Zots bok: 101 äventyrsfrön & scenarion

[skaraborgarn]

Troglodyter har väl aldrig varit med någon gång? Är det någon som haft med dem i sle elelr rentav spelat så hör av er! Men kan vi inte hitta på något där rollpersonerna tillhör detta folkslag?

[skaraborgarn]

Dvärgarna har öppnat en gruva långt från andra varelsers vistelse. Ja förutom några få älvfolk som man aldrig brydde sig om. Men nu har det kommit svarfolk. Mycket svartfolk som anfaller gruvan. Man slåss och driver tillbaka angriparna men detta kan inte fortsätta hur länge som helst.
Det är inte bara dvärgar med vid gruvan utan en liten grupp vänligt sinnade troglodyter som är de samma som rollpersonerna är med. Man hoppas att dessa kan slå sig igenom fiendens linjer och hämta hjälp. Troglodyter är dock inte så vana med livet ovan jord men man har ingen annan idé.
Mycket strid men det kärvs nog lite att få liv i karaktärerna. Troglodyter har väl ingen någonsin spelat?

[skaraborgarn]

Kungen av Kardien skulle göra en resa och valde sjövägen. Men någonting gick snett, fartyget sjunk. Men den mäktige magikern Wathair var med på resan. Wathair är en mästare på elementarmagi med elementen vatten och luft som inriktning. Man hoppas magikern med sina besvärjelser gör att de som var ombord på fartyget som nu ligger på havets botten fortfarande lever. Tiden är knapp man utrustar en räddningsexpedition.
Men vill alla verkligen att kungen räddas?
Vad finns det i djupet?
Rollpersonerna blandas förstås in i det hela.

[skaraborgarn]

I Jorpagna, eller vad som nu är kvar av det stolta riket ligger den gamle länsherren för döden. Hans son och arvtagare är en håglös sjuttonåring som är svag i anden och har ingen energi i sig. Håglös, ja nästan apatisk.
Men en rådgivare kommer på en plan. Kan man inte ge sonen/arvtagaren en alkemisk dryck som borde fylla hans kropp och hug med stordåd? Rådgivaren vet en alkemist som kan göra sådana brygder.

Sagt och gjort och rollpersonerna får bege sig till alkemisten som dock behöver hjälp att få tag i en del ingredienser, en krossad draktand, en mantikoras öga, blod från en kentaur och hud från en resebärsärk samt falukorv från planeten Tellus (stryk det sita om det inte passar in) men till slut blir det en dryck och unge sonen som nu tagit över länet ty fadern är nu död dricker smörjan.

Det går inte på en dag, men snart börjar man märka en förändring hos den nye länsherren. Han är piggare, ja nästan energisk och påflugen men också grymmare.
Ja snart har den apatiske mannen blivit en liten Stalin och ingen går säker. Ty drycken gjorde honom förvisso starkare i anden men också paranoid. Rådgivare måste bort och rollpersonerna, ja vad ska hända med dem?

[skaraborgarn]

Adelsmannen Jurvricks maka rövades bort när orcherna anföll. Då svartfolken i denna del av världen där Jurvrick lever ofta äter andra intelligenta varelser har man allmänt trott att hon slutat på spett eller i någon gryta. Tre år har gått sedan dess. Men en halvlängdsman som hållits som slav hos de grymma har lyckats fly. Han berättar att det finns några människokvinnor hos svartfolken. Bland dessa är den försvunna makan.

Jurvrick anordnar en expedition för att rädda fångarna men det misslyckas. Men då anställer han en liten grupp tappra (rollpersonerna) ty man tror dessa har större chans att lyckas.
Men när man ger sig av rollpersonerna samt halvlängdsmannen som mer eller mindre tvingas att ta sig tillbaka går det upp för Jurvrick att makan har varit bäddkamrat med orcher. Även att hon troligen fått barn med någon av dessa. Ilska, svartsjuka och ren galenskap angriper nu Jurvrick. Han vill inte ha tillbaka sin fru om hon varit i lag med dessa trekvartsmonster.

Jurvrick lejer en grupp mördare som ska ta hand om rollpersonerna och hans maka.

[skaraborgarn]

Dvärgarna vill inte avslöja hemligheten med mihtril. Men då får man övertala dem. Kidnappa några dvärgar och deras familjemedlemmar och tvinga dem avslöja det de vet.
Rollpersonerna kan antingen försöka frita fångarna eller lite mer elakt vara bland de som vil tvinga ur småskäggen deras hemligheter.

[skaraborgarn]

Bawahauwaah! Den mäktige alkemisten skrattade sitt mest storhetsvansinniga skratt. Nu behöver jag bara några få ingredienser till min brygd som ska göra mig till Ereb Altos härskare. Några få saker fattas innan min seger är total!

Med ett galet sken i blicken vände han sig till sina underhuggare. Log ett leende osm kunnat skrämma såväl demoner som drakar och sa med lugn och stillsam röst. Ja vad väntar ni på? Här är listan på vad som behövs. Den äldste i gruppen to emot pergamentet och läste:

”Blod från en troglodyt, flisor från en stenbitare, Huvudhår från en titan, ett öga från en karkion, gift från en serpent, och fjädrar från en ransardisk grip.”

Är ni fortfarande kvar) skrek alkemisten med en röst som skulle gjort en alv döv i tre dagar! Kom tillbaka innan första söndagen i sjunde månadens sista kvartal. Kom inte tillbaka tomhänta!

[skaraborgarn]

Unge Ival tog som mången ung ädling och fascinerades av sagor och berättelser om hjältar, strid och krig. Men Ival fann de historier som handlade om hjältar och krigare som stupar på ärans fält mest spännande. Det var inte de som segrade och fick prinsessor och halva kungariken, nej det var de som stupade med svärd i hand inför mängder av fiender. Soldater som stred till sista man i fort belägrade av svartfolk, Sjömän som fick sina skepp omringade av pirater och hellre dog än gav upp eller bad om nåd. En riktig hjälte i Val fantasi var inte en segrare utan någon som dog tappert.

(Hade Ival varit född på den obskyra planeten Tellus lång ut i ingenstans hade han läst om Davy Crokett och Alamo. Han hade facinerats av Karl XII men knappast av dennes farfar. Thermopyle hade varit slaget nummer ett!)

Ival har blivit en stridens man men privatlivet är mer än komplicerat. Fickan han älskar sa nej med ett hånflin tills hans förslag om giftermål. Den äldre släkting han trodde sig skulle ärva gav bort arvet till en annan släkting. Rent allmänt har det varit si och så med framgång och Ival har nu bestämt sig för att falla som en hjälte. Han leder nu sina män in i fiendens land och rollpersonerna är med i denna trupp. Segrar man ja då är det bra men dör man ja så mycket bättre.

Ival eller vad han nu kan heta kan vara en kardisk ädling som tar sina trupper utan order och ger sin in i Svarta tornets del av Aidne.
Är han en havets krigare kan han styra sina skepp mot Feliciens största flottbas.
Ja Ival han finns nog lite här och var i Ereb Altor.

[skaraborgarn]

En ovanligt fräck plan:
Häxmästaren tänker slå två eller kanske tre flugor i en smäll. Zorakin och Kardien behöver en näsbränna och Caddo också för det är så tråkiga med sin sin på magi. utrusta några fartyg som ser ut att komma från Zorakin och Kardien och låt folket ombord vara klädda som riddare och knektar från dessa riken. Ha även med förfalskade pergament med sigill som antyder att en fullskalig invasion ska ske.
Rollpersonerna är med bland dessa pirater som anfaller Caddo!

[skaraborgarn]

Den mäktige feodalherren X hade bara ett barn en dotter som rövades bort av pirater på andra sidan Kopparhavet. Hon hördes aldrig av mer och man trodde hon var död.
X lät förstå att hans avlidna systers son som var enda släktingen var den som skulle ta över.
Men en dag så kom Y som sa att hon var X dotter. Hon hade rövats bort med levt som "kurtisan" i olika länder. Hon krävde nu att hon ska bli arvinge. Men Systersonen och hans fru som är den mest pådrivande vill inte erkänna henne. Nej säger de det är en lycksökare.
Konflikten förvärras av att X är gammal och sjuk.
Systersonen och hans maka är något hagalna men ärligt talat vem är egentligen Y? Är hon den hon säger sig vara eller?
X är gammal och snart är livet slut. Krig kan det bli i denna situation.
Rollpersonerna kommer att bli inblandade på det sätt spelledaren med Odos nåde finner lämpligt!

[skaraborgarn]

För några år sedan kom till trakten några solnunnor. de skulle bygga ett kloster till Etins ära. Folket hjälpte de fromma att bygga ett litet men ändå fullgott kloster samt en mur runt byggnaden.
Något år efter solnunnornas ankomst började det stjälas i området, man trodde allmänt att det var kringströvande rövare eller svartfolk men ingen misstänkt påträffades: Sedan blev det rena rån med maskerade rövare och även kidnappningar mot lösen har senaste månaderna skett. Rollpersonerna kallas in för att undersöka saken.

Nunnorna är inga nunnor. De är kvinnliga tjuvar och rövare som leds av tre magiker också de av kvinnligt kön.
Hur ska det gå?

[skaraborgarn]

Enkelt uppdrag!
Fortet/borgen CVB är under belägring man måste få in proviant snarast. Än har belägringen inte lyckats omsluta hela CVB. Rollpersonerna får var sin vagn med förnödenheter och så bär det av. Ja det kryllar av svartfolk/barbarer/odöda eller vad man nu slåss emot samtidigt måste man skynda på och komma fram. Den som kommer efter eller får sin vagn förstörd får klara sig själv.

[skaraborgarn]

Rollpersonerna är stenbitare. De får i uppdrag att leta efter en ny bosättning ty även stenisar förökar sig och det börjar bli trångt i grottorna.
Men någon ovanjording får nys om saken och "alla vet" att stenbitare har guld och ädla stenar. Man får strida mot snikna människor, giriga svartfolk och en och annan gniden dvärg. Gillar alver stenbitare? Nja grottalverna är inte ås förtjusta i deras närvaro.

[skaraborgarn]

Krig rasar och det är mest människor som strider mot människor. Men hur det är med den saken så kommer en liten grupp kattmän i kläm. Dessa vet ingenting om varför folk slåss men de hamnar bokstavligen mellan sköldarna.
Man måste ta sig från krigszonen. Ja RP är förstås kattmännen.

[skaraborgarn]

Ååååhhh vad gott! Vi är rika!
Ja kaptenen på piratskeppet var mer än nöjd. Skeppet man bordade hade som passagerare greve Drac Ulhla som är kungens närmaste man. Det var en listig men bra plan att anfalla skeppet på natten. Nu sitter greven inspärrad under däck och nog ska man få en rejält lösen!
Rollpersonerna och de andra i besättningen firar med orcherdrank och solunadans!