Ljusna
-
- Admin
- Inlägg: 9066
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Ja, det tycker jag låter klockrent! Dessutom hintas det väl i modulerna att det ligger till så. Åtminstone är ju kentauren Herrekula Grurenstipp (rakt ur minnet och det var länge sedan, vad hette han?) som besökte Nargurs blodsalver just från Ljusna.
Jag ska ju inom kort ge mig på alvperspektivet av Ljusna. Vad vet vi om kentaurer?
Jag ska ju inom kort ge mig på alvperspektivet av Ljusna. Vad vet vi om kentaurer?
Utdrag ur "Ljusnande Resa" av Salmund Krooka y Tryphé
"Den fjärde etappen tog oss till den ljusniska obygden, som mig då oförvetandes skulle bli min resas slut och kulmen. Redan på behörigt avstånd glimmar de ljusniska klipporna rödgula i det klara solskenet, och vattenbrynet pryds av de konstfärdigast krängda tallar och cypresser mitt vytrötta öga skådat. Särskilt väl minnes jag en ensligt lagd dödmannaghög av havsrundade stenar som reste sig som en fyrsten över strandlandskapet."
"Den lille mannen, helt höljd i en till synes enorm mantel, ville härvid intet veta, utan trugade oss på sitt säreget lakoniska sätt att sätta oss ned, låta oss värmas och låta oss smaka av hans hemkokta viltsoppa. I denna ensliga herdekoja unfägnades oss sedan andens spis: skrönor om forna hjältar, gudar och drakar och hopplös kärlek. Trots att versformen var simpel och rimmen billiga, och trots ordens enkelhet förmådde dessa grova strofer röra större djup i min diktarsjäl än någonsin Pendons främsta jambskalder. Men aftonens främsta minne är när herden lät ljuda sin dubbelflöjt: en sällsynt lockande och vacker melodi."
"Jarlen ville intet veta av att vi skulle stanna i landet: men då var redan min själ så rörd av den råa gudomlighet jag anade bakom stubbe och klippblock, bakom ord och visa, att jag intet gick att avstyra i min föresats. Det var på intet sätt ovilja eller missunsamhet som fick den gode herremannen att propsa vår avfart: tvärt om orolig farohåg för vår säkerhet om vintertid. "Enbart Ljusna har ni sett" kvad han högtidligt och styltat "men när Mörkna i sin dysterskap faller över landskapen kommer vinterfasorna att göra kort affär av er: kummelspöken och nattulvar stryker landet när nätterna blir långa och vindarna kalla. Ni kommer höra banegasten tjuta runt knuten, och se griftgångarna klösa sig ur rösena." Jag avfärdade vänligt jarlens varningar: jag hade lärt känna ljusnamarkens gudinna, och mot hennes godhet var min gamla gud en sniken och maktlös streber. För sent skulle jag ångra mitt misstag, långt efter att min själs frälsning badats i myrra och begrovts i ljusnisk mark som ett oåterkalleligt förbund."
Lite out there kanske...
"Den fjärde etappen tog oss till den ljusniska obygden, som mig då oförvetandes skulle bli min resas slut och kulmen. Redan på behörigt avstånd glimmar de ljusniska klipporna rödgula i det klara solskenet, och vattenbrynet pryds av de konstfärdigast krängda tallar och cypresser mitt vytrötta öga skådat. Särskilt väl minnes jag en ensligt lagd dödmannaghög av havsrundade stenar som reste sig som en fyrsten över strandlandskapet."
"Den lille mannen, helt höljd i en till synes enorm mantel, ville härvid intet veta, utan trugade oss på sitt säreget lakoniska sätt att sätta oss ned, låta oss värmas och låta oss smaka av hans hemkokta viltsoppa. I denna ensliga herdekoja unfägnades oss sedan andens spis: skrönor om forna hjältar, gudar och drakar och hopplös kärlek. Trots att versformen var simpel och rimmen billiga, och trots ordens enkelhet förmådde dessa grova strofer röra större djup i min diktarsjäl än någonsin Pendons främsta jambskalder. Men aftonens främsta minne är när herden lät ljuda sin dubbelflöjt: en sällsynt lockande och vacker melodi."
"Jarlen ville intet veta av att vi skulle stanna i landet: men då var redan min själ så rörd av den råa gudomlighet jag anade bakom stubbe och klippblock, bakom ord och visa, att jag intet gick att avstyra i min föresats. Det var på intet sätt ovilja eller missunsamhet som fick den gode herremannen att propsa vår avfart: tvärt om orolig farohåg för vår säkerhet om vintertid. "Enbart Ljusna har ni sett" kvad han högtidligt och styltat "men när Mörkna i sin dysterskap faller över landskapen kommer vinterfasorna att göra kort affär av er: kummelspöken och nattulvar stryker landet när nätterna blir långa och vindarna kalla. Ni kommer höra banegasten tjuta runt knuten, och se griftgångarna klösa sig ur rösena." Jag avfärdade vänligt jarlens varningar: jag hade lärt känna ljusnamarkens gudinna, och mot hennes godhet var min gamla gud en sniken och maktlös streber. För sent skulle jag ångra mitt misstag, långt efter att min själs frälsning badats i myrra och begrovts i ljusnisk mark som ett oåterkalleligt förbund."
Lite out there kanske...
Snyggt Peter.
Kentaurer är älvfolk.
Ljusna har hotats av Ransard, men även Ransard av Ljusna...om jag minns rätt så här på semestern. Har inte gett mkt, Ransard är för starkt för Ljusna och Ljusna för vilt för Ransard.
Skall bli kul att höra mer, gillar Peters utgångspunkt att det är ett dåligt utforskat och legendomsusat område med barbarer i ljus och mörker.
Kentaurer är älvfolk.
Ljusna har hotats av Ransard, men även Ransard av Ljusna...om jag minns rätt så här på semestern. Har inte gett mkt, Ransard är för starkt för Ljusna och Ljusna för vilt för Ransard.
Skall bli kul att höra mer, gillar Peters utgångspunkt att det är ett dåligt utforskat och legendomsusat område med barbarer i ljus och mörker.
-
- Admin
- Inlägg: 9066
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Att kentaurer och Ljusna hör ihop har jag nog från Herikolla Glurestipp som nämns i EA boxens Spelarbok, och det känns rätt...!
Mäster Peters Ljusna - Mörkna tycker jag låter mycket väl vart att utvekla lite!
Någon annan information rörande Ljusna tror jag inte finns, förutom att jag tror det erövrades tillsammans med Mirel (samma kultur/folk?) av Kejsardömet Jorpagna på 900-talet fO?
Och sen den Ljusniska sirapslönnen vars sirap gör pannkakor värda att döda för...
Mäster Peters Ljusna - Mörkna tycker jag låter mycket väl vart att utvekla lite!
Någon annan information rörande Ljusna tror jag inte finns, förutom att jag tror det erövrades tillsammans med Mirel (samma kultur/folk?) av Kejsardömet Jorpagna på 900-talet fO?
Och sen den Ljusniska sirapslönnen vars sirap gör pannkakor värda att döda för...
Min tanke med texten ovan är att antyda influenser & inspiration från grekiska arkadien, bohuslän, öland och andra säregna, torftiga och soliga platser som har något eget över sig: en kvalitet i ljuset och i landskapet. Det torde befolkas av herdefolk och strandfiskare - primitiva jordbrukare eller halvnomader. Deras samhällen är antingen helt oorganiserade eller underställda en lokal herreman: en jarl. Den nordiska/ransardiska/narguriska är stark - men där finns även äldre folkspillror och udda språkgrupper.