Sida 7 av 13

Postat: 2008-12-01 19:10
av Snibben
anders skrev:Använder kentaurer kläder på den mänskliga överkroppen? Eller går kvinnliga kentaurer barbröstade? Eller klär de sig bara när de besöker mänskliga bosättningar?
Sopodlare skrev:Hur tål kentaurer kallt/varmt klimat?
Som de flesta djurfolk tål de nog värme och kyla relativt bra. Vissa kallare vinterdagar kan de bära en tagelfilt över axlarna.
Kvinnliga kentaurer går nog med bar överkropp. I kentaurernas kultur finns ingen sådan moral och med tanke på att de har små bröst och stor hästrumpa kan man fråga sig vad kentaurmännen finner mest atraktivt
birkebeineren skrev:Vad tror ni; skor kentaurer sina hovar, och gor de det i så fall sjalva eller anlitar de en hovslagare?
Nej, det gör de nog inte. Kenaturernas hovar är likt vildhästars mycket hårda. Kentaurerna rör sig dessutom mycket och står inte stilla i en spilta när de sover (de ligger ned(vilket i och för sig hästar kan också men till skilnad från dem kan inte kenaturen stå och soba (pga sin människokropp som behöver liggande viloställning)))). Kentaurerna rids heller inte eller drar tunga släpkärror. Och för det tredje: skodda hovar förstör ängar och slätter då de river tag i myllan. Kentaurerna vördar och lever i samklang med naturen.
Kan tänka mig att de ibland tar på sig mjuka mockasiner på hovarna då de skall smyga.

Postat: 2008-12-09 00:52
av Snibben
Kenaturernas sammansatta båge
Kentaurernas sammansatta båge ser mycket olika beroende på materialet de har tillhanda. Vissa hjordar använder sig av get horn andra av ko horn, bara de är tillräckligt långa. Hos några använder sig man av bambu och återigen några av gran. Kompositionen har helt enkelt fått ändras beroende på vad naturen har att bjuda av. Det finns dock en sak som alla dessa bågar har gemensamt - limmet. När en kentaur dör flås och styckas han och hans kött ges åt de vilda djuren men benen tar man själv hand om. Av dessa ben kokas sedan ett mycket kraftigt lim vilket används till att limma ihop de olika lagrena. Det finns få mänskliga sammansatta bågar som sedan kan tävla med dessa eller för den delen spännas av en människa. Visa män har försökt att förklara detta med att kentaurben innehåller ett speciellt ämne som förvandlar och smälter samman de olika delarna till en helhet. Kenatuerna själva anser att benen överför sin ägares styrka och följaktligen används bara limmet från de skickligaste krigarna till pilbågar, man använder dock limmet till flera saker som till exempel att limma fast spjutspetsar, pilspetsar och styrfjädrar. Limmet får dock ej användas till mundana föremål.

Postat: 2008-12-09 01:10
av Snibben
Vad den ärrade legosoldaten säger
"Kentaurer säger du. Farliga, mycket farlig. Du gör bäst i att hålla dig ur vägen. Hästmännen är mycket stolta och mycket skickliga krigare. Humpf, jag minns allt slaget vid Kastenstad i Jorpagna. Vår härförare hade hyrt in ett legokompanie med kentaurer. När den lokale fursten gjorde ett utfall med tungt rustade riddare satte vår sida in kentaurkopmaniet. Det första hästmännen gjorde var att avlossa sina sammansatta bågar, vilket gick rakt igenom vissa av börsplåtarna, och de var minsann inga billiga bröstplåtar utan sådana där moderna med räfflor. Nåväl, i full galopp satte de sedan ned sina bågar i bågskyddet och drog sina långa tvåhandssvärd. Den skrällen som sedan lät var inte nådig. Kentaurerna hade haft ihjäl alla utom sex och då var de ändå fem riddare på varje kentaur. Ja, sanna mina ord, den striden var otäck nog för att jag skulle vilja lägga benen på ryggen, sabla tur att de var på vår sida. He, det gjorde ju föresten de sex riddarna också, flydde altså. Eller, ja de försökte men det tog inte många sekunder innan pilar stack ut ur deras lik heller.
Nej, passa dig för dem. Och vad du än gör, be inte att få rida på dem"

Postat: 2008-12-09 01:23
av Snibben
Vad den mäktige magikern säger
"Kenturerna? Ja, det har förvisso sprungit fram flera mäktiga magiker ur kenturernas släckte, men de skriver så sällan ned sin kunskap att de inte har tillfört de arkana konsterna några större bidrag. De har inte heller någon tradition att, likt oss andra i skrået, försöka tillverka artefakter, ja det skulle då var med undantag för sina bågar. Huruvida dessa skulle vara magiska eller ej har länge debatterats bland de lärda. De tillverkas på de dödas ben och får en mycket längre livslängd och styrka än andra liknande vapen. Men den vanligaste teorin är att dessa endast är en naturlig egenskap och har ingen magisk förklaring. Fast om du nu skulle komma över lite av det där limmet är jag beredd att betala några guldmynt..."

Postat: 2008-12-10 00:44
av Snibben
Den lärde kentauren
Inte alla kentaurer är krigare och jägare, det finns också de som har slagit sig in på den lärda banan. Enligt traditionen började man samla de djupare kunskaperna då man fick lära sig tala och följaktligen bevars all kunskap endast i muntlig form. Denna tradition att recitera fram sägner och lärdom har gjort att all kunskap framställs reciterade på versmått. Det skall dock sägas att flera lärda kentaurer kan mycket väl läsa och skriva. Skrift används främst för att nedteckna och föra vidare sådan kunskap som inte ses som riktigt "kentaurisk" och många lärda kentaurer samlar gärna på böcker med annat vetande än det som ingår i hjordens lära.
Den lärda kentauren är mest känd för sin djupa kunskap i helande växter och konsten att läsa de djupa mysterierna i stjärnornas rörelse. Naturligtvis finns det kentaurer som även har kunskap i magins utövande även om dessa är få och då alltid i naturens magi.

Postat: 2008-12-10 10:11
av Regil
Snibben skrev:Kenaturernas sammansatta båge
Kentaurernas sammansatta båge ser mycket olika beroende på materialet de har tillhanda. Vissa hjordar använder sig av get horn andra av ko horn, bara de är tillräckligt långa. Hos några använder sig man av bambu och återigen några av gran. Kompositionen har helt enkelt fått ändras beroende på vad naturen har att bjuda av. Det finns dock en sak som alla dessa bågar har gemensamt - limmet. När en kentaur dör flås och styckas han och hans kött ges åt de vilda djuren men benen tar man själv hand om. Av dessa ben kokas sedan ett mycket kraftigt lim vilket används till att limma ihop de olika lagrena. Det finns få mänskliga sammansatta bågar som sedan kan tävla med dessa eller för den delen spännas av en människa. Visa män har försökt att förklara detta med att kentaurben innehåller ett speciellt ämne som förvandlar och smälter samman de olika delarna till en helhet. Kenatuerna själva anser att benen överför sin ägares styrka och följaktligen används bara limmet från de skickligaste krigarna till pilbågar, man använder dock limmet till flera saker som till exempel att limma fast spjutspetsar, pilspetsar och styrfjädrar. Limmet får dock ej användas till mundana föremål.
Häftig tradition, men vad menas med "Limmet får dock ej användas till mundana föremål."?

Postat: 2008-12-10 13:04
av Snibben
Vardagliga ting.
Man får inte limma ihop trasiga kärl eller trasiga redskap.

Postat: 2008-12-10 13:16
av Regil
Snibben skrev:Vardagliga ting.
Man får inte limma ihop trasiga kärl eller trasiga redskap.
Jag läser ordet som värdsliga ting i vilka jag innefattar pilbågar (som i motsats till heliga kalker odyl).

Postat: 2008-12-10 13:33
av Snibben
Regil skrev:
Snibben skrev:Vardagliga ting.
Man får inte limma ihop trasiga kärl eller trasiga redskap.
Jag läser ordet som värdsliga ting i vilka jag innefattar pilbågar (som i motsats till heliga kalker odyl).
Mundan - Världslig, alldaglig, banal, vardaglig. Jag slog upp det i synonymlexiconet för att få rn bättre text.

Postat: 2008-12-10 15:47
av Regil
Snibben skrev:
Regil skrev:
Snibben skrev:Vardagliga ting.
Man får inte limma ihop trasiga kärl eller trasiga redskap.
Jag läser ordet som värdsliga ting i vilka jag innefattar pilbågar (som i motsats till heliga kalker odyl).
Mundan - Världslig, alldaglig, banal, vardaglig. Jag slog upp det i synonymlexiconet för att få rn bättre text.
OK! :P

Postat: 2008-12-16 01:19
av Snibben
Kultur
Kentaurernas kultur liknar varandras vart man än kommer. Det finns naturligtvis skillnader mellan olika grupperingar men dess är ofta så subtila att de för en människa i de lätt förbises.

Hjorden
Kentaurer lever i hjordar om två till hundra individer. Normalt är den dock mellan tjugo och fyrtio vuxna och ungefär lika många föl. Hjorden är mycket viktig för en kentaur och att uteslutas är ett mycket hårt straff. Kentaurerna har inom hjorden personer var speciella kunskaper värderas högt och därför står de högst i rang.
Ledarhingsten
Hjordens ledare. Han brukar vara en mycket skicklig jägare och krigare men kan likaväl vara en skicklig magiker. Hjorden väljer sin ledarhingst fram tills dess han dör eller förlorar sin trovärdighet. Ledarhingsten kan också avgå.
Ledarstoet
Ledarstoet har till uppgift att samordna lägerplatser och matsamlingen. Även om de kvinnliga kentaurerna jagar så deltar inte ledarstoet i detta utan stannar kvar och tar hand om fölen. Ledarhonan brukar ofta vara en äldre matriark och hennes ord kan vara lag när man slår läger.
Barderna
En del kentaurer intressera sig mer för de kentauriska kunskaperna och historierna. Dessa har då som uppgift att framföra de gamla kunskaperna och lär de unga om ursprunget.

Familjen
Kentaurer är monogama och har oftast bara en livspartner. Om denne dör är det mycket ovanligt att man tar sig en ny. Kenaturerna får vanligtvis två till fyra föl under sitt liv vilka de uppfostrar till goda medlemmar av hjorden,

Lägret
Kentaurerna väljer sin lägerplats med stor omsorg. Platsen brukar vara nära vatten och man gör upp en eld eller fler beroende på hjordens storlek. Kenaturerna brukar också slå upp väderskydd om det är mycket dåligt väder, annars föredrar de att sova i det fria med bara en pläd över axlarna.

Eremiten
Alla kentaurer är inte lika liksom hos människor finns det udda personligheter och hos kentaurerna är det eremiterna. Eremiterna har lämnat hjorden av den enkla anledning att de inte kände sig hemma där. Eremiten kan vara boklärd, magiker eller smed, yrken i vilka det krävs en viss brofasthet. Han kan också vara en djup naturmystiker som väljer att färdas själv. Dessa två olika eremiter är alltid välkomna till hjorden och hälsas med glädje på de besök de gör. Medlemmar av hjorden brukar också besöka de första för råd eller varor.
Det finns också utstötta kentaurer vars brott har varit så upprörande att de uteslutits ur hjorden fram tills dess att gjort bot för sina gärningar. Dessa kentauarer är ofta mycket olyckliga individer som försöker göra allt för att sona sina brott vare sig de kommer till baka till hjorden eller får möta sina fränder på de himmelska ängderna.

Postat: 2008-12-16 15:53
av Regil
Det här var också trevligt! :)

En petimeterkommentar: jag tycker att de föder för få föl. 2-4, genomsnitt 3? Då måste barnadödligheten vara låg, mycket låg för ett nomadfolk, för att inte kentaurerna skall minska i antal.

(Lite förenklade nativitetstal:
Stenålder: föder 6 barn, 2 överlever - stabil befolkning
Medeltid: föder 6 barn, 3 överlever - befolkning växer
Förra sekelskiftet: Föder 6 barn, 4 överlever - snabb befolkningsökning
Nu: Föder 2 barn, 2 överlever - stabil befolkning)

Postat: 2008-12-16 16:03
av Snibben
Kenaturer har redan som nyfödda en starkare fysik än spädbarn. När de föds kan de gå och är inte lika hjälplösa som människor.
Fölen är mera föl just än spädbarn och även om det är föl som tas av rovdjur så är kentaurerna lika intelligenta som människor. Nu vet jag inte vad földödligheten är och vilka sjukdomar de kan drabbas av.

Tanken är också därför att det skall vara en låg tillväxt för att förklara varför kentaurerna inte spridit sig över hela altor vid det här laget.

Postat: 2008-12-17 09:12
av Mikael
Snyggt Snibben! :D

Postat: 2008-12-30 00:06
av Snibben
Vad den snikne köpmanen säger
"Javisst går det att göra affärer med kentaurererna men det brukar inte bli någon större profit på det hela. Kentaurerena är för det mesta intresserade av glaspärlor, råmetall, salt och krimskrams. I utbyte får du utsökta skinn och pälsar klara för att användas. Men trotts att de vill ha enkal saker så är de väl medbvetana om vad värdet är på deras varor så du kan inte lura dem. Försök inte ens att lura dem, de glömmer aldrig en offörätt, he jag minns fortfarande en av mina kollegor som lurade en hjord. Han todde att han var trygg när han nått staden, för kentaurerna är inte förtjusta i städer och trånga utrymmen. Hur som helst trodde han att han var säker. Nästa morgon när han vaknade befann han sig fastbunden över en kentaurryg. Hur jag vet det? Ja, de dödade honom inte men han kallas nu mera rygglöse jim"