Flera stora händelser utspelar sig under
Härarnas tid 1080-950 fO och denna historiska period är ju direkt föregående för 900 fO.
Kejsardömet Jorpagnas uppkomst är en av dessa och expansionen över södra och västra Ereb. Detta i sin tur orsakar att resterna från den erdirska kulturen (vad nu denna bestod i förutom språket
forntunga) som fanns i Aidne och västra Ereb försvinner ännu längre in historiens dimma, att det närmast obeskrivna Mirel i centrala Ereb blandas med den joriska kulturen och att de narguriska folken inte vill ha något att göra med jorerna och antingen drar sig bort (Fjärde narguriska vandringen, mot Kard) eller går till skoningslös krig kejsardömet.
Erdir skulle säkert kunna kopplas till Parbagerna men det blir isåfall helt något helt nytt. Mirel inte lika troligt då det lilla som skrivits om det landet kopplar det till den Gamla Guden Enki och sötvattnet i Mefamirs sjö. Nargurerna på vandring blir dyrkare av Asir (och Vaenir) som träder fram på den kända historiska scenen nu men dessa har redan kopplingar till både den urnarguriska Gudinnan och Isherrarna vid Altors nordpol. Övriga Nargur dyrkar andrana och sin Gudinna.
Jag tror då heller att Parbagernas framdykande i Hynsolge kan kopplas till
Efaro söder om Kopparhavet. Efaro stöttade hynerna i deras krig mot krunierna (som dyrkade GG) och de efariska krigarna kan ha haft med sig tron från Soluna och Ormsjön i söder. Gudinnan Angusia som är en av de nio urgudarna i parbagerpanteonet enligt Krilloan-modulen härstammar troligen från Niferland och därifrån har tron spridit sig till olika länder och tagit olika former, varav en är i Krilloan och en annan i Hynsolge. Efaro utkämpar enligt artikeln om Imperium Iorpagnum i Sinkadus två stora krig i mot Kejsardömet Jorpagna,
Första efariska kriget 1020-1012 fO och
Andra efariska kriget 736-730 fO. Landet besegras men kulturen blir aldrig jorisk utan behåller sin säregenhet. Detta kan då passa med att Parbagerna (alla eller enstaka) var gudar i Efaro, att de behöll sin ställning till trots för att de underkuvades av en kultur som visserligen formellt dyrkade GG men tillät andra religioner, och att hynerna i Hynsolge som aldrig jorifierats var mottagliga för gudar vars dyrkare lyckades behålla mycket av sin självständighet gentemot nya härskare.
Att Parbagerna dyrkades i delar av Efaro och längre söderut är även tanken i diskussione och vidareutvecklingen av gudafamiljen som gjorts i den här tråden:
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 413#p38413