Klomellien

[gtjorgo]

Yohrleider

Yohrleiderna är en relativt senkommen blandkultur av de jorisktalande människor som lever och verkar samt är medborgare i stadsstaten Hamur. Hit räknas rent tekniskt inte de narguriska hamurerna eller de folk från låglandet som endast är här tillfälligt för att bedriva handel eller studier. De ska dock sägas att de narguriska hamurerna och dvärgarna i stadsstaten kan ha svårt att se någon skillnad.


Folkslagets historia

Efter kontinentaljoriska riket och Klorosodiums fall lämnar nästan alla jorisktalande södra Melashebergen och söker sig ned till låglandet. Det finns mellan år 260 och 417.eO inga betydande grupper jorer i området.

417e.O. Bergsområdena i Melashes södra utlöpare anses fortsättningsvis till stor del vara ett ogästvänligt bakvatten fram till att Niel Småhacka hittade en stor silveråder. Sedan kommer upptäckten av den stora silverfyndigheten och Mercana får upp ögonen för bergslandet och dess folk. Med stöd av Mercana samt andra staters handelshus kunde tidigare kontakter som dvärgarna från Mirin Kohn arbetat fram nu utnyttjas mer än föregående århundrade. Hamurstaden grundas och mercanska men även andra handlare strömmar till. Ett nytt samhälle tar form kring staden och utvecklingen där. En kung väljs på mercanskt initiativ och även om den metod hamurerna kommer fram till inte är optimal så fungerar systemet.

447 e.O. Hamur tas upp som medlem i Klomelliska Unionen. Sannolikt spelade Silverfyndigheterna en stor roll och Mercana, som själva var nya medlemmar i Unionen, såg en bra marknad att skjuta in sig på. Bergslagen tar alla del av de stora silverfyndigheterna och börjar sälja sina metaller härifrån och från sina ättegruvor till mercanerna. Hantverket utvecklas och en egen stadskultur växer fram. Många utländska hantverkare flyttar också till staden. Gillena uppstår ur detta. Nu när det övriga Klomellien fått upp ögonen för Hamur strömmar lycksökare och flera malmletare till Hamurstaden och Hamervathnadalen. Många hamurer är skeptiska till nykomlingarna som kom att kallas Yohrleider ("de som tala joriska"), men så småningom lyckas dugliga sådana köpa in sig i vissa bergslag och även upprätta egna grupper av gruvbrytare. Bland dessa senare uppstår en nybyggarkultur som alltjämt består. Nybyggarna står ofta i motsättning till de gamla bergslagen, men de kan samexistera i Hamurstaden då alla har kungens tillstånd att bryta malm. Hamuriska storfamiljer har även insett att de kan både sälja rättigheter till gruvdrift på sin mark samt att de kan öppna egna gruvor tillsammans med de dvärgar som flyttar ned från det fallna Mirin Kohn.



Folkslagets utbredning


Sedan Niels Småhacka hittade silverådern vid gnistrithvathna ( obs förslag!), en biflod till hamervathna har en mängd gruvsamhällen sprungit fram inom Hamurs gränser. Dessa drivs antingen av Bergslagen, en sammanslutning mellan dvärgar från Mirin Khon och Hamuriska storfamiljer eller som ’fria’ gruvlag som ofta har joriska huvudmän. Dessa Jorer benämns av hamurerna (och dvärgarna) som Yohrleider ("de som talar Jori"). De senare är ibland även ägda av folk från andra stadsstater som Mercana och Hisskov.

Jorernas ’fria’ gruvlag har en mer kaosartat karaktär. Gruvorna byggs oftast med tillstånd från den lokala storfamiljen mot en ersättning. Tillståndet sätts i regel på flera år framöver vilket gör att viljan att investera i gruvan ändå existerar. Dessa gruvsamhällen är ofta tältläger med något enstaka träskjul. De som arbetar här är ofta lycksökare från andra delar av unionen eller hamurer som av olika anledningar förskjutits från sin storfamilj. Tyvärr är det få som finner lyckan i dessa gudaförgätna gruvor och huvudparten av det som grävs upp tillfaller ägaren.
Mindre orter som köps av små grupper av silversökare kan ha turen att bli riktigt rika om de hittar en åder. De senare decennierna har detta dock blivit mycket ovanligare och dessa orters ägare tvingas under hot att sälja sina avtal. Det är inte helt ovanligt att kropparna från små grupper lycksökare hittas nedströms i älvarna intrasslade i alger eller granruskor...med halsarna uppskurna..både bergslag och gruvägare utifrån misstänks för sådana illdåd.
—-

Större bosättningar

Hamur stad
Hamur stad är Klomelliens fjärde största stad. Den ligger högt uppe på en avsats som skapats av att hamervathna dikat ut Melashebergen. Man har en strålande utsikt åt nästan alla håll om man står uppe på murarna. Västersidan är omgärdad av en högre bergsida.
Utanför murarna stupar berget brant ner på tre sidor till den strida floden. Fallet är upp till 400 meter ner beroende på klippavsats. Från klippspetsen går flera hängbroar, och åtminstone en gammal stenbro över till andra sidan (var?). Några hängbroar går rakt in i berget, in i gångar till ett kvarter kallat ”lilla Mirin” av hamurerna. Denna del av staden är under jorden.
Hamur har spejartorn uppe på de högsta bergen och stora delar av stadsstaten är översållat med underjordiska gömställen.
Utsocknes köpmän och pålitliga främlingar släpps in innanför den första muren, men längre in kommer man sällan utan eskort. Hamurerna är ännu misstänksamma mot okänt folk men kanske ännu mer mot de man redan känner…
Från Hamur skickas livsmedel ut till de andra gruvorterna i stadsstaten. Detta gäller både för Yohrleidernas och till Bergslagens gruvor. Beroende på omständigheterna kan kungakampen utkämpas ute på klippspetsen eller innanför den tredje muren på kungaborgens borggård.


Kultur och samhälle

Seder och bruk

Många av klomelliens skickligaste hantverkare bosätter sig i Hamur då det ses som ett av västra erebs mest framgångsrika plats för lärande för smeder och många andra hantverk. Dessa inflyttade är i huvudsak jorisktalande och har av hamurerna benämnts som ”Yohrleider”-de som talar Jori. De är främst hantverkare, köpmän och gruvarbetare som kommer till Hamur för att bosätta sig. Få bönder eller liknande från låglandet finner en anledning att bosätta sig i den av svartfolk nedlusade stadsstaten.

När det gäller hamurernas tillvägagångssätt att tillsätta konung så är Yohrleiderna i tydlig minoritet när det gäller deltagande. Även i förhållande till sin befolkningsstorlek. Det finns dock ingenting som hindrar dem från att ta upp kampen om konungatiteln över Hamur och alltid är någon Yohrleider som ställer upp. Ett par tillfällen har de dessutom segrat!


Religion
Yohrleiderna har tagit med sig sina tidigare traditioner och religioner då de flyttade in i den Hamuriska stadsstaten. Som varande ett blandfolk har dessa sedan ärvts ned under de ungefär två århundraden som yohrleider funnits i Hamur (även om de från början definierades utifrån sin ursprungliga stadsstat eller nation). Då blandäktenskap uppstod så spreds även religiösa åskådningar över de tidigare traditionella gränserna. Det ska dock sägas att det är en flytande skala hur mycket denna integration skett. Detta ty oavsett om individen betraktar sig som tredje generationen Hisskovit och konfessionellt hörande till den aidniska grenen av Den ljusa vägen så är denna i Hamur i alla fall klassad som en ”Yohrleider” och de har i sin tur ingen explicit religion.
De vanligaste kulterna hos Yohrleiderna är den ljusa vägen, både aidnisk och dalkisk (ja dalker räknas som Yohrleider trots att de inte talar ett joriskt språk, Hamurerna är inte så noga med lingvistiska problem) den kejserliga panteonen, (särskilt terra och andra gudar kopplade till hantverk), olemkulten, ett otal melorghiska kulter samt många fler.
Noterbart är att hamurer ogärna ingått äktenskap med Yohrleiderna utan de få blandäktenskap mellan hamurer och de jorisktalande oftast rör hamurer som tvingats lämna sin storfamilj. Dessa utkastade individer kan föra över sin Aesirtro på de gemensamma barnen men det är lika vanligt att de uppfostras inom Yohrleiderförälderns religion. Det finns för dessa utstötta alltså ingen fördel att vara Aesirtroende i Hamur.

Relationer

Yohrleiderna har generellt en bra relation med de narguriska hamurerna. Det välstånd som kommit till stadsstaten har till stor del kommit samtidigt som jorerna flyttade in igen efter Niel Stålhackas fynd. Visst motstånd finns dock mot ”barbarerna” även om detta snarare rör konkurrerande gruvbolag och handelshus än hamurerna själva. De flesta Yohrleiderna som bor i Hamur är inte längre medborgare i sina tidigare stadsstater och ses som lojala mot konungen av Hamur. De jorisktalande vet om att de är beroende av hamurerna för att ha möjlighet att bedriva sin verksamhet och försöker istället samarbete och stödja konungen av Hamur. Nargurerna ogillar dock generellt när kungen tar mer råd från joriska handelshus än hamurernas storfamiljer vilket kan leda till vissa konflikter.


Sanzas och Hamur som stadsstat har väldigt bra relationer. Främst rör detta Hamur stad då halvlängdsmännen står för en stor del av matproduktion till bosättningen i bergen. I gengäld handlar Hamurs befolkning med hantverk och verktyg samt tackjärn. Till skillnad från de narguriska hamurerna så är det väldigt ovanligt att Yohrleiderna åker till sanzas för att arbeta som legoknektar.

Mercana och Yohrleiderna när en vänlig relation. Mercana hjälpte Hamur in i unionen och har löst logistiken kring malmtransporterna mot gryppas vik. Många av Yohrleiderna har utvandrat från Mercana och betraktar plutokratin som sina förfäders rötter.

Ahaguhrerna har få kontakter med Yohrleiderna. De som sker är dock sällan muntra även om den konflikt som finns mellan forsens folk och hamurerna inte rör Yohrleiderna.

Förhållandet till Nya Arno är för Yohrleiderna lite speciellt. Detta då den minoritet av Yohrleiderna som har bakgrund i stadsstaten i väst ofta fortfarande utgör en ”grupp inom gruppen”. Den dalkiska kulturen har inte smält samman på samma vis som Yohrleiderna från övriga stadsstater gjort. Sannolikt just för att de dalkiska Yohrleiderna ju inte är jorisktalande. Med stadsstaten Nya Arno har man ingen direkt utarbetad kontakt då det är lättare att föra varor nedför hamervathna och Wemer än över bergen i väst.

Yohrleiderna står på god fot med Melorgh. Faktum är att ett betydande antal av dem är av melorghiskt blod. Att lämna Melorgh ses i allmänhet som svek, men i Hamur kan man umgås med dvärgar och ägna sig åt hantverk och vistas i underjordiska gångar, samt leva hårt och knapert – allt saker som ligger melorghier varmt om hjärtat. Man ser därför med blidare ögon på ättlingarna till de som utvandrat till Hamur än på de som förfallit till att leva i Mercana eller Hisskov. Melorghierna håller kontakten vid sina vallfärder till heliga berg och stenar på Hamurs territorium. En melorghier som blivit yohrleidier kan överge mycket – men knappast Nargivs kult.

Dvärgarna i hamur har goda relationer med Yohrleiderna även om de inte är lika symbiotiska som mellan hamurerna och Mirin Khons ättlingar. Man handlar och respekterar varandras hantverksskicklighet och trots att man till viss del konkurrerar så är man inga fiender.


Språk
Yohrleiderna talar främst en sammanblandning bestående av olika dialekter av klomelliska. Denna har i sin tur blivit en ny dialekt kallad Yohrleid och har utöver klomelliska även många Hamuriska inslag samt ett litet antal ord från Gryndur.

Teknologi

Hamur stads hantverkare anses generellt vara västra Erebs skickligaste. Framförallt gäller detta för smeder, gjutare och andra hantverkare med anknytning till metallframställning och förädling. Detta gäller självklart även för stadsstatens joritalande befolkning. En korsbefruktning mellan narguriskt, joriskt och Mirin Khons hantverk har gjort hamurernas varor till ett eget uttryck som har stor efterfrågan i hela västra Ereb.



Kropp och själ

Fysiologi

Yohrleiderna härstammar i huvudsak från inflyttade kommande från det joriska kejsardömet. Vanligtvis är man ungefär lika högresta som hamurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. Generellt kan man säga att Yohrleiderna I Hamur stad använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder och till och med silke och siden av tämligen modernt snitt. Dock har man anammat en del bildspråket från nargurerna samt även Mirin Kohn i framför allt i smyckesdetaljer och spännen. Hantverkares förkläden är även vanliga och att läderförstärka knä och armbågar.
Ute i gruvsamhällena i övriga stadsstaten dominerar mer praktiska kläder som pälsar, skinn samt grova ofärgade ullpaltor.

Mentalitet
Yohrleiderna karaktäriseras av andra som varande drivna, noggranna, seriösa men även nyfikna. Dock kanske snarare på nya tekniker och hantverkskunnande än nyfikna på andra människor.
Ofta uppfattas de som lite fyrkantiga dock inte i jämförelse med deras hamuriska eller dvärgiska kollegor. Ofta är Yohrleiderna lösningsorienterade och mer intresserade av teknik, produktivitet, hantverkskunnande och profit än av titlar och symbolik. Detta kan dock skilja sig lite beroende på härkomst.

Kända personer

Geologen Niels Småhacka är den som satte igång den storskaliga guldruschen då han fann silverfyndigheter i Hamur.


Typisk bosättning

Utöver Hamur-stad bor de flesta Yohrleiderna i mindre gruvsamhällen bestående av ett tältläger samt ett fåtal stugor. Tälten är ofta uppsatta huller om buller utan större omtanke kring organisation. Husen är nästan alltid uppförda i trä. Beroende på utsatthet för väder och vind samt träets kvalitet skiftar de timrade husens fasader i grått, ibland nästan silvervitt, och brunsvart. Stugorna är sällan utsmyckade utan snarare snabbt ihopspikade byggen.

Vissa Yohrleider bedriver mindre handelsstationer vilka finns längs med hamervathna med bifloder. Kring dessa skapas ibland en mindre bosättning av temporär karaktär. Här kan gruvlag eller hamuriska storfamiljer handla de varor som vanligtvis är svåra att få tag på ute i vildmarken. Ibland finns här enklare underhållning men det är ovanligt.

[gtjorgo]

Nytt folk!:-) kom gärna med utbyggnad och kommentarer:-)

ska jag lägga in förslaget här eller på folktråden?

Annan relaterad fråga:
Vad skulle råttman bli på narguriska?

[Torquemada]

Bra skrivet - nybyggarkulturen behövde fogas till den mer fasta narguriska.

Några reflektioner:

1. Som sagts tidigare - stupet från Hamurklippan ska vara mycket djupare, typ 400 meter.

2. Vad gör staden och folk i allmänhet mot morden på de framgångsrika?

3. "i den av svartfolk nedlusade stadsstaten" - territoriet då, inte staden?

4. "Hamurerna är INTE så noga med lingvistiska" ska det väl vara?

Tilläggas ska att utvandringen sker åt båda hållen – i Mercana bor dvärgar och hamurer som helt enkelt tycker att det är enklare och lönsammare att bo närmare sina kunder – färre mellanhänder. Dessa bildar små hantverkarkollektiv som är riktigt usla på integration. Särskilt kända är de dvärgasmeder vars verkstäder ligger under marknivå. Den underjordiska och ointagliga dvärgabanken (ingen inlåningsränta) är också en fast och pålitlig institution i Mercana.

Yohrleiderna står på god fot med Melorgh. Faktum är att många av dem är av melorghiskt blod. Att lämna Melorgh ses i allmänhet som svek, men i Hamur kan man umgås med dvärgar och ägna sig åt hantverk och vistas i underjordiska gångar, samt leva hårt och knapert – allt saker som ligger melorghier varmt om hjärtat. Man ser därför med blidare ögon på ättlingarna till de som utvandrat till Hamur än på de som förfallit till att leva i Mercana eller Hisskov. Melorghierna håller kontakten vid sina vallfärder till heliga berg och stenar på Hamurs territorium. En melorghier som blivit yohrleidier kan överge mycket – men knappast Nargivs kult.

[gtjorgo]

Bra skrivet - nybyggarkulturen behövde fogas till den mer fasta narguriska.

Några reflektioner:

1. Som sagts tidigare - stupet från Hamurklippan ska vara mycket djupare, typ 400 meter. Jag kopierade från en gammal text om Hamurerna, ändrade till 400 meter

2. Vad gör staden och folk i allmänhet mot morden på de framgångsrika? Om Hamur står det i EA boken att "den starkes rätt" råder. Sannolikt gör släktingar eller arbetslag efterforskningar samt utför hämnd men det är inte säkert att sådana finns. Kungen av Hamur har nog inga direkta resurser för att bedriva sådana mordutredningar.

3. "i den av svartfolk nedlusade stadsstaten" - territoriet då, inte staden? Precis så. Inte staden Hamur utan stadsstaten. Kanske bör det förtydligas ytterligare?

4. "Hamurerna är INTE så noga med lingvistiska" ska det väl vara? Definitivt! Jag har ändrat det nu. Bra funnet!

Tilläggas ska att utvandringen sker åt båda hållen – i Mercana bor dvärgar och hamurer som helt enkelt tycker att det är enklare och lönsammare att bo närmare sina kunder – färre mellanhänder. Dessa bildar små hantverkarkollektiv som är riktigt usla på integration. Särskilt kända är de dvärgasmeder vars verkstäder ligger under marknivå. Den underjordiska och ointagliga dvärgabanken (ingen inlåningsränta) är också en fast och pålitlig institution i Mercana. Detta kanske jag borde lägga in under beskrivningen av Hamurerna?

Yohrleiderna står på god fot med Melorgh. Faktum är att många av dem är av melorghiskt blod. Att lämna Melorgh ses i allmänhet som svek, men i Hamur kan man umgås med dvärgar och ägna sig åt hantverk och vistas i underjordiska gångar, samt leva hårt och knapert – allt saker som ligger melorghier varmt om hjärtat. Man ser därför med blidare ögon på ättlingarna till de som utvandrat till Hamur än på de som förfallit till att leva i Mercana eller Hisskov. Melorghierna håller kontakten vid sina vallfärder till heliga berg och stenar på Hamurs territorium. En melorghier som blivit yohrleidier kan överge mycket – men knappast Nargivs kult. Strålande! Jag stal detta och lade in det under relationer avsnittet!

Stort tack!

[birkebeineren]

Ont om tid...

Men tror det här ser mycket bra ut. Den yttre delen (Avsatsen?) av Hamurstaden kan kanske vara skiljd från resten av staden av en klyfta eller spricka som är den som hängbroarna korsar?

Råttmän kallas sorokher på narguri.

[gtjorgo]

För min del kan Hamur gärna vara uppdelad. I min tanke är staden väldigt kompakt men att den är uppdelad i olika avsatser fungerar ju oavsett. Staden är ju fjärde störst i Klomellien (vilket kanske bör nämnas) men inte så stor ytmässigt, även om delar är inne i berget. Därav den kompakta känslan:-)

Vilka är se största städerna?
1. Mercana
2. Addiaska (?)
3. Hisskov (? Är ju störst kring Jaggaracksjön)
4. Hamur
5. Melorgh? Yolev? Bosza? Garrika?
Eller

1.Mercana
2. Triska (om man bara räknar med ”högsäsong”
3. Addiaska
4. Hamur
5. Hisskov


Råttmän blir Soroehkeir på triskiska då? Med inlagda diftonger alltså

[Torquemada]

Vad gäller totalbefolkning har jag för mig att det är:

1. Mercana
2. Addiaska
3. Triska
4. Hamur.
5. Hisskov

Melorgh är betecknad som "lilla", fast själv kan jag mycket väl tänka mig att de är större än Nya Arno, fast mindre än Yolev och Brikho. Bosza (ja tydligen skrivs det så, men jag håller fast vid Bozsa) är uttryckligen "minst".

Själva städerna:

Mercana är störst, Addiaska och Triska torde inte vara så stora, deras befolkning är mer utspridd, samma gäller för Sanzas.

Melorgh, Hamur och Brikho är väldigt täta städer, som dessutom har en stor del av befolkningen inne i just staden.

[gtjorgo]

Vad gäller totalbefolkning har jag för mig att det är:

1. Mercana
2. Addiaska
3. Triska
4. Hamur.
5. Hisskov

Melorgh är betecknad som "lilla", fast själv kan jag mycket väl tänka mig att de är större än Nya Arno, fast mindre än Yolev och Brikho. Bosza (ja tydligen skrivs det så, men jag håller fast vid Bozsa) är uttryckligen "minst".

Själva städerna:

Mercana är störst, Addiaska och Triska torde inte vara så stora, deras befolkning är mer utspridd, samma gäller för Sanzas.

Melorgh, Hamur och Brikho är väldigt täta städer, som dessutom har en stor del av befolkningen inne i just staden.

I EAboken är Triska som stadsstat näst störst (dubbelt så stor som Addiaska). Det får den gärna fortsatt vara även om dubbelt så stor känns något överdrivet. Eventuellt kan man tolka det som att statistikerna på folkbokföringskontoret valt att inkludera Garrika och Lofernie i triskas siffror men glömt att inkludera det tämligen nyerövrade Poane i Addiaskas siffror?

Enligt EA stadsstater
1 Mercana
2 Triska
3 sanzas
4 Addiaska
5 yolev
6 Nya Arno

Då är ju inte hisskov, melorg, brikho eller Bosza med ska nämnas. Det sägs dock att Bozsa är minst men detta kanske inte är stadsstatens befolkning utan snarare staden Boszas befolkning (jag tror det sistnämnda). Även för hamur saknas uppgifter även om det beskrivs att man har klomelliens fjärde största stad i Hamur stad.

Albrekt har enligt mig en bättre lista

1 Mercana (93.000)
2 triska (72.000)
3 hisskov (54.000)
4 och 5 Addiaska och sanzas (53.000)
6 Yolev (44.000)
7 Hamur 38.000
8 brikho 35.000
9 Bozsa 28.000
10 melorgh (17.000 väldigt många i stan dock vilket bör göra denna till en av klomelliens större?)
11 Nya Arno (15.000)

[gtjorgo]

När det gäller själva städerna är källorna än mer diskreta.
Det vi vet är att Mercana är störst, sannolikt med viss marginal. Sedan är det oklart fram till fjärde plats där Hamur har en dedikerad plats.

Utöver det har vi bara kommentaren om att Bozsa är minst (om det åsyftas som stad eller stadsstat vet vi inte) samt en beskrivning av melorgh som ” (…)denna lilla stad(...)” vilket jag personligen tänker anspelar på att den är liten rent geografiskt (kompakt).

[Torquemada]

I all ärlighets namn så brukade jag som SL aldrig binda upp mig för några fasta siffror vad gällde städer, länder och organisationer.
RP får ju tillgång till de siffrorna först när de sitter i statsledningen, och dit tar sig inte många.
Jag kommer ihåg en RP som fick fasta siffror för sina direkt militära underlydande som general i Mörka Landen...

[gtjorgo]

Jag håller nog egentligen med dig här. Det är mer relationen jag är intresserad av. Känslan man får. Hisskov stad är störst kring Jaggaracksjön säger något. Att Mercana är störst och Bozsa är minst säger något.

Sedan tror jag vi ska hålla oss borta från siffror på städer om det går. Vinsten med det känner jag är liten.

[Torquemada]

Precis, storleksförhållandena måste vara tydliga.

[gtjorgo]

Är det möjligen på detta vis rörande städernas inneboende ordning?

1 Mercana
2 brikho (triska är näststörst vid högsäsong)
3 hisskov (störst vid Jaggaracksjön men detta måste inte innebära allt för mycket)
4 hamur
5 melorgh (tät och en stor del av den totala befolkningen bor i själva staden)
6 Addiaska
7 Yolev
8 nya arno
9 sanzas (? Eller hur stor är denna förväxta by?)
10 Bozsa (minst av statstaternas huvudstäder? Eller är det statsstatens totalbefolkningen?)
11 Garrika (näst störst kring Jaggaracksjön efter Hisskov)
12 Poane ( inte mycket att hurra för längre men är nog den största staden längs Maure förutom Mercana?)
13 waliton (?)
14 garramil (?)
15 aguzmohr (?)
16 Barbuna (? Mindre än Aguzmohr?)
Etc…

[gtjorgo]

Soroehkier (råttmän i klomellien)

Folkslagets historia
(För tiden i nargursskogar före den tredje vandringen så se råttmännens historia på wikin)

Råttmännen i Triska följde med sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenätsreparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar idag tobaksblad i "Sanzasstil" (d.v.s. i cigarrer).

Då triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garrika år 412 e.O. och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten, behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem, Peit den nogranne. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk.


Folkslagets utbredning
Soroehkier lever i stora delar av den klomelliska stadsstaten Triskas lågland. Utöver dessa så finns ett fåtal även i det tidigare självständiga prinshertigdömet Garrika och i Lofernies kullandskap. En liten spillra lever även i söderlandet i sanzas där de bland annat gjort sig ett litet namn som tobaksrullare i ”Sanzasstil" (dvs i cigarrer).

Större bosättningar
Garrika stad. Se information om staden i beskrivningen av garrikerna. Det kan nämnas att de Soroehkier som arbetar på manufakturen i Garrika ofta bor tillsammans i direkt anslutning till väveriet.


Kultur och samhälle

Seder och bruk

Soroekhier är precis som många andra råttmän ofta jordbrukare, samlare eller jägare. I tidernas begynnelse var råttmännen uteslutande samlare som levde av vad naturen gav. Efter att de slagit sig ihop med trimurerna under den tredje stora vandringen började råttmännen att anpassa sig och försörjde därefter sig även som jägare, boskapsförare och när de väl bosatt sig i dagens Triska, så blev det efter stundom slutligen också jordbrukare.

Det är inte ovanligt att Soroehkier är duktiga på att använda sig av sin fingerfärdighet inom olika hantverk. De är flinka fiskenätsreparatörer, korgflätare, brodöser och behärskar träsnidandets vackra konst. Det sistnämnda har utgjort råttmännens mest eftertraktade handelsvara sedan urminnes tider. Många har varit intresserade av deras vackra konstföremål av trä.
De flesta Soroehkier är dock precis som sina grannar triskerna bönder och råttmännen delar sina tunga bördor med nargurerna.

Överhuvudtaget ses soroehkier som en integrerad del av den triskiska kulturen om än med några uppenbara skillnader. Det finns till och med exempel på råttmän som blivit huskarlar under de triskiska oligarkerna. Det är främst deras förmåga som tysta spejare som värderas vid dessa tillfällen.


Religion
De stora flertalet av råttmännen i Triska är precis som sina narguriska grannar Aesirtroende. Det finns dock vissa avvikelser hos delar av soroehkiererna som inte generellt delas med triskerna. Bland annat har skaparguden Kaan fått en roll som deras anfader fast som Vaenirn Kaaun. Hjältarna Nibbnubb och Ghassis, som är viktiga hos de råttmän som ännu lever i nargur, finns inte bland soroehkiers myter. Kanske beror detta på att myten kring Nibbnubb kom till senare än den tredje stora vandringen. Den andra möjligheten är att Nibbnubbs berättelser förekom innan utvandringen men att tiden gjort att historierna fallit i glömska.

Relationer
Triskerna respekterar råttmännens kunskaper och fingerfärdiga flit, men har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra folks spott och spe, då man ser soroehkier som "sina" personliga mobboffer, likt hur ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i stadsstaten är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe”.

I Garrika finns ett antal soroehkier, de flesta knutna till stadens väverinäring. Råttmännen är ganska välsedda av de jorisktalande garrikerna trots att man ser dem som en bieffekt av ätten Cuddas ockupation. Även om det sällan uttrycks högt så känner många garriker sig förolämpade av att en ”råtta” är förman på stadens stolthet och viktigaste arbetsplats. Samtidigt vet de om soroehkierernas stora skicklighet som inte står långt efter garrikernas egna väverimästares. Den enda egentliga skillnaden mellan vävarna nu och de som producerades under glansdagarna är kvaliteten på ullen.

Lofernierna syn på soroehkier är tämligen lik triskernas med det undantaget att Lofernierna saknar stora delar av triskernas machokultur och hierarkier. Antalet råttmän är dock färre här uppe i abzurals kullandskap då soroehkier är bättre jordbrukare och hantverkare än vad de är på fäboddrift. Detta eftersom det kan vara svårt att driva boskap när djuren ofta är väldigt stora i jämförelse med råttmännen.

Sanzas och framförallt folket i söderlandet har oftast goda relationer med de Soroehkier som bor i stadsstaten. Dessa arbetar inte sällan med att rulla tobak i sanzasstil som sedan säljs vidare över västra ereb. Det bör nämnas att stadsstaten sanzas halvlängdsmän själva kom på tekniken och står för huvudparten av produktionen.

Diplomatiska förbindelser
Soroehkier har inga diplomatiska förbindelserna utanför Klomellien.

Språk
Soroehkier talar oftast triskiska. I Garrika är de flesta även tvåspråkiga och talar även den lokala garriska dialekten av klomelliska.

De få Soroehkier som flyttade över till söderlandet i Sanzas talar ofta den lokala klomelliska dialekten benämnd ”Osthimtal” eller ”Mynningamål”

Teknologi

Soroehkier är duktiga hantverkare, framförallt när det gäller sådant som kräver finmotorik.
Deras teknologiska nivå är nära knuten till övriga triskas och de har inte samma aktade manufakturer som Hamur och inte heller ett lika utvecklat jordbruk som Sandzas. Den näring man är ledande i är väverimarknaden från staden Garrikas manufakturer. Denna är klomelliens bästa producent av kläder och bonader trots att deras kvalitet har gått ner sedan ullkvaliteten försämrats och vävargillet flykt vid Cuddas maktövertagande av staden. I denna näring är Soroehkier särskilt involverade då de har framskjutna positioner inom väveriet. Det är som tidigare nämnt även en Soroehkier som är förman på väveriet i Garrika.

Kropp och själ

Fysiologi

(Till största del stulet från wikin)

Soroehkier är fysiskt småväxta. De är råttlika humanoider som har armar istället för framben och går upprätt (även om de också kryper snabbt på alla fyra). Honorna blir mellan 50 och 70 cm och hanarna någonstans mellan 60 och 90 cm. Kroppen är något päronformad vilket skapar en kort och stabil kroppstyp. Benen är korta och relativt kraftiga, medan armarna är något längre och slankare. På en kort och stabil nacke sitter det lilla råttliknande huvudet med smal nos och små, mörka och nyfikna ögon. På toppen av huvudet sitter de två öronen som, likt en katts, kan vridas och vändas på. Hela råttmannen är täckt i kort och sträv päls, ofta brun eller svart, men det existerar även andra färger och nyanser. Honorna har ofta någon form av täckning med vit eller gul päls invävd i huvudfärgen.
Helvita Soroehkier anses vara kyssta av Vaenir. Detta har lett till att ovanligt många av vitpälsarna sökt sig till samhällets utsida och bosatt sig hos Yagorna där de blidkar och tolkar andarna.

Mentalitet
(Till största del stulet från wikin)

Soroehkier är precis som råttmän i övrigt ett i grunden godmodigt och nyfiket folk. Deras gladlynta och charmiga personlighet gör dem omtyckta av sin omgivning och råttmännen är ofta väldigt sociala av sig. Många råttmän är empatiskt lagda vilket gör att de har lätt för att sätta sig in i olika situationer och miljöer. De är lite av sociala kameleonter.
I vissa fall övergår råttmannens nyfikenhet i ett nervöst övervakande av allt som händer i omgivningen. Inget får gå råttmannen förbi. (Detta resulterar i sin tur ofta i högt blodtryck.)
Råttmännen har ett öppet sinne för det mesta och gillar att höra om nya saker och idéer. Soroehkier skiljer sig här något från vanliga triskerbönder då de ofta är förhållandevis vittberesta, inte på grund av nyttan i detta utan på grund av ren nyfikenhet. Råttmännens öppna sinne gör att de ibland hamnar i identitetskriser där de omvärderar sina grundläggande värderingar. De flesta råttmän drabbas någon gång i sitt liv av en sådan kris. Detta är något ovanligare i Triska där umbäranden i form av svält,köld, översvämningar, frost och buffliga huskarlar gör att tiden för grubblingar är mindre för Soroehkier än andra råttmän. Man är helt enkelt mer upptagen med att överleva.

Till deras dåliga sidor hör att råttmännen ibland brinner för någon ny idé så starkt att de "blir fartblinda" och besatta av en enda sak, på gränsen till maniska. Ofta tappar också råttmännen på äldre dagar sin nyfikenhet och biter sig då fast vid vad de vet och kan. "Obstinata" är en bra beskrivning av många äldre råttmän.


Kända personer
Limik nuvarande Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen). Dennes förfader Peit den Noggranne var den förste som tillsattes efter ätten Cuddas maktövertagande av Garrika. Peits ättlingar är alltjämt de som sköter driften av väveriet.

Typisk bosättning
Råttmännen bor på samma vis som triskerna i mindre byar. Dessa är i sin tur knuten till en oligark som tar upp beskattning. Denna beskattning är oftast i natura och inhämtas av oligarkens huskarlar. Byn ligger intill odlingsmarken och allt som oftast i anslutning till ett vattendrag. Hela triska genomkorsas av älvar, bifloder, myrmarker och småsjöar så tillgång till sötvatten är inte ett problem. Problemet är snarare att reglera vattnet som ofta svämmar över.

Oftast bor de i långhus även om Soroehkiers hus av naturliga orsaker oftast är betydligt mindre än sina narguriska grannar. De triskiska långhusen brukar vara något lägre men bredare än motsvarande byggnationer i exempelvis jordashaur. Långhuset byggs med ett antal pålrader både längs långsidorna och gavlarna, men även bärande pålar inuti huset. Det långa inre rummet, hallen, kan uppta hela husets längd eller delas av i olika avdelningar. Husen har generellt inte några fönster, och endast en av sidorna har en ingång.
Råttmännen lever ofta tillsammans eller intill andra Soroehkier i de byar de bebor.

Det är även ganska vanligt att Soroehkier som arbetar med att samla in nötter, rötter och annat i Izheskogen ofta bor i tillfälliga lägerplatser. Dessa använder då de traditionella rishögar som råttmännen hade före den tredje stora vandringen. Dessa rishögar är konstruerade med gång- och rumsystem och ger ett visst skydd mot väder och vind samt delvis mot kingelmyld vilka ofta är för stora för de småväxta Soroehkiers tunnelsystem.

[Torquemada]

Roligt med råttmän – har de någon särskild päls just i Klomellien? Undrar hur de ser på Brikho?

Tre dumma frågor om Triska:

1. De har visst slavar. Hur blir man slav? Slaveri är ju inte sett med blida ögon i övriga landet (utanför Mykasse och Brikho).
2. Lofernie har helt passerat mig förbi på något sätt. Av Triska underkuvad stad, men vad mer? Var läser jag?
3. Vad kallas de ”bossar” som har huskarlar men inte uppnått oligarkstatus. Deras sociala ställning?