Palinor
Då får jag väl skämma bort er med ännu en bild - en palinorisk stridshäst. Tredje och troligtvis sista bilden till Palinor. Den som hinner först att tjinga mig kommer jag att jobba för härnäst.
Senast redigerad av anders den 2009-02-16 04:41, redigerad totalt 1 gånger.
Åter en klockren bild. Tycker att hela bilden verkligen lyser kärvt nordland, soltåg och jäklaranagga. Helt rätt helt enkelt. Och vad gäller Nisse G. så _är_ han Drakar och Demoner för mig (som gammal experträv :p ). Du har rätt i att man kan känna igen hans lite kärva och kärnfulla stil.
Mycket snyggt helt enkelt jag är helt lyrisk över att få så bra illustrationer till palinor!
Mycket snyggt helt enkelt jag är helt lyrisk över att få så bra illustrationer till palinor!
För mycket text.
Har satt mig ned med Palinor och rättat en del, samt börjat fylla ut rubriker. Känner nu att det kanske inte är något jag bör göra, för det blir lite för mycket otajt text. Funderar på att distillera det hela. Så i vanlig ordning postar jag det jag skrivit här för era lärda åsikter :
Klimat
Palinors klimat är subarktiskt med mycket regn, klara somrar och kalla vintrar. Våren för med sig flyttfåglar och barghan blommar i mångfärgad krypblommor under det ihållande regnet. Sommaren är klar och frisk, en alltför kort nådetid för palinorerna. Hösten för med sig hårda regn och dimmor, men också ett överflöd av svamp och villebråd. På vintern staplar kalla vindar från öster snödrivorna högt mot hus och stugor, ett yrande svepkaos som sveper fram över barghan och begraver de västliga bosättnignarna.
Högtider och traditioner
Ett antal högtider firas av Palins Orden, förutom de som gäller som allmänna för de Lysande Vägen. Främst bland dessa är givetvis de Fallnas Dag sent om hösten. Med tända ljus i händerna bekämpar riddarna det djupnande mörkret genom högtravande lovsånger till de som fallit för tron. Till midvinter hålls en stor eldfest för att åkalla Etins lysande anlete, solen. Ett antal mindre högtider håller särskilda helgon och händelser i ära, däribland Ordensdagen, i St: Palins åminnelse. Alla dessa festdagar högtidlighålls även av bondebefolkningen. Tillsammans med många av de narguriska dagarna firar de även marknadsdagar som en särskild högtidlighet. Dessa köpskapsfester är en av de få tillfällen då bofast och strövande befolkning möts och umgås. Mer än en olycklig eller upprivande kärlekshistoria har haft sin upprinnelse under de festerna, för bönder och nomader håller sig helst på var sin kant.
Vad de narguriska stammarna i övrigt firar är svårt att säga, då deras traditioner är högst skiljaktiga och mångfaldiga. Hos nomaderna är det även tradition att utföra skenräder mot ensligt belägna gårdar. Beroende förhållandet mellan bofasta och nomadiserande kan dessa krigiska övningar innehålla mer eller mindre av stöld och blodspillan. För nargurerna är det en påminnelse om vem som i deras ögon har rätt till landet. Även om ordensmyndigheterna ser mycket allvarligt på sådana aktiviteter brukar bönderna snarare ställa in sig på att upprätthålla goda relationer med barbarerna. I sådana fall kan räderna snarare ta formen av vänskapliga besök.
Förutom marknaderna och viss vilda festivaler finns det inte mycket till utbud av kulturella upplevelser i Palinor. Utanför Palinéon i Khartotum vill säga, där den elekta riddarklassen kan njuta av ett begränsat utbud av jorisk teater och musik. Dessutom ger de mer musikaliskt eller konstnärligt begåvade palinorerna utlopp för sina talanger genom det lokala etintemplet. Dessa pryds allt mer av gobelänger och helgonfigurer i trä från stugorna. Många av dessa har ett tveklöst narguriskt och hedniskt drag över sig.
Nargurernas kulturella aktiviteter är en del av deras vardag – deras bruksförmål, kläder och bostäder är ofta högstående konstföremål. Dessutom firas många religiösa högtider med stämsång, strupsång, dans och hästparader.
Arkitektur
De hus de narguriska nomaderna trots allt uppför lånar mycket från deras bofasta släktingar bortom palinor. Karvade taknockar, flätverk och halmtak ger ett barbariskt men konstfärdigt intryck. Det är lätt att överväldigas av de råa djurfigurerna och intrikata slingorna som tyder på en stor hantverskicklighet.
Trots att orden så långt det går försöker bygga fyrkantiga, sensibla stenhus och eftersträvar renhet och enkelhet i byggnadsstilen så byggs en majoritet trähus. Särskilt av bondebefolkningen, som tar djupa intryck av den narguriska stil som många av dem har med släkten.
Eftersom palinor är ett fattigt land, med tillfällig toppar av plundrad rikedom, är bebyggelsen högst blandad. Gamla stenhus och kasaler bevaras genom århundradena sida vid sida med enkla trähus eller moderna skrytbyggen. Palinor är en rokig blandning av stilar, som ett kollage av jorisk och nargurisk byggnadskonst genom seklen.
p.s. Texten om riddare ovan ingår även, och texten om kasaler ovan. Den första skall nog godbitarna plockas ur, och den senare kanske skall skrivas om som beskrivning av en specifik kasal?
Klimat
Palinors klimat är subarktiskt med mycket regn, klara somrar och kalla vintrar. Våren för med sig flyttfåglar och barghan blommar i mångfärgad krypblommor under det ihållande regnet. Sommaren är klar och frisk, en alltför kort nådetid för palinorerna. Hösten för med sig hårda regn och dimmor, men också ett överflöd av svamp och villebråd. På vintern staplar kalla vindar från öster snödrivorna högt mot hus och stugor, ett yrande svepkaos som sveper fram över barghan och begraver de västliga bosättnignarna.
Högtider och traditioner
Ett antal högtider firas av Palins Orden, förutom de som gäller som allmänna för de Lysande Vägen. Främst bland dessa är givetvis de Fallnas Dag sent om hösten. Med tända ljus i händerna bekämpar riddarna det djupnande mörkret genom högtravande lovsånger till de som fallit för tron. Till midvinter hålls en stor eldfest för att åkalla Etins lysande anlete, solen. Ett antal mindre högtider håller särskilda helgon och händelser i ära, däribland Ordensdagen, i St: Palins åminnelse. Alla dessa festdagar högtidlighålls även av bondebefolkningen. Tillsammans med många av de narguriska dagarna firar de även marknadsdagar som en särskild högtidlighet. Dessa köpskapsfester är en av de få tillfällen då bofast och strövande befolkning möts och umgås. Mer än en olycklig eller upprivande kärlekshistoria har haft sin upprinnelse under de festerna, för bönder och nomader håller sig helst på var sin kant.
Vad de narguriska stammarna i övrigt firar är svårt att säga, då deras traditioner är högst skiljaktiga och mångfaldiga. Hos nomaderna är det även tradition att utföra skenräder mot ensligt belägna gårdar. Beroende förhållandet mellan bofasta och nomadiserande kan dessa krigiska övningar innehålla mer eller mindre av stöld och blodspillan. För nargurerna är det en påminnelse om vem som i deras ögon har rätt till landet. Även om ordensmyndigheterna ser mycket allvarligt på sådana aktiviteter brukar bönderna snarare ställa in sig på att upprätthålla goda relationer med barbarerna. I sådana fall kan räderna snarare ta formen av vänskapliga besök.
Förutom marknaderna och viss vilda festivaler finns det inte mycket till utbud av kulturella upplevelser i Palinor. Utanför Palinéon i Khartotum vill säga, där den elekta riddarklassen kan njuta av ett begränsat utbud av jorisk teater och musik. Dessutom ger de mer musikaliskt eller konstnärligt begåvade palinorerna utlopp för sina talanger genom det lokala etintemplet. Dessa pryds allt mer av gobelänger och helgonfigurer i trä från stugorna. Många av dessa har ett tveklöst narguriskt och hedniskt drag över sig.
Nargurernas kulturella aktiviteter är en del av deras vardag – deras bruksförmål, kläder och bostäder är ofta högstående konstföremål. Dessutom firas många religiösa högtider med stämsång, strupsång, dans och hästparader.
Arkitektur
De hus de narguriska nomaderna trots allt uppför lånar mycket från deras bofasta släktingar bortom palinor. Karvade taknockar, flätverk och halmtak ger ett barbariskt men konstfärdigt intryck. Det är lätt att överväldigas av de råa djurfigurerna och intrikata slingorna som tyder på en stor hantverskicklighet.
Trots att orden så långt det går försöker bygga fyrkantiga, sensibla stenhus och eftersträvar renhet och enkelhet i byggnadsstilen så byggs en majoritet trähus. Särskilt av bondebefolkningen, som tar djupa intryck av den narguriska stil som många av dem har med släkten.
Eftersom palinor är ett fattigt land, med tillfällig toppar av plundrad rikedom, är bebyggelsen högst blandad. Gamla stenhus och kasaler bevaras genom århundradena sida vid sida med enkla trähus eller moderna skrytbyggen. Palinor är en rokig blandning av stilar, som ett kollage av jorisk och nargurisk byggnadskonst genom seklen.
p.s. Texten om riddare ovan ingår även, och texten om kasaler ovan. Den första skall nog godbitarna plockas ur, och den senare kanske skall skrivas om som beskrivning av en specifik kasal?
Re: För mycket text.
Förstår precis vad du menar, hade lite liknande funderingar när jag skrev om vargmännen. Jag tror det är viktigt att man inte binder sig vid färdiga rubriker att fylla i under, utan skriver det man har inspiration till. Bättre med tomma luckor än trött och oinspirerad text. (Inte för att jag tycker att din text är det minsta trött, som vanligt mycket väl skrivet, utan bara en allmän observation från egna erfarenheter)Peter skrev:Har satt mig ned med Palinor och rättat en del, samt börjat fylla ut rubriker. Känner nu att det kanske inte är något jag bör göra, för det blir lite för mycket otajt text. Funderar på att distillera det hela.
De färdiga rubrikerna bör nog kanske ses mera som riktlinjer och tips.
Bra ide att göra ett exempel på en kasal.