Klomellien

[Torquemada]

Kom på en till sak som trasslar till det med städerna - melorghier som bor ute på landet besöker regelbundet staden och har då som regel en fast plats hos någon släkting. Hamur torde ha samma förhållanden - vissa relativt framgångsrika har bostäder i staden, men tillbringar bara vintern där.

[Torquemada]

MELORGHS MAKTER

GAMLE SNABBHAND – HANTVERKETS GUD

Melorgh har oräkneliga smågudar för olika hantverk, men hantverkets överordnade gud är Gamle Snabbhand. Gamle Snabbhand skänker inspiration, hängivenhet och konstskicklighet. Hans välsignelser är också förbannelser, för de som blir alltför rikt välsignade glömmer till slut yttervärlden och inträder till slut i ett ofta eftertraktat och mycket sällsynt tillstånd som liknar dvärgarnas Bergtagenhet; de ignorerar allt utom sitt verk, till den grad att de glömmer bort sin egen familj, som dessutom måste se till att de inte glömmer bort att äta. Språket reduceras till grymtningar och enstaka hantverksrelaterade fraser. Bozsa betraktar fenomenet som simpel senilitet, men dvärgarna är tysta.

För att vara melorghisk gud är Gamle Snabbhand ganska välvillig. Den som syndat genom slarvigt hantverk gör bot genom att svettas under hård träning och genom att göra sig av med något som distraherar från arbetet, till exempel kan man skänka bort sin trumma till någon brorson. Det finns ett strängt bud: Man måste föra sin konst vidare. Att behålla sina yrkeshemligheter för sig själv straffas enligt tron av Snabbhand med fruktansvärda och ofta dödliga olyckor. För att förhindra att något sådant händer brukar grannar och vänner utöva påtryckningar om att ta sig elever på ett tidigt stadium. Detta betyder inte att man behöver dela med sig av sina hemligheter till vem som helst, och absolut inte till de slemma mercanierna.

Av naturliga skäl är Gamle Snabbhand mycket frekvent avbildad. Till sin gestalt är han en mycket mager man med långt skägg. Hans ögon kan vara stirrande, okynniga eller blinda, beroende på oenigheter bland de troende. Han är alltid aktiv och i rörelse.

Gamle Snabbhand har aldrig lyckats få ett ordentligt prästerskap. De enda som är värdiga är mästerliga hantverkare – och de har ju annat för sig än att be och välsigna saker. En hantverkare som blir handikappad och inte kan fortsätta arbeta kan dock övergå till att bli Snabbhandspräst. Det finns omfattande ritualer och festligheter för att övergå från lekman till lärling och sedan till gesäll och mästare, men dessa sköts ofta av skråmästare och inte av präster.[

[gtjorgo]

Roligt med råttmän – har de någon särskild päls just i Klomellien? Undrar hur de ser på Brikho? Kul att de uppskattas!:-)
Nej de har inte någon särskild päls i Klomellien. De är väldigt lika sin släktingar i nargur skulle jag tro.

Precis som alla triskas undersåtar hatar de svarfolk. Den aversion som råttmän i nargur har mot svartnissar lär inte finnas på samma vis då myterna om nibbnubb och gjassis saknas. Å andra sidan så har Soroehkier nargurernas myter nära och ett hat kopplat till det frodas hos all trisker människa som råttmän.


Tre dumma frågor om Triska:

1. De har visst slavar. Hur blir man slav? Slaveri är ju inte sett med blida ögon i övriga landet (utanför Mykasse och Brikho)

triska har slavar men det är ingen utpräglad slavstat. Det är för dyrt och försörjningen får svår att säkra för att slavar ska vara annat än lyxprodukter (om man nu kan kalla levande folk produkter). Slavar tas för att underhålla oligarker inte för att jobba på plantager eller jordbruk.
Exempel på slavar hos triskerna är halvlängdsmän från sanzas som drar roliga historier. Ett annat alternativ är att man köper någon ovanlig filur på slavmarknaden som kanske senare blir huskarl under oligarken. Ofta blir denne en fri man då

2. Lofernie har helt passerat mig förbi på något sätt. Av Triska underkuvad stad, men vad mer? Var läser jag?

Lofernie är området i dagens norra triska. Detta är halvautonoma idag. Lofernierna är nargurer precis som triskerna men har inte samma krigarkultur utan är mer inne på fäboddrift. Det finns en del på wikin:-)


3. Vad kallas de ”bossar” som har huskarlar men inte uppnått oligarkstatus. Deras sociala ställning?

Hos små oligarker finns inget behov av några ”mellanchefer” så vanligtvis finns inget mellanskick ner till huskarlarna.
Hos större oligarker som triskeroligarkerna och de nära dem i status kan man dock behöva gruppledare eller förmän. Det kan vara de mest respektingivande krigarna eller de som på annat vis visar duglighet.
De har hög respekt bland huskrigarna och det är bland dessa som en ny oligark utses om inte ätten går i arv till oligarkens son. Vissa oligarker har ibland förbisett de starkaste personligheterna för att de varit rädda för dem men detta är oftast ännu dummare då huskarlar vägrar ledas av någon streber som bara går oligarkens ärenden. För även om oligarkerna är högst i triskernas hierarki så är det tveklöst huskarlarna som bestämmer i stadsstaten.

Vad kan de heta? Olika beroende på funktion? Sköldbärare? Fanbärare? Förkämpar?

[gtjorgo]

Kom på en till sak som trasslar till det med städerna - melorghier som bor ute på landet besöker regelbundet staden och har då som regel en fast plats hos någon släkting. Hamur torde ha samma förhållanden - vissa relativt framgångsrika har bostäder i staden, men tillbringar bara vintern där.

Det låter ju rimligt. Lite som i triska då fast mindre extremt!

[gtjorgo]

MELORGHS MAKTER

GAMLE SNABBHAND – HANTVERKETS GUD

Melorgh har oräkneliga smågudar för olika hantverk, men hantverkets överordnade gud är Gamle Snabbhand. Gamle Snabbhand skänker inspiration, hängivenhet och konstskicklighet. Hans välsignelser är också förbannelser, för de som blir alltför rikt välsignade glömmer till slut yttervärlden och inträder till slut i ett ofta eftertraktat och mycket sällsynt tillstånd som liknar dvärgarnas Bergtagenhet; de ignorerar allt utom sitt verk, till den grad att de glömmer bort sin egen familj, som dessutom måste se till att de inte glömmer bort att äta. Språket reduceras till grymtningar och enstaka hantverksrelaterade fraser. Bozsa betraktar fenomenet som simpel senilitet, men dvärgarna är tysta.

För att vara melorghisk gud är Gamle Snabbhand ganska välvillig. Den som syndat genom slarvigt hantverk gör bot genom att svettas under hård träning och genom att göra sig av med något som distraherar från arbetet, till exempel kan man skänka bort sin trumma till någon brorson. Det finns ett strängt bud: Man måste föra sin konst vidare. Att behålla sina yrkeshemligheter för sig själv straffas enligt tron av Snabbhand med fruktansvärda och ofta dödliga olyckor. För att förhindra att något sådant händer brukar grannar och vänner utöva påtryckningar om att ta sig elever på ett tidigt stadium. Detta betyder inte att man behöver dela med sig av sina hemligheter till vem som helst, och absolut inte till de slemma mercanierna.

Av naturliga skäl är Gamle Snabbhand mycket frekvent avbildad. Till sin gestalt är han en mycket mager man med långt skägg. Hans ögon kan vara stirrande, okynniga eller blinda, beroende på oenigheter bland de troende. Han är alltid aktiv och i rörelse.

Gamle Snabbhand har aldrig lyckats få ett ordentligt prästerskap. De enda som är värdiga är mästerliga hantverkare – och de har ju annat för sig än att be och välsigna saker. En hantverkare som blir handikappad och inte kan fortsätta arbeta kan dock övergå till att bli Snabbhandspräst. Det finns omfattande ritualer och festligheter för att övergå från lekman till lärling och sedan till gesäll och mästare, men dessa sköts ofta av skråmästare och inte av präster.

Denna måste ju dyrkas av vissa i Hamur med va?:-)

[Torquemada]

Melorghier som flyttat till Hamur har nog tagit med sig Snabbhand, men annars måste dvärgarnas Terra/Karkor väl fylla den rollen?

Nusemang och Cusmar har sitt omdöme om Lofernie klart: Triska är fullt med loffare! (vissa förnekar sig aldrig)

[gtjorgo]

Det har du ju iofs rätt i

Jag tycker du kan rödmarkera så snart birke tittat på texten!

Lofernierna är nog glada om någon skänka dem en tanke över huvud taget:-)

[Torquemada]

Luddit som jag är kan jag fortfarande inte rödmarkera...

[gtjorgo]

Jag försöker göra en instruktion:-)

Är dock inte en stor pedagog:-)

[birkebeineren]

Gillar soroekhierna. Väl tillpassade övrig information.
Angående språk så hade jag nog inte tänkt mig någon särskild dialekt i Söderlandet utan att det i hela Sanzas talas klomelliska. Men om det så önskas så kan säkert något hittas på?

Gamla Snabbhand tycker jag kan rödmarkeras. Han finns redan länkad till i artikeln Melorghs Makter (under Övriga makter) men där är informationen mer kortfattad. Jag kan wikifiera vid tillfälle. Detta är kanske en guddom som dyrkas även utanför Melorgh då hantverk ju har en särskild plats i Klomellien?

[gtjorgo]

Jag tänker att just i klomellien kan dialekterna av klomelliska tänkas skilja sig ganska mycket beroende på historia och influenser. När det gäller söderlandet är det ju en något ”senkommen” entitet av sanzas som därtill inte heller har den halvlängdsmanna bakgrund som stora delar av sanzas inland har.

I mitt huvud så kanske söderlandet antingen har en egen dialekt av klomelliska eller så delar man dialekt med ett större område som även innefattar Poane, garramil och tretorningen? Det vill säga de delar av kontinentaljoriska riket som överlevde förfallet men samtidigt inte befolkades från Klorosodium (som Garrika och delvis Bosza) eller Yolev (som hisskov och även Lusloigis). Dessa hakades sannolikt av från Catonave före det att Catonave själv lämnade munzgas styre. Detta innebär nog att en egen cyniskt kämpande spillra i efterdyningarna av konfluxen växte fram med kulturella band även om städerna var konkurrenter.

Vad heter flodmynning på joriska?

Ska jag rödmarkera råttorna?:-)

[Torquemada]

OK, nu blev det rött, lite osäker på varför eller till vilket ändamål

Tack för hjälpen.

Råttmännen behöver lite korrektur med stavning först tror jag.

[birkebeineren]

Jag tänker att just i klomellien kan dialekterna av klomelliska tänkas skilja sig ganska mycket beroende på historia och influenser. När det gäller söderlandet är det ju en något ”senkommen” entitet av sanzas som därtill inte heller har den halvlängdsmanna bakgrund som stora delar av sanzas inland har.

I mitt huvud så kanske söderlandet antingen har en egen dialekt av klomelliska eller så delar man dialekt med ett större område som även innefattar Poane, garramil och tretorningen? Det vill säga de delar av kontinentaljoriska riket som överlevde förfallet men samtidigt inte befolkades från Klorosodium (som Garrika och delvis Bosza) eller Yolev (som hisskov och även Lusloigis). Dessa hakades sannolikt av från Catonave före det att Catonave själv lämnade munzgas styre. Detta innebär nog att en egen cyniskt kämpande spillra i efterdyningarna av konfluxen växte fram med kulturella band även om städerna var konkurrenter.

Det låter som en rimlig tolkning, att det finns tydliga dialekter i Klomellien. Och som en följd av detta att den vanlige klomelliern är van att förstå de andra dialekterna. Klomelliska tillhör de kontinentaljoriska språken som är en undergrupp av västjori vilket kan indikera att joriskan i den här delen av Ereb har en benägenhet att spreta iväg. Då kan det passa att klomelliskan även den splittrats lite och att det finns två huvudsakliga dialektgrupper baserad på den historia vi har skapat för landet (likt det finns två huvudsakliga kulturområden). Kring Maure (tidigare Catonave)i norr har en dialekt sin bakgrund och kring Jaggarack i söder har en annan dialekt sin bakgrund. Kanske nordklomelliska och sydklomelliska? Eller maurisk och jaggisk?

Sen hör det ju till språksituationen i Klomellien att även sydnarguriska språk och dialekter talas. Dessa har dock endast påverkat klomelliskan med lånord. Troligtvis är många trisker och hamurer tvåspråkiga, de talar både den joribaserade klomelliskan och sitt egen narguribaserade språk. I mer isolerade delar av dessa stadsstater talar troligen många bara sitt eget narguriska språk också.

Vad heter flodmynning på joriska?

Det är ostium på latin tror jag så då borde det bli osthtium på kejserlig jori.

Ska jag rödmarkera råttorna?:-)

Torquemade verkar kunna bistå med korrekturläsning men efter det kan vi rödmarkera.

[gtjorgo]

Det låter som en rimlig tolkning, att det finns tydliga dialekter i Klomellien. Och som en följd av detta att den vanlige klomelliern är van att förstå de andra dialekterna. Klomelliska tillhör de kontinentaljoriska språken som är en undergrupp av västjori vilket kan indikera att joriskan i den här delen av Ereb har en benägenhet att spreta iväg. Då kan det passa att klomelliskan även den splittrats lite och att det finns två huvudsakliga dialektgrupper baserad på den historia vi har skapat för landet (likt det finns två huvudsakliga kulturområden). Kring Maure (tidigare Catonave)i norr har en dialekt sin bakgrund och kring Jaggarack i söder har en annan dialekt sin bakgrund. Kanske nordklomelliska och sydklomelliska? Eller maurisk och jaggisk?

Kanske är de båda varianterna korrekta? Lärda delar upp grupperna i syd och nord medan de i folkmun kallas maurisk och jaggisk?
Sedan finns ju även den melashiska (denna härstammar från klorosodiums domäner, idag Garrika och Bosza) vilka därefter starkt influerats av den sydklomelliska dialekten (som härstammar från Yolev).

Sen hör det ju till språksituationen i Klomellien att även sydnarguriska språk och dialekter talas. Dessa har dock endast påverkat klomelliskan med lånord. Troligtvis är många trisker och hamurer tvåspråkiga, de talar både den joribaserade klomelliskan och sitt egen narguribaserade språk. I mer isolerade delar av dessa stadsstater talar troligen många bara sitt eget narguriska språk också.

För triskerna är vanligtvis huskarlarna tvåspråkiga. De underlättar för dem att söka tjänst som legosoldater i andra delar av unionen eller till och med västra ereb. Bland stadsstatens bönder är nog tvåspråkighet ovanligt.

För hamurerna (nargurerfolket) är det nog vanligt att de som bor i hamur stad eller som blivit utstötta och flyttat in samt arbetar hos Yohrleiderna tvåspråkiga. För de hamurer som bor kvar i storfamiljernas byar så är det nog mer ovanligt då främlingar ses på med viss misstanke.

Vad heter flodmynning på joriska?

Det är ostium på latin tror jag så då borde det bli osthtium på kejserlig jori.

Då kanske dialekten mellan Poane garramil tretorningen och söderlandet heter ”Osthimtal”,”Oshimtunga” eller något liknande ?

Ska jag rödmarkera råttorna?:-)

Torquemade verkar kunna bistå med korrekturläsning men efter det kan vi rödmarkera.

Jag går igenom texten:-) ser att jag bland annat lyckats stava Soroehkier på minst tre olika vis:-)

[Torquemada]

MELORGHS MAKTER UTANFÖR MELORGH

Ett fåtal melorghiska gudar tillbeds utanför hemstaden. Melorghier betraktas allmänt som knäppa och deras gudar som vrånga och ointressanta, så deras missionerande går inget vidare. Melorghier har en kluven syn på mission; å ena sidan är det inte bra om en gud börjar intressera sig för andra städer mer än för Melorgh, man tror som regel nämligen att gudarnas kraft och uppmärksamhet är begränsad, även om man gör undantag för den mäktiga och snälla Etin. Å andra sidan tror man samtidigt att om utsocknes tillber en melorghisk gud så dras kraft och gudomlig välsignelse från deras stad till Melorgh.

I Hamur har ett fåtal hamuriter insett Nargivs sanna natur och tillber honom innerligt, då han är en mycket nyttig och mild gud, så länge man inte konfronterar honom i en mörk gruvgång.
Melorghierna är mycket glada åt denna tillbedjan, och tar alltid med sig Nargivmedaljonger för att sälja eller ge bort när man vallfärdar till Hamurs heliga berg.

Olem har, som alla vet, gjort resan från att vara en sur ceremonigud i Melorgh till att bli en nationellt enande festgud i Mercana, för att sedan återvända i ny form till sin hemstad. Med undantag för prästerna har mercanierna helt glömt bort varifrån deras gud kommer, och påståenden om att han kommer från Melorgh möts av gapskratt eller käftsmällar. Melorghierna är ganska generade av hela affären, och Olems tempel och deras tillbedjare är som känt förvisade från Stadsklippan och måste utöva sin kult vid gränsen mot Mercana.
Hur Olem själv upplevde att bli tillbedd som gnällig regelmakare i Melorgh är inte känt, men Bozsas metafysiker är övertygade om att Olem en gång i tiden var glad åt att få någon som helst tillbedjan, enligt deras teori om att tillbedjan ger kraft åt gudarna, men att han nu helt lämnat Melorgh bakom sig och inte ser tillbaka.

Rokim och Rokia har fått ett mycket litet antal tillbedjare i Mercana. Trots allt är tjuvgudar sällsynta, och vem annars ska de be till?

Narkathoths mörka kult har spridit sig till Brikho och infiltrerats av zemniterna. Det har inte gjort den mindre olaglig, då Brikhos ledare, nästan oavsett vilka de är, inte har lust att bli slavar under en demongud, oavsett hur söta hans löften är.

Ogim är ganska populär i Mercana och Hisskov. Hans fokus på rikedom, njutning, tur och slump, spådomar och spel och dobbel gör honom mycket attraktiv för mercanier och hisskoviter, även om mercanierna ignorerar all botgöring och hisskoviterna tonar ner de mer oaptitliga hedonistiska excesserna och de mer ociviliserade aspekterna av överklass-översitteriet. Ogim har inte lyckats få några riktiga präster eller ordentliga tempel utanför Melorgh, men han har mindre kapell och folk som klär ut sig till präster. Vidare lever minnet av Den Levande Ogims segertåg över landet kvar i klomelliernas minne. Många hoppas på hans återkomst, om så bara för att göra slut på de många prövande småkonflikterna i landet, även om man inte själv är så religiös. Melorghierna är kluvna till Ogims popularitet. Deras tro är att Ogim är ombytlig och de vet att Mercana kan erbjuda långt mycket rikare offer om kulten skulle växa där. En del är dock glada åt framgången och erbjuder glatt hjälp och råd till utländska ogimiter, något som antingen resulterar i föraktfulla fnysningar eller i ett ogenerat utnyttjande av melorghiernas hjälpsamhet och godtrogenhet.

Morguck tillbeds i Brikho, där han inte ses som en demon utan som en mycket kraftfull stridsgud (bägge sakerna är dock sanna). Melorghierna är lite besvärade av det här, då de flesta har lämnat den aktiva Morguckdyrkan bakom sig. Orcher-kultisterna ignorerar i stort melorghierna, men är inte fientligt inställda till dem. Okänt för alla och utan Melorghs försorg har Morguck för egen maskin även skaffat sig en kult bland Bestbergets svartfolk. Morguck är inte själv fullt medveten om hur stark hans kult är i Melorgh och Brikho.

Näst efter Ogim är hantverksguden Gamle Snabbhand Melorghs mest framgångsrika exportgud, något som de själva är omåttligt glada åt. Kulten är nästan helt oförändrad, och då Klomellien är fullt av hantverkare har den en mycket god jordmån framför sig, och har till och med fått några präster – vilket den i stort saknar i Melorgh. I Addiaska har Snabbhand helt sonika omvandlats till en mänsklig förbild, med en påhittad historia om hur Etin välsignat honom och upptagit honom till sig, och låtit honom vaka över de sina. Ozymandias är inte glad, men kultens lågmäldhet och godmodighet gör den en smula svårbekämpad för honom. Karkor har fått maka på sig av det enkla skälet att människor helst tillber mänskliga gudar. Dvärgarna har inget att invända.

Slutligen förekommer en sorts antimission, då melorghierna genom sina pajaskonster i Thorms namn faktiskt lyckas minska hans popularitet i Triska. En triskier som får syn på en melorghisk Thormdyrkare i full mundering kommer i bästa fall att spotta eller spy åt honom, men mer sannolikt kommer han att ge hädaren ett rejält kok stryk. Detta är ingen att förvåna då melorghier som dyrkar Aesir går runt i illröda lösskägg, röda mantlar och hornprydda hjälmar, och viftar med sina yxor och hammare åt höger och vänster, högljutt brölande Thorms namn medan man också skriker ”MJÖD, MJÖD, MJÖD, Vi VILL HA MERA MJÖD” och ”VI VILL SLÅÅÅSS!” En händelse som bevarats i både Melorghs och Triskas minne är när tre triskier skulle läxa upp en melorghisk aesirdyrkare som oturligt nog för dem uppnått det fulländade bärsärkaraseriet och högg ner all tre innan någon av dem hann göra motstånd. Händelsen skulle utan tvekan ha lett till diplomatiska och militära konsekvenser om inte alla tre överlevt. Två av dem lyckades hålla sina identiteter hemliga, men den tredje, Opfer Hethjärna, fick genast lämna sin tjänst som huskarl för att i skam fly till skogs, androm till varnagel. Det viskas än idag att en av de andra två var oligarken Vildbetes far, som lyckades tysta ner sin inblandning i hela affären, fast utomstående ser det mest som baktaleri från de andra två oligarkerna. Vem melorghiern var är okänt, då han måste ha tappat minnet efter att ha kvicknat till efter sitt stridsvansinne.
Men vanligtvis övermannar förstås triskierna melorghierna, men inom den melorghiska aesirkulten gör man bot för sin mjäkighet genom att få stryk av någon som är starkare än en själv, så relationen med Triska har inte försämrats, även fast triskierna har blivit om möjligt ännu mer irriterade på melorghierna.