Ankhrviken

[Dretski]

Den nyfikne alkemisten:
"Välkommen till Ankh-Castellum, mina vänner! Här i denna pulserande stad, där dofterna från exotiska kryddor blandas med havsbris, finner ni mig - en enkel alkemist som har funnit sitt hem i Samkarna. Jag är hänförd av naturens underverk och hemligheterna som lurar i dessa marker. Min dagliga syssla involverar att experimentera med Samkarnas flora och fauna, att utforska varje växts hemligheter och kombinera deras essenser i hopp om att avslöja naturens ädelstenar. Här, bortom de spektakulära marknaderna och gladiatorarenorna, finner jag min frid i att dechiffrera naturens gåtor och låta dess hemligheter flöda genom mina fingrar."

Den skickliga artefaktshandlaren:
"Aha, välkomna, resenärer, till Ankh-Castellum, en plats där skatter från Samkarnas hjärta samlas för att berätta sina forntida sagor. Jag är en artefaktshandlare, och mitt arbete är att utforska ruiner, dolda tempel och antika gravar i sökandet efter glömda skatter. Här i staden, där Samkarnas historia sammanstrålar med nutidens äventyr, samlas sällsynta artefakter - talismaner som bär viskningar från förgången tid. Jag har stött på livsfarliga fällor och besegrat uråldriga varelser för att föra dessa föremål till ljuset, och nu erbjuder jag dem till de som vågar att höra deras berättelser och vågar att ta del av deras makt."

Den hemlighetsfulle magikeröverlevaren:
"Väl mött, främlingar, i Ankh-Castellum, en stad som är lika komplex som de krafter jag studerar. Jag är ingen traditionell magiker - snarare en överlevare och en skugga i natten. Jag har överlevt faror långt bortom dessa murar - jag har känt på krafter som vissa inte ens vågar tänka på. Här, i denna mångfaldens stad, har jag funnit mitt gömställe, där jag utforskar de mörkaste skrymslen och nischer av magi. Min kunskap är min styrka och min farligaste följeslagare. Så länge jag har stadens mörker att dölja mig i och dess gator att smälta in i, kommer jag att fortsätta min odödliga strävan efter förståelse och kontroll."

Den visdomssökande historieberättaren:
"Välkommen, ädla äventyrare, till Ankh-Castellum, där historier av fjärran tider vävs in i stadens stenar. Jag är ingen mäktig trollkarl eller slukare av mysterier, men jag har en viktig roll att spela. Jag är en historieberättare, en samlare av berättelser som har överlevt tidens tand. I stadens gränder, bland dess marknadsstånd och i sällskapets glädje, delar jag Samkarnas historier. Varje litet ting har en historia att berätta, och mitt mål är att förmedla dessa berättelser till nästa generation. Så, dröj inte länge, kära vänner, för varje sten, varje artefakt, och varje viskning av vinden har en berättelse att berätta om Samkarna och dess folk."

Den vittbereste äventyraren:
"Hör, hör! Välkomna till Ankh-Castellum, en stad där äventyr blomstrar som en exotisk trädgård av faror och rikedomar. Jag är vad man kan kalla en vittberest äventyrare, en individ som har strövat över kontinenter och utforskat de mest avlägsna och farofyllda platserna. Men här i Ankh-Castellum, i hjärtat av Samkarna, finner jag mer än bara guld och ädelstenar. Jag finner en plats där mina kamrater och jag kan återberätta våra sagor, handla med sällsynta fyndigheter och fylla våra muggar med dryck och sånger. Stadens mångfald gör mig alltid nyfiken - från ankornas interna intriger till de exotiska växtligheterna i Krystalerna. Det är en plats där mitt rykte som en modig utforskare blir omfamnat och där varje gata bär ett nytt äventyr."

Den sluge tjuven:
"Aha, Ankh-Castellum, en stad fylld med gyllene möjligheter för den som vet var man ska leta. Jag är en tjuven av det mer... eleganta slaget, om du förstår vad jag menar. Stadens labyrintiska gränder och skuggiga hörn är mitt naturliga habitat. Här kan jag smyga i skuggorna och lägga mina fingrar på de mest värdefulla skatterna. Det är som om staden själv är en utmaning, en lockande gåta som bara jag kan knäcka. Men det är inte bara stölder som driver mig hit. Ankh-Castellums mångsidiga marknader och dubiösa handlare är som ett smörgåsbord av tillfällen för en välslipad hjärna. En tjuv med ambitioner kan bli en betydande spelare här, förutsatt att man har skicklighet och en kolsvart gränd redo att fly in i. Det är en stad där mina fingerfärdigheter och list blir mina bästa vapen."

Den högmodige magikern:
"Ankh-Castellum? Bah. Ett ställe där de försöker leka med magi som om det vore ett billigt tivoli. Jag är en magiker av högsta rang, en mästare i arkan konst. Jag har kommit hit för att studera deras småsinta försök till magi och kanske, om jag är på humör, ge dem en skymt av verklig kraft. Stadens lilla alkemistakademi? Söta, små amatörer som försöker vrida och vända på naturens krafter. Men jag, jag har med mig en skatt av uråldrig kunskap och dunkla formler som skulle få deras huvuden att snurra. Ankh-Castellums samlare av förlorade artefakter har ingen aning om vilken rikedom som finns förbi deras lilla värld av trinkets. Om de bara kunde se mina samlingar från världar långt bortom deras fattningsförmåga. Jag tänker lära dem att respektera den sanna konsten. Men att navigera bland dessa obildade varelser är som att trampa på insekter – obehagligt och nödvändigt. Det är en stad som väntar på att få bjudas upp till dans av en sann mästare."

Den frivigna gladiatorslaven:
"Ankh-Castellum, ett ställe som en gång var min förbannelse och nu är min triumf. Jag var en fånge i deras arena, en kropp att underhålla folkmassorna med. Men jag överlevde, jag kämpade och jag erövrade min frihet. Staden bär mina ärr, och varje steg på dess gator påminner mig om min kamp. Jag återvände inte som en slav, utan som en kung i mitt eget rike. Arenan där blod flyter är nu mitt tempel, och folket som en gång jublade när mina motståndare låg döende i sanden är nu mina undersåtar. Ankh-Castellum är min triumf, mitt maktcentrum, där min legend fortsätter att växa. Jag går nu i skuggorna som en gång dansade i rampljuset, och mina fiender darrar vid mitt namn. Jag är inte längre en slav, jag är en härskare."

Den lärde mannen:
"Ankh-Castellum är som en skattkista av kunskap och mysterier. Dess antika bibliotek döljer hemligheter som sträcker sig tillbaka till Samkarnas uråldriga tider. Jag reste hit med en törst efter visdom och sanning, och jag fann mer än jag någonsin kunde föreställa mig. Alkemistakademins kammare har öppnat mina ögon för de oändliga möjligheterna i Samkarnas natur. Jag har studerat dess flora och fauna, dess magi och dess mysterier. Mina dagar fylls av forskning och mina nätter av drömmar om försvunna civilisationer och bortglömda skatter. I Ankh-Castellum finner jag kamrater som delar min passion och en stad som ständigt utmanar mig att sträva efter nya höjder av förståelse. Jag är en lärjunge i denna stad av vetande, en man vars törst efter kunskap aldrig blir släckt."

Den galna knarkaren:
"Hehehe... Ankh-Castellum, min vackra vilda dröm. En stad full av färger och ljus som dansar framför mina ögon. Här finns det inget som inte kan få mig hög, inget som inte kan ta mig bort på en resa bortom verkligheten. Opiander, röda, gröna, blå... de kallar dem för salter, men för mig är de nyckeln till en värld av extas. Jag har dansat med skuggorna i stadens gränder och skrattat med stjärnorna på arenan. Det är som om hela staden sjunger till mig på ett språk som bara jag kan förstå. Ingen förstår mig som Ankh-Castellum gör, ingen känner kärleken mellan mitt hjärta och dessa magiska droger. De säger att jag är galen, men vad vet de om den glädje och frihet jag känner i varje rus? Jag älskar denna stad, och den älskar mig tillbaka med varje saltkristall jag tar."

[birkebeineren]

Mycket bra, och beskrivande!

[Dretski]

Saltmästaren - Maesarius Salthnebb

Maesarius Salthnebb, även känd som Saltmästaren, är en kärv och besvärlig individ med en skoningslös affärsskicklighet när det kommer till salt. Med sina kantiga drag och ett ansikte rynkat av tuffa affärsmöten, är han inte den mest charmiga personen i Ankh-Castellum. Men när det gäller avtal och saltaffärer, finns det ingen som kan mäta sig med honom.

Salthnebb är en kall och hänsynslös affärsman som har skapat sitt välstånd genom utnyttjandet av både salt och slavar. Han är känd som en av de mest framgångsrika och skoningslösa slavdrivarna i Ankh-Castellum, och hans rikedom är byggd på de lidanden han påtvingar andra.
Utseende: Saltmästaren har ett ansikte som berättar historien om otaliga avtal och förhandlingar. Hans blick är intensiv och hans ögon är skarpa som saltkristaller. Han bär kläder som är praktiska snarare än prydliga och hans fjädrar har blivit grånande av många år av hårda affärer. Hans kläder är praktiska och väl använda, och det är uppenbart att han inte bryr sig om att imponera med sitt yttre.

Personlighet: Saltmästaren är känd inte bara för sin hårda framtoning och sitt sarkastiska sätt att uttrycka sig, men även för sin skoningslösa natur och sitt sätt att klara av affärer. Han tar sällan bladet från munnen och hans skämt är ofta vassa som en saltkristall. Trots sin ogästvänliga framtoning har han en djup respekt för avtalens helgd och han lever och andas för att se till att varje detalj i ett avtal följs till punkt och pricka.

Affärssinne: Saltmästaren är en mästare på att skapa avtal som är lika komplicerade som de är vattentäta. Han njuter av att utnyttja sin förmåga att skriva krångliga klausuler och krokiga meningar som utmanar även de mest skickliga a(nk)dvokaterna. Han är särskilt stolt över sin förmåga att skriva komplicerade avtal med krokiga klausuler som få kan förstå eller utmana. Hans förmåga att navigera genom komplexa handelsavtal har gjort honom till en av de mest inflytelserika, respekterade och fruktade handelsankorna i staden.

Drivkraft: Maesarius drivs av en oändlig törst efter makt och rikedom. Han är övertygad om att mänsklighetens ständiga behov av salt och den mörka underbelysta världen av slavhandel är två resurser som han kan utnyttja till fullo för att nå sina mål. Han bryr sig inte om de mänskliga kostnaderna eller de brutala förhållandena han skapar. För honom är slavar och salt enbart medel för att uppnå rikedom och dominans. Han är mycket väl medveten om sitt rykte och använder det till sin fördel för att skrämma potentiella rivaler och kritiker.

Saltmästaren har en förmåga att hitta affärsmöjligheter där andra ser hinder. Han är en mästare på att utnyttja marknadstrender och förutse efterfrågan, och hans stora nätverk och kontakter gör det möjligt för honom att dominera både salt- och slavmarknaden. Trots att han är en slavdrivare, har han lyckats skapa en näst intill perfekt fasad av professionalism och legalitet som gör att många ser förbi de etiska frågorna.

Maesarius är även ett tänkt mål för organisationen Skuggornas Hämnare (se tidigare äventyrsförslag), även om hans legalitet hjälpt till att göra honom ytterst välbevakad och svår att nå.

[Dretski]

Äventyrsförslag:

Stadsäventyr: Skuggornas Hämnare

...

Skuggornas Hämnare

Prolog: Skuggornas Mörka Allians

I skuggorna av Ankh-Castellum smids en mörk allians mellan två tillsynes motstridiga krafter. Saltmästaren, den skrupelfria affärsmannen som regerar över salthandeln, och Skuggornas Hämnare, en hemlig motståndsrörelse som har svurit att avslöja arenans brutalitet och förtryck. Deras samarbete är en komplex väv av dubbla agendor och skuggiga avtal, där de manipulerar stadens maktstrukturer till sin egen fördel.

Kapitel 1: Blodspill på Arenan

Det är en ödesmättad dag på arenan i Ankh-Castellum, då stadens befolkning samlats för att bevittna ännu en gladiatorstrid. Arenan darrar av förväntan när två krigare kliver in i stridsringen. Men mitt i stridens hetta bryter kaos ut när en tredje figur plötsligt dyker upp mitt i arenan, klädd i mörka kläder och maskerad. Innan någon hinner reagera, utför denne en skoningslös och mycket blodig attack på en av stadens mest älskade gladiatorer och därefter försvinner spårlöst. Folkmassorna skriker i fasa när blodet flyter och livet ebbar ut ur den fallne hjälten.
Det är då rollpersonerna, slumpmässiga åskådare, blir oväntat indragna i en konflikt som sträcker sig djupare än de någonsin kunnat föreställa sig. De är vittnen till mordet på arenan, en handling iscensatt av Skuggornas Hämnare för att skicka en kraftfull signal till stadens folk och arenans härskare. En signal om att förtrycket inte längre kommer tolereras.
Mitt i den kaotiska scenen möter rollpersonerna de första utmaningarna: moraliska dilemman. De står inför ett val – att stödja Skuggornas Hämnare i deras strävan efter rättvisa och frihet eller att försöka avslöja deras blodiga metoder och stå bakom arenans härskare, den mäktige Stordraken Luwaine. Deras val kommer att prägla deras öde och stadens framtid.

Kapitel 2: Första mötet med Skuggornas Hämnare: Saltsmycken
Rollpersonerna strosar genom Ankh-Castellums livliga torg, nu fyllda till brädden med efterlysningar om mördaren, där en stor summa pengar utlovas av stadsrådet (och i förlängningen Luwaine Stierfieder innersta råd), omgivna av doften av exotiska kryddor och ljudet av stadens rika handelsliv. Plötsligt dras deras uppmärksamhet till en ung kvinna som febrilt försöker sälja saltsmycken till förbipasserande. Kvinnan heter Elira och hennes ögon visar både hopp och desperation när hon närmar sig rollpersonerna och erbjuder dem några av sina handgjorda smycken till ett lågt pris.
Om rollpersonerna väljer att interagera med Elira, kan de upptäcka att något är annorlunda. Hon delar tyst en kryptisk blick med dem och viskar: "Ni verkar annorlunda än de andra. Jag behöver hjälp, men jag vågar inte säga mer här." Om de visar intresse eller ställer frågor, kommer kvinnan att berätta att hon är en del av Skuggornas Hämnare – en motståndsrörelse som kämpar mot arenans förtryck och brutalitet. Hon behöver deras hjälp för att samla pengar till rörelsen och för att utföra ett viktigt uppdrag.
Varför just rollpersonerna? Kvinnan har fått information om att rollpersonerna är utomstående, färskt anlända till staden eller på något sätt avvikande från stadens vanliga invånare. Hon tror att de kan vara mer benägna att hjälpa henne och stödja Skuggornas Hämnare, eftersom de inte har samma starka band till stadens nuvarande maktstrukturer.
Det första mötet med Skuggornas Hämnare ger rollpersonerna en inblick i motståndsrörelsens mål och moraliska ställningstaganden. De ställs inför ett val – att hjälpa kvinnan och hennes kamrater i deras kamp för rättvisa eller att avvisa deras anbud och hålla sig borta från konflikten, eller rent av att anmäla grupperingen till stadsvakten för att håva in den stora belöningen. Detta öppnar upp möjligheten för rollpersonerna att gradvis fördjupa sig i rörelsens aktiviteter och interagera med dess medlemmar i ett försök att förstå deras motiv och agendor.
Om rollpersonerna accepterar Eliras uppdrag, så berättar hon för dem att Skuggornas Hämnare har identifierat en svaghet i Saltmästarens ekonomiska imperium och planerar att avslöja den för stadens folk för att underminera hans makt. Denna svaghet är en serie hemliga konton och transaktioner som Saltmästaren har fört med sig genom åren för att undvika beskattning och för att bedriva sina affärer utanför myndigheternas radar.

Elira ber rollpersonerna om hjälp att stjäla dokumenten som innehåller information om dessa konton från Saltmästarens högsäte i stadens rika handelsdistrikt. Dessa dokument är mycket känsliga och skulle kunna användas som bevis för Saltmästarens skumma affärer om de hamnar i rätt händer. Skuggornas Hämnare planerar att offentliggöra dessa dokument och avslöja Saltmästarens hemligheter som en del av deras kamp mot arenans förtryck.

Efter att ha hört Eliras berättelse står rollpersonerna inför ett viktigt beslut. De kan välja att acceptera uppdraget att stjäla dokumenten från Saltmästarens högsäte och hjälpa Skuggornas Hämnare att avslöja hans hemligheter, eller så kan de besluta sig för att utforska Skuggornas Hämnare närmare för att försöka hitta bevis och sätta dit mördaren på arenan.

Om de väljer att acceptera Eliras uppdrag, kommer hon att ge dem värdefull information om hur de kan ta sig in i Saltmästarens högsäte och var dokumenten förvaras. Hon varnar dem för att uppdraget är farligt och att de kommer att behöva vara listiga och försiktiga för att undvika upptäckt. Rollpersonerna måste planera sin strategi noga och kanske även ta kontakt med andra medlemmar av Skuggornas Hämnare för att få mer stöd.
Efter mötet med kvinnan kommer rollpersonerna successivt att se hur belöningen på efterlysningen som upptar mer och mer av stadens väggar ökar, i snabb takt.

Om de istället väljer att utforska Skuggornas Hämnare för att sätta dit mördaren på arenan och få belöningen, kan de börja med att samla information om rörelsens medlemmar, aktiviteter och eventuella svagheter. Detta kan innebära att de infiltrerar arenan och övervakar potentiella misstänkta, eller att de söker upp personer i stadens undre värld som kan ha kopplingar till Skuggornas Hämnare.
Oavsett vilket beslut rollpersonerna tar kommer deras handlingar att påverka stadens framtid och sätta igång en kedja av händelser som kan leda till både dramatiska och oväntade konsekvenser. Rollpersonerna måste noga överväga sina val och beslut med tanke på de moraliska dilemman de ställs inför och de intressen de försöker skydda och främja. Genom att följa den väg de väljer kommer äventyret att utvecklas på ett spännande och oförutsägbart sätt, och rollpersonerna kommer att få möjlighet att forma stadens öde.

Efter att ha hört Eliras berättelse står rollpersonerna inför ett viktigt beslut. De kan välja att acceptera uppdraget att stjäla dokumenten från Saltmästarens högsäte och hjälpa Skuggornas Hämnare att avslöja hans hemligheter, eller så kan de besluta sig för att utforska Skuggornas Hämnare närmare för att försöka hitta bevis och sätta dit mördaren på arenan.

Om de väljer att acceptera Eliras uppdrag, kommer hon att ge dem värdefull information om hur de kan ta sig in i Saltmästarens högsäte och var dokumenten förvaras. Hon varnar dem för att uppdraget är farligt och att de kommer att behöva vara listiga och försiktiga för att undvika upptäckt. Rollpersonerna måste planera sin strategi noga och kanske även ta kontakt med andra medlemmar av Skuggornas Hämnare för att få mer stöd.
Om de istället väljer att utforska Skuggornas Hämnare för att sätta dit mördaren på arenan och få belöningen, kan de börja med att samla information om rörelsens medlemmar, aktiviteter och eventuella svagheter. Detta kan innebära att de infiltrerar arenan och övervakar potentiella misstänkta, eller att de söker upp personer i stadens undre värld som kan ha kopplingar till Skuggornas Hämnare.

Oavsett hur rollpersonerna ställer sig till det fortsatta äventyret, kommer de att behöva blidka Elira och vinna hennes förtroende genom att utföra hennes uppdrag.

Kapitel 3: Skuggor över Saltens Rike

Efter att ha accepterat Eliras farliga uppdrag känner rollpersonerna spänningen och nervositeten vibrera i luften. De vet att de har gett sig in i en farlig lek med elden, en lek där ett enda felsteg kan kosta dem allt. Men de är fast beslutna att avslöja Saltmästarens hemligheter och ställa honom till svars för sina handlingar.

Under de kommande dagarna samlar rollpersonerna in så mycket information som möjligt om Saltmästarens högsäte. De studerar byggnaden, kartlägger vakternas rörelser och identifierar eventuella säkerhetsbrister. Med hjälp av Skuggornas Hämnare får de tillgång till falska identiteter och kläder som ska hjälpa dem att smyga sig in i högsätet obemärkt.

Natten för stöten är mörk och tät, perfekt för deras plan. Rollpersonerna smyger sig in i högsätets omgivningar och tar sig obemärkt in genom en bakdörr som de hittat under sina spaningar. De navigerar genom korridorerna med hjälp av en karta som Elira har gett dem och undviker vakternas blickar med skicklighet och list.

Deras mål är ett säkert rum djupt inne i högsätet, där Saltmästaren förvarar sina mest känsliga dokument. De tar sig fram genom skuggorna, låser upp dörrar och passerar osynliga fällor. Till slut når de fram till det säkra rummet och rollpersonerna håller andan när de står framför den tunga dörren.

Med en smygande rörelse öppnar de dörren och kliver in i rummet. De söker igenom hyllor och skrivbord och hittar de dokument de letar efter. Men innan de hinner fira sin framgång hörs ett högt klickande ljud och dörrarna stängs bakom dem. De vänder sig om och ser sig plötsligt omringade av Saltmästarens säkerhetsstyrka.

"Ni har varit mycket djärva att tränga er in här", säger en kall röst från skuggorna. Rollpersonerna vänder sig mot rösten och ser en imponerande anka kliva fram. Det är Saltmästaren själv, med en skoningslös blick och en rynka i näbben som avslöjar en viss nöjdhet över att ha fångat sina inkräktare.

"Vem är ni och vad är er anledning till att vara här?" frågar Saltmästaren och korsar sina armar över bröstet, synbarligen ointresserad av svaret på sin egen fråga. Rollpersonerna tittar på varandra och inser att de är fast i en farlig situation. De måste nu använda all sin skicklighet, list och eventuellt även en dos av charmerande förhandling för att komma ur denna knipa och avslöja Saltmästarens hemligheter. En kamp mellan orden och skuggorna har just börjat, och det är oklart vem som kommer att gå segrande ur den.

Fortsättning följer...

[birkebeineren]

Alla ankor tillhör en klan, som i sin tur är uppdelad i familjer. Texten i wikin är lämnad lite flexibel men klanerna är tänkt gärna vara stora och familjerna små. Klanidentiteten står starkare hos de svarta än hos de vita och bruna. Eventuell vidare diskussion kring just detta kan tas i Ank-tråden men vad jag funderar över rörande Ankhrviken är följande:

Bor det endast en jättestor klan med vitankor i Ankh-Castellum där stordrake Stiernfieder tillhör den ledande familjen eller finns det fler klaner med sina egna drakar som ledare där Stiernfieder med titeln stordrake är överordnat andra allierade klaners (små)drakar?

Och hur ser det ut med städerna Piezraad och Agalam, bebos dessa enbart av en klan (eller flera?) brunankor allierade med vitankorna i Ankh-Castellum eller bor det både bruna och vita ankor tillhörande olika klaner i dessa två gränsstäder?

Frågor som altså handlar om Ankhrviken speciellt men där svaren kanske kan bidra till beskrivningen av ankor generellt också.

[Dretski]

Intressant frågeställning. Varje klan (av vilka det finns många) har en egen drake som är underordnad Stordraken.

Jag tänkte först på om det vore bättre med ett kaotiskt system av klaner som kämpar om maktpositioner, men lutar något åt att ett starkt och ganska strikt hierariskt skråsystem skapar en viss ordning bland de i övrigt ganska kaotiska ankornas samhälle. Kanske kan de vita ankorna vara något mer kaotiska och de bruna ankorna ha ett striktare system? Dessa system kan ju särskilja ankorna ännu lite mer och skapa en del inbördes problem färgerna emellan, och vem vill inte ha intressant drama i Ankhrviken?

Nog tycker jag att Piezraad och Agalam ska befolkas av en viss mix av både vita och bruna (och en del av de inbördes mätt relativt lugnare svarta ankorna) ankor, men de bruna ankornas dominans av Carcamusa-öknen och dess rikedomar är ohotad. Affärsmöjligheter och bosättning är dock öppen för alla. De bruna ankorna har den militära kontrollen över området och en väldigt stark flotta till försvar av sundet, officiellt sanktionerat från Stordraken emot dennes goda minne över kontrollen av saltgruvorna. Höj och sänkbara kedjor finns också liggandes mellan städerna och kan användas vid behov för att fysiskt spärra av hela viken.

[birkebeineren]

Intressant frågeställning. Varje klan (av vilka det finns många) har en egen drake som är underordnad Stordraken.

Det kan eventuellt vara så det ser ut i Ankh-Castellum. Om det även gäller i andra anksamhällen, och hur vanligt det i så fall är, kan vara en fråga att ta upp i Ank-tråden. Beteckningen "drake" kan oavsett tänkas vara använd på olika sätt för en typ av chef, ledare eller hövding inom den ankiska kulturen.

Jag tänkte först på om det vore bättre med ett kaotiskt system av klaner som kämpar om maktpositioner, men lutar något åt att ett starkt och ganska strikt hierariskt skråsystem skapar en viss ordning bland de i övrigt ganska kaotiska ankornas samhälle. Kanske kan de vita ankorna vara något mer kaotiska och de bruna ankorna ha ett striktare system? Dessa system kan ju särskilja ankorna ännu lite mer och skapa en del inbördes problem färgerna emellan, och vem vill inte ha intressant drama i Ankhrviken?

Ankor giller hierarkiska systemer av olika slag enligt Kopparhavets Kapare (den huvudsakliga källan till anksamhällen) och det som skrivits på forumet så att det även ser ut så i Ankh-Castellum passar bra. De svarta ankorna är mest kaotiska men de vita kan tänkas ha ett mer rörigt samhällsystem jämfört med de disciplinerade bruna. Ankh-Castellum kan ju också vara känd för vara ovanligt oordnigssamt vita ankor till trots. Stordrake Stiernfieder verkar heller inte ha en särskilt civilicerande effekt på sina medankor heller.

Nog tycker jag att Piezraad och Agalam ska befolkas av en viss mix av både vita och bruna (och en del av de inbördes mätt relativt lugnare svarta ankorna) ankor, men de bruna ankornas dominans av Carcamusa-öknen och dess rikedomar är ohotad. Affärsmöjligheter och bosättning är dock öppen för alla. De bruna ankorna har den militära kontrollen över området och en väldigt stark flotta till försvar av sundet, officiellt sanktionerat från Stordraken emot dennes goda minne över kontrollen av saltgruvorna. Höj och sänkbara kedjor finns också liggandes mellan städerna och kan användas vid behov för att fysiskt spärra av hela viken.

Gärna både vita och bruna ankor bredvid varandra här. Men de svarta piratankorna uppe vid nordkusten av Morëlvidyn borde väl leva farligt i södra Ankherviken? Om det till stor grad är från dessa pirater som Ankh-Castellum försvarar sig genom försvaret som Piezraad och Agalum bildartvärs över viken?

[birkebeineren]

Sen en fråga, hur länga har stordrake Stiernfieder suttit på sin post? Ser före mig titeln, och till dels positionen (även om Stiernfieder troligen gjort sitt för att bidra till just denna), som ett arv från tidigare ankor men vilka var i så fall dessa?

[Dretski]

Det kan eventuellt vara så det ser ut i Ankh-Castellum. Om det även gäller i andra anksamhällen, och hur vanligt det i så fall är, kan vara en fråga att ta upp i Ank-tråden. Beteckningen "drake" kan oavsett tänkas vara använd på olika sätt för en typ av chef, ledare eller hövding inom den ankiska kulturen.

Ja, det är nästan exakt så jag tänkte mig (och vi använder ordet drake för att ank-hanar i verkligheten kallas drakar, men de humanoida ankorna i Ereb har vidareförädlat termen och använder den således snarast om familjernas och klanernas överhuvuden).

Ankor giller hierarkiska systemer av olika slag enligt Kopparhavets Kapare (den huvudsakliga källan till anksamhällen) och det som skrivits på forumet så att det även ser ut så i Ankh-Castellum passar bra. De svarta ankorna är mest kaotiska men de vita kan tänkas ha ett mer rörigt samhällsystem jämfört med de disciplinerade bruna. Ankh-Castellum kan ju också vara känd för vara ovanligt oordnigssamt vita ankor till trots. Stordrake Stiernfieder verkar heller inte ha en särskilt civilicerande effekt på sina medankor heller.

Här tycker jag inte att vi behöver döma ut de svarta ankorna alldeles för fort, men då deras kultur mer är baserad på våldskapital ändras rangordningen fortare än hos de andra färgerna. En stark svart anka med många underhuggare i klanen har en ganska tydlig maktposition, ända tills denne dör av naturliga (eller kanske oftast onaturliga) orsaker, då ankan som dödar denne ofta tar samma position, speciellt vid envig. Svarta ankor kan även ta upp överkomna ankfiender i sina klaner på ett nästan naturligt vis för att på så vis öka sitt våldskapital, och detta ses som fullt naturligt av både överhuvud och underhuggare. Så visst kan det för utomstående te sig väldigt kaotiskt, men för de svarta ankorna är inbördes rangordning helt naturlig på ett sätt som står de vita ankorna bi, där ränksmideri och ekonomisk makt snarare ligger bakom de flesta övertaganden av maktpositioner. De bruna är mer inordnade ett militäriskt sätt, där lång tjänstgöring och vunnen respekt i klanens tjänst är det viktigaste. Jag är gärna öppen för förslag här, men tycker att det är intressant om ankornas raser diversifieras på flera olika vis, där inte bara stereotypiska "svarta ankor = farliga" används.

Gärna både vita och bruna ankor bredvid varandra här. Men de svarta piratankorna uppe vid nordkusten av Morëlvidyn borde väl leva farligt i södra Ankherviken? Om det till stor grad är från dessa pirater som Ankh-Castellum försvarar sig genom försvaret som Piezraad och Agalum bildartvärs över viken?

Svarta ankor är välkomna i Ankhrviken i fredliga syften, och räder görs sällan eller i stort sett aldrig emot områden runt södra Ankhrviken - man har helt enkelt för mycket att förlora och för lite att vinna på att bråka med de väldisciplinerade bruna ankorna som effektivt spärrar av vikens in- och utlopp vid bekymmer. De svarta ankorna fokuserar därför snarast på Morelwidyn och Kopparhavet för mer våldsamma handlingar, men tar gärna del av de ekonomiska fördelar man kan nyttja utan våld i Ankh-Castellum, t ex via slav- och droghandeln. Stordraken respekteras även av dessa, även om man kanske inte lägger lika stor notis till honom som de vita och bruna ankorna.

[Snibben]

Det kan eventuellt vara så det ser ut i Ankh-Castellum. Om det även gäller i andra anksamhällen, och hur vanligt det i så fall är, kan vara en fråga att ta upp i Ank-tråden. Beteckningen "drake" kan oavsett tänkas vara använd på olika sätt för en typ av chef, ledare eller hövding inom den ankiska kulturen.

Ja, det är nästan exakt så jag tänkte mig (och vi använder ordet drake för att ank-hanar i verkligheten kallas drakar, men de humanoida ankorna i Ereb har vidareförädlat termen och använder den således snarast om familjernas och klanernas överhuvuden).

Tycker det är helt rimligt att ord för man kan utvecklas till att betyda ledare. Titlar som patriark eller abbot är titlar med ursprung för ord som betyder fader och kapten och chef kommer från latinets caput som betyder huvud.

Jag föreslår att drake kan ha kommit att betyda familjeledare och sedan med olika prefix kan det ha fått olika betydelser av ledare i Ankornas samhälle.

t.ex.
Stordrake - särskild titel
Klandrake - klanledare
Skeppsdrake - kapten på ett skepp
Mästerdrake - köpman eller hantverkare men även för ämbetsmän.

Inom Lysande vägen kallar man även ankor som blivit riarker för Caddrake, en sammansättning av caddiskan prefix cadd- (helig) och drake.

[Dretski]

Det låter utmärkt!

[birkebeineren]

Följande påbörjade artiklar finns nu i wikin:

Ankh-Castellum
Ankhrviken
Luwaine Stiernfieder
Piezraad
Agalam

[Dretski]

(kv)Akademien Hexakwak

Akademien Hexakwak är en av Ankh-Castellums mest prestigefyllda institutioner. Här ägnar man sig helt och hållet till alkemins och giftkunskapens ädla konster, och studier av Samkarnas exotiska handelsvaror upptar studenternas tid. Den är belägen i de västra delarna av staden innanför murarna och är förutom kastellet själv den högsta byggnaden i staden, med sina sex våningar över marken (och två under). Byggnaden är mycket vacker och uppförd av alkemiskt härdade saltblock i regnbågens alla färger från Carcamusaslätten.
Akademin styrs av ett råd bestående av de sex främsta alkemisterna Samkarna kan uppbåda, och är präglat av maktspel och intriger. Var och en har sin egen agenda, vilket ofta skapar interna konflikter snabbare än de gamla konflikterna kan avslutas. Rektorn Elandra Fjäderfoth måste navigera dessa spänningar för att behålla akademins stabilitet som en seriös institution, men dessa spänningar märks inte utanför akademins väggar.
Akademin har även en komplex relation till andra former av magiker, som ofta ser ner på alkemister som lägre stående trots sina behov av alkemiska preparat. En magiker får ofta betala tre eller fyra gånger så mycket som en icke-magiker för att tillfredsställa sina alkemiska behov, vilket har skapat spänningar mellan olika magikertraditioner i staden.
Alla raser är välkomna till akademin, men arkitekturen och möblemanget är bäst anpassad till något mellanting mellan ankor och människor, och att ta sig fram i byggnaden är ganska omständigt för både små och medelstora folkslag. Ett kaotiskt virrvarr av laboratorium, små rum och korridorer försvårar även för nykomlingar att hitta vad de söker. Detta har även lett till en viss språkförbistring inom akademins väggar, vilket i flera fall leder till oönskade explosioner och andra missöden.
I akademins källare finns biblioteket som styrs med järnhand av bibliotekarien Nadran Kedjetäljare, en människa från Krilloan. Det som inte finns skrivet om alkemiska preparat eller gifter i någon av de otaliga böckerna i biblioteket finns knappt att hitta på hela Altor, och noggrann journalföring uppmuntras alla studenter på akademin med rikliga ekonomiska belöningar för den som lyckas åstadkomma något tidigare okänt.
Under biblioteket finns ännu en våning, det stora förrådet där alla ingredienser förvaras. Detta bevakas av en alv från Sivoa vid namn Althea, och är mycket välbevakat med symbolismbesvärjelser och magiska lås. Förrådet är en mycket viktig del av akademins verksamhet, och här samlas alla tänkbara och otänkbara ingredienser på en och samma plats. Althea sköter bokföring över exakt allt som äntrar eller lämnar förrådet. Han är även medlem av det inre rådet och sköter akademins ekonomi.

Rektor Elandra Fjäderfoth
Akademins rektor är en svart ankkvinna vid namn Elandra Fjäderfoth, en mycket potent alkemist och en god vän till Sara Snigelfågel. Hon är känd för sitt hårda arbete för att ständigt förbättra och modernisera akademin, men hennes svarta fjäderdräkt sticker i ögonen på många av stadens invånare och trots att hon är mycket respekterad inom akademins väggar är hon inte speciellt omtyckt utanför dessa. Hennes moderna metoder passar inte heller alla.

Mäster Corwin Roststjärt
Corwin är en äldre vit anka ledamot i rådet. Han är traditionell till sättet och ser med stor skepsis på Elandras moderna och experimentella metoder, men hans befintliga kunskaper i både alkemi och giftkunskap är överlägsna alla andras i akademin. Hans erfarenhet är oöverträffad, och han är ofta en källa till visdom och råd för akademins yngre generationer.

Kopparfjäder, akademins yngsta medlem
Kopparfjäder är en ung brun anka, nyinflyttad student vid Akademien Hexakwak. Hennes uppseendeväckande utseende och passionerade personlighet har gjort henne till en minnesvärd och färgstark karaktär inom akademins väggar.

Kopparfjäder skiljer sig från de andra studenterna med sin bruna fjäderdräkt, som är en ovanlig färg för Ankh-Castellums ankpopulace. Hennes näbb och fötter är i en kontrasterande glänsande kopparfärg, och hennes ögon är stora och glittrande med nyfikenhet. Hon klär sig alltid i djärva och uppseendeväckande kläder som uttrycker hennes eklektiska personlighet. Hon bär ofta färgstarka halsband med symboler och amuletter kopplade till alkemins hemligheter.

Kopparfjäder är energisk, nyfiken och en utpräglad frågeställare. Hon är besatt av att utforska alkemins mysterier och ägnar mycket tid åt att experimentellt pröva nya recept och skapa egna blandningar. Hennes entusiasm och nyfikenhet leder ofta till oväntade resultat, både bra och dåliga.

Kopparfjäder har en sällsynt talang för att se samband mellan ämnen och ingredienser som andra missar. Detta har hjälpt henne att skapa några imponerande alkemistiska lösningar. Hon har dock en tendens att vara impulsiv och kan ibland ignorera försiktighetens regler.

Hennes mål är att bli en mästare i alkemin och göra nyskapande upptäckter inom ämnet. Hon är ivrig att bevisa sig själv och visa att bruna ankor kan göra lika stor inverkan som de vita och svarta ankorna. Hon vill även bryta den hierarki som andra magiker har etablerat över alkemisterna.

Kopparfjäder har en speciell relation till det inre rådet, särskilt till rektor Elandra. Hon har visat stor respekt för professorerna och ansträngt sig för att vara en positiv kraft inom akademin, men hon har också haft några spända ögonblick med de andra rådsmedlemmarna. Hennes vilja att utmana den traditionella strukturen och hennes ivriga natur har inte alltid gått hem hos alla.

Kopparfjäders entusiasm och vilja att bryta konventioner har satt henne i konflikt med vissa av de äldre alkemisterna på akademin. Dessutom har hennes ovanliga talanger och nyfikenhet lett till att hon har upptäckt hemligheter som andra hellre hade velat dölja. Detta kan skapa spänning och konflikt inom akademin.

Kopparfjäder är en karaktär som representerar en föryngrande kraft inom akademin och kan vara en nyckelperson för rollpersonerna när de utforskar intriger och mysterier i Ankh-Castellums mest anmärkningsvärda alkemiinrättning.

Althea
Althea Stilnatt är en gåtfull alv som har sina rötter i den mystiska och konservativa skogen Sivoa, vars skönhet och hemligheter är vida kända. Med sina slående blå ögon, silverskimrande hår och ranka kroppsbyggnad är Althea en anmärkningsvärd skapelse även bland alverna. Hans klädsel består ofta av kläder smakfullt valda i jordnära färger och prydda med broderade detaljer som återspeglar hans alviska arv.
Som ung, äventyrlig alv valde Althea en annorlunda väg än de flesta av sitt folk. Han lämnade Sivoa, där konservatismen och traditionen präglar varje aspekt av livet, och begav sig till Ankh-Castellum, en stad byggd på kaos, mångkultur och handel. Anledningen till denna drastiska förändring i hans livsstil är en dold agenda som han håller nära sitt hjärta.
I Ankh-Castellum har Althea integrerat sig i stadens mångkulturella samhälle, men hans hemlighet är att han arbetar för Sivoa som en dubbelagent. Hans uppdrag är att övervaka och påverka akademin Hexakwak för att säkerställa att Sivoas intressen främjas. Altheas lojalitet är uppdelad mellan sin hemstad och akademin, och han ständigt måste balansera dessa två motsatta världar.
Denna dubbla lojalitet har lett till många moraliska dilemman och svåra val för Althea. Han har tvingats att göra saker som strider mot akademins värderingar och de personer som han har kommit att bry sig om där. Men hans tro på Sivoas viktigaste mål driver honom att fortsätta sitt farliga dubbelspel.
På akademin Hexakwak är Althea en respekterad student och kollega, men samtidigt är han en gåtfull och tillbakadragen figur. Han kämpar för att balansera sin dolda agenda med sina studier och sitt sociala liv, och samtidigt hålla sin hemlighet väl bevarad från sina kamrater och övervakande ögon.
Det är Altheas komplexa kamp mellan lojalitet och moral, och hans ständiga strävan efter att göra det rätta inom ramarna för sitt farliga uppdrag, som ger honom en fascinerande närvaro i akademin Hexakwak och i staden Ankh-Castellum.

[birkebeineren]

(kv)Akademien Hexakwak

Akademien Hexakwak är en av Ankh-Castellums mest prestigefyllda institutioner.
…

[birkebeineren]

Vilka skepp seglar ner i Ankhrviken? Vågar sig pirater ner här och vilka är i så fall dessa? Och vad med handelsskepp, beger sig andra stater och handelshus själva ner till Ankh-Castellum för att handla eller är det endast Ankhrvikens egna befolkning som fraktar varor in och ut? Vem har egentligen förbindelser med Ankhrviken och Ankh-Castellum bland länderna krig Kopparhavet?