Magir
-
skaraborgarn
- Nidländsk Domare
- Inlägg: 2262
- Blev medlem: 2019-05-25 10:34
- Ort: Skaraborg
Re: Magir
Magir skapade hajmännen?
Re: Magir
Kanske skulle något av magirs gamla teknomagiska experiment ha kunna resulterat i skapandet av nya raser, men jag tror inte egentligen att forn-magir var intresserade av att göra det, mer ville de nog att utvinna det som redan fanns i naturen. Dessutom hade de sina teknomagiska manicker som hjälpte dem med det mesta och kanske det ledde till att de utvecklade en lättja som bidrog till att deras rike till sist föll. Frågan är om de någonsin ens var kapabla till något annat än att härma och apa efter. De rymde till Altor med stulna själar och de kommer aldrig att kunna skapa något, bara vända, vrida och förvrida det som redan finns.
Ett exempel på uråldriga magirexperiment som det talas om, bland de få som intresserar sig för magirs hemligheter och de som vandrat genom Akrogals vildmarker, är hur magir en gång i urtiden stal sin telepatiska förmåga från Akrogals svampmän som de torterade och slet själarna ur i den Heliga Kunskapens namn. De få svampmän som lyckades rymma blev själlösa rovsvampar som hungrade efter levande kött mer än något annat. Svampmännen har aldrig förlåtit magir för deras forna illdåd och fortfarande tusentals år senare hatar svampmännen magir och skyr dem som pesten.
Ett exempel på uråldriga magirexperiment som det talas om, bland de få som intresserar sig för magirs hemligheter och de som vandrat genom Akrogals vildmarker, är hur magir en gång i urtiden stal sin telepatiska förmåga från Akrogals svampmän som de torterade och slet själarna ur i den Heliga Kunskapens namn. De få svampmän som lyckades rymma blev själlösa rovsvampar som hungrade efter levande kött mer än något annat. Svampmännen har aldrig förlåtit magir för deras forna illdåd och fortfarande tusentals år senare hatar svampmännen magir och skyr dem som pesten.
Re: Magir
Magir, fortsatt historia
De flesta av de magir som överlevde sitt rikes fall, eller ”det stora brottet” som de själva minns det som, flydde norrut ut i vildmarken där de i århundraden levde i armod och hunger innan de hade byggt upp sina styrkor tillräckligt för att kunna återskapa något litet av det de hade förlorat. Trots sin fallenhet för teknologi försökte de inte bygga upp en högkultur igen av skam för sitt stora brott och av fruktan för gudarnas vrede. Istället valde de att gömma sig djupt inne i den stora skogen, där de byggde sina små byar och odlade jorden i frid och enkelhet. Magirs äldste som fortfarande mindes imperiets fall valde att förtiga många av sina minnen för de yngre generationerna. I synnerhet minnen av de förskräckliga mörka experiment som de utsatte andra varelser för i sin drift att tränga in i skapelsens innersta mysterier. Aldrig igen skulle magir ådra sig gudars uppmärksamhet.
Med tiden kom magirs restriktiva hållning gentemot teknologi och magi att luckras upp något. De började använda magi för att öka sina skördar, byggde gruvor i Blåsärkarna (bergskedjan norr om den naxangitiska skogen) och kom gradvis, under årtusendenas lopp att åter utveckla en teknologi som låg på en högre nivå än de flesta andra folkslags. Magir blev dock aldrig talrika och deras tillvaro var tynande trots deras relativa välstånd. De fortsatte också att isolera sig. Vid det här laget hade skammen över det stora brottet rotat sig djupt i magirs kultur, och de undvek kontakt med andra kulturer och folkslag.
De andra folkslagen i skogarna, bl a vargmän, människor och alver, betraktade i sin tur magir med rädsla och skepsis. De som tycker allra minst om magir är svampmännen, som hyser ett djupt hat mot dem allt sedan magir i forntiden hade tillskansat sig sin telepatiska förmåga genom att dissekera små svamplingar levande och suga själarna ur dem. De få svampmän som överlevde denna vidriga behandling förvandlades till förskräckliga rovsvampar med en omättlig hunger för kött och blod. Trots att magir har gjort många försök till förlikningar med svampmännen har de hittills inte lyckats, istället slår svampmännen ofta ihjäl de få magir som rör sig utanför sitt hemland.
Ett undantag från magirs dåliga relationer är de naxangitiska råttmännen, som oftast har stått på god fot med magir. Det var råttmännen som en gång i forntiden lärde magir att överleva i den bistra taigan, där temperaturen kan sjunka till -50 grader på vintern. Fortfarande syns råttmän ofta till i magirs bosättningar, där de utför träarbeten eller säljer de av skogens råvaror som magir själva inte har tid att utvinna. Råttmännnen är mycket skickliga både på att samla bär och nötter och att fiska och jaga småvilt. Varor som är mycket uppskattade bland magir.
De flesta av de magir som överlevde sitt rikes fall, eller ”det stora brottet” som de själva minns det som, flydde norrut ut i vildmarken där de i århundraden levde i armod och hunger innan de hade byggt upp sina styrkor tillräckligt för att kunna återskapa något litet av det de hade förlorat. Trots sin fallenhet för teknologi försökte de inte bygga upp en högkultur igen av skam för sitt stora brott och av fruktan för gudarnas vrede. Istället valde de att gömma sig djupt inne i den stora skogen, där de byggde sina små byar och odlade jorden i frid och enkelhet. Magirs äldste som fortfarande mindes imperiets fall valde att förtiga många av sina minnen för de yngre generationerna. I synnerhet minnen av de förskräckliga mörka experiment som de utsatte andra varelser för i sin drift att tränga in i skapelsens innersta mysterier. Aldrig igen skulle magir ådra sig gudars uppmärksamhet.
Med tiden kom magirs restriktiva hållning gentemot teknologi och magi att luckras upp något. De började använda magi för att öka sina skördar, byggde gruvor i Blåsärkarna (bergskedjan norr om den naxangitiska skogen) och kom gradvis, under årtusendenas lopp att åter utveckla en teknologi som låg på en högre nivå än de flesta andra folkslags. Magir blev dock aldrig talrika och deras tillvaro var tynande trots deras relativa välstånd. De fortsatte också att isolera sig. Vid det här laget hade skammen över det stora brottet rotat sig djupt i magirs kultur, och de undvek kontakt med andra kulturer och folkslag.
De andra folkslagen i skogarna, bl a vargmän, människor och alver, betraktade i sin tur magir med rädsla och skepsis. De som tycker allra minst om magir är svampmännen, som hyser ett djupt hat mot dem allt sedan magir i forntiden hade tillskansat sig sin telepatiska förmåga genom att dissekera små svamplingar levande och suga själarna ur dem. De få svampmän som överlevde denna vidriga behandling förvandlades till förskräckliga rovsvampar med en omättlig hunger för kött och blod. Trots att magir har gjort många försök till förlikningar med svampmännen har de hittills inte lyckats, istället slår svampmännen ofta ihjäl de få magir som rör sig utanför sitt hemland.
Ett undantag från magirs dåliga relationer är de naxangitiska råttmännen, som oftast har stått på god fot med magir. Det var råttmännen som en gång i forntiden lärde magir att överleva i den bistra taigan, där temperaturen kan sjunka till -50 grader på vintern. Fortfarande syns råttmän ofta till i magirs bosättningar, där de utför träarbeten eller säljer de av skogens råvaror som magir själva inte har tid att utvinna. Råttmännnen är mycket skickliga både på att samla bär och nötter och att fiska och jaga småvilt. Varor som är mycket uppskattade bland magir.