Tänkte plocka fram lite Berendien material, tyvärr har min bärbara dött, men jag får fylla på allteftersom. Majoriteten av det jag skriver här finns sedan tidigare på
http://www.simworld.sverok.net/portal
Det som kommer idag är två av de relativt få berendiska hjälteballader som finns (Flertalet är "importerade" från Zorakin och Kardien)
Dessa är daterade efter den Nidländska reningen...
Herr Werghon
(Melodi: Gamen av Garmarna)
Herr Werghon var en så mäktiger man
Han reste så långan till främmande land.
Att kämpa mot Nidlands mörkaste hot,
Att kapa den flammande ondskans rot.
Så samlar han under sig hjältar få,
Att långan väg mot Nidland gå.
Den första var sjöman den andre var djur
Och de voro rustade med storelig tur.
Den tredje var bågskytt den fjärde var gul
Och kommo från utanför världens hjul.
Den femte voro en riddersman
Och kämpa med svärd som bara en sån kan.
Och styrkan den leddes av Werghon vis.
De gingo att gifva nidmännen ris.
Så kommo de till den högan mur.
Där blåste Werghon i gyllene lur.
Så muren den rämna och hjältar bröt in
och nidmännens blod det flöto som vin.
De nedkämpa fiende led efter led.
De klyvo med svärden som huggo de ved.
Så kommo de fram till helvetesfort.
Där bultar herr Werghon på ondskans port.
Och porten slås upp och Vicotnic steg ut.
Välkomna, välkomna till edra slut.
Ty jag skola blifva eder baneman
Och Berendia skola jag sticka i brand.
Ty jag skola härska i all värld.
Så drar han fram sitt flammande svärd.
Så Vicotnic och Werghon gick i strid
Som skulle vara i långelig tid.
De kämpa i dagar de kämpa i två
men ingen seger någon kunde få.
De kämpa i dagar de kämpa i tre
men inte kunde någon ett banehugg ge.
Men så som som det randas en fjärde dag
då vunno herr Werghon gudarnas behag.
Så klippte han huvet av Vicotnic av
så blodet det spruta till Kopparhav.
Om fiende hota bli stål vårt svar
så länge Herr Werghon har anda kvar.
Ty Berendia äro mitt fosterland
och det skall jag värja med vapen i hand.
Så stoppar han svärdet uti sin skida
och återvänder hem med sina fränder vid sin sida.
Den hädanskiljde
(Melodi: Herr Holger av Garmarna (Bitvis skamlöst plagierad))
Herr Werghon drömde, han drömde inatt…
(vak upp nu, här är en svår tid)
Att Berendias Konung, han skulle ge tappt.
(Berendias Konung)
Han talte med styrka till svennerna två
Vak upp nu, gack sadla min gångare grå.
Han red mot Entika med brådska så stor,
Hans springare slet ut båd hovar och skor
Han bultar på porten från gångaren grå
Knektar, gack hit och dra låsen ifrå
Mitt bud måst till Frekvand med fart föras fram
Så öppnen nu porten, bespar er stor skam.
Kung Frekvand med ingen nån stämma utsatt,
Och ingen så släpper vi in här inatt.
Men sådant slikt tal, det vredgar så stort.
Vred Werghon han klyver båd knekt och port.
Så ilar han in i sin herres hus
Han hejdar sig knappt att slå veken i ljus.
Synen i Kongens gemak får näst Werghon på fall,
I bädd ligger Frekvand så blek och så kall
När Weghon får se att hans herre är lik,
Hans ansikte färgas scharlakan vit.
All hast var förgäves han inser till sist.
Kong Frekvand gått hädan för ondaste list.
Ack, trollman, du onda, du svekfulla best.
Veten att du skall gå hädan här näst.
I Nidland finns roten till all våran nöd.
(vak upp nu, här är en svår tid)
Jag kommer med bud om din snara död.
(för Berendias Konung)