen viss kunskap genom att vara ett annat stenfolk, åtminstonde om de lever nära en bosättning stenbitare, och vissa lärde dvärgar kan tänkas ha studerat sina "släktingar". Möjligtvis har också dvärgarnas prästerskap kunskap om övriga stenfolk. Alver som lever nära stenbitare i underjorden lär också ha samlat på sig viss kunskap genom erfarenhet även om de nödvändigtvis inte har något direkt samröre med dem.

En vidare fråga är hur kan andra folkslag komunicera med stenbitare? Har ens stenbitare ett talspråk eller kommunicerar de på annat sätt genom teckensspråk, skriftspråk eller telepati? Sen oavsett, kan dvärgarnas urskrift Stenspråket vara ett sätt att kommunicera med stenbitare på?

Även om jag gillar idén med Stenspråket, så får vi inte glömma att stenbitarna är lika intelligenta som övriga humanoida raser. Även om det torde vara ytterst svårt att skapa avancerat ljud med deras fysiologi, så har de ju en alldeles speciell förmåga att kunna forma sten med sina bara händer. Jag föreslår ett intrikat och mycket vackert skriftspråk, men begränsat av storleken på deras fingrar (där dvärgarna kan använda fint smidda verktyg för runristning, något jag själv har en del erfarenhet av i den verkliga världen) vilket innebär att det torde ta ganska mycket plats för dem att skriva. Förslagsvis talar de antingen på något vis som liknar Tolkiens enter (då god tid krävs för att forma struparna), eller via ett system med knackningar och vibrationer som kan färdas inte bara genom gruvorna, utan även i viss mån genom massivt berg. Vi får dock inte heller glömma att stenbitarnas kultur och bostäder är ganska begränsade i sina sinnesintryck (om man tänker sig att "Eskimåer har hundra ord för snö och inget för krig" som ett exempel).

Stenspråket å andra sidan kan ju vara ett unisont sätt att kommunicera i Altors grottsystem där underjordiska folkslag under eoner har utvecklat ett enklare kommunikationssystem för att beskriva nödvändiga kunskaper om grottornas utformning, precis som nämnt i artikeln genom att placera ut stenar - en kunnig och erfaren grottforskare behärskar alltid detta i någon mån.

[skaraborgarn]

Stenfolk borde väl rimligtvis ha något som gör att de ofta förstår hur andra stenfolk tänker och resonerar? Annars har stenfolken ingenting gemensamt. Alla älvfolk har något som förenar dem likväl som svartfolken.

[Dretski]

Stenfolk borde väl rimligtvis ha något som gör att de ofta förstår hur andra stenfolk tänker och resonerar? Annars har stenfolken ingenting gemensamt. Alla älvfolk har något som förenar dem likväl som svartfolken.

Mycket bra idé, jag ska klura lite på det under veckan! Har du några egna förslag?

[skaraborgarn]

De kommer aldrig bygga vare sig flygmaskiner eller ubåtar.

De är stenens folk. Rent allmänt borde stenfolk vara skeptiska mot hav, alla sjöfararare är priater säge rman och fnyser, luft, flygöar måste vara det dummaste som finns. Konservatism, man ogillar förändringar om det inte är uppenbart att man har nytta av dem. Stenfolk gillar det de gjort jämt. Ja ja den där fisksoppan från Berendien går väl att äta men nu är det så att vi föredrar inlagda grottsvinsfötter. (sedan att soppan smakade bättre än väntat ja kanske rentav bättre än fötterna det erkänner man inte för andra och knappt sig själv heller)

Stenfolk kan uppfattas som ordhålliga och rättframma men det beror på att de sällan eller aldrig behövt förställa sig eller använda list och intriger för framgång. Jättar är så stora att de behöver inte kompromissa eller ljuga det är bara att slå till. Dvärgarna är skickliga smeder och det vet de. De behöver aldrig säga att deras föremål och produkter för det vet alla. Stenbitare har sällan kontakt med andra folkslag och har lite svårt att kunna med lister och finter. Å andra sidan vet man aldrig vad de tänker då deras mimik och anletsdrag sällan ändras markant.

Man samarbetar ofta. Stenfolk är ofta gruppvarelser och de som är för sturska och trotsiga bland dvärgar och jättar förvisas. stick inte ut eller upp. Ingen dvärgsaga finns där hjälten är en egensinnig person som går sina egna vägar och bryter mot reglerna.