Kasenu & övriga Snoarskogarna
-
Jan Erik Söderman
- Cerevalisk Drakryttare
- Inlägg: 730
- Blev medlem: 2009-05-22 13:41
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Jo jag inser också att det är ett dåligt namn nu efter att ni påminde mig om att det redan finns månalver. Jag ska ändra på det. (Om det blir jag som skriver om dessa alver DVS) Ville bara inte ändra benämningar under tiden jag höll på att definiera vad jag menade. Idén med min förra post var ju att minska förvirringen, inte öka den.
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Varganden riskerar även den att kännas som en dubblering (av Enlil Talannen i det här fallet).
Vore schysst med alver som verkligen har "gone native". Spridda, skygga jägargrupper som skjuter först och frågar sen. Ingen mithril, inget månsilver, ingen uråldrig visdom eller beskyddande ande. Bara flerhundraårig bågskytteträning och djungelns lag.
P.S. Såg just tankarna runt deifierade alver hos kasenustammarna. Riktigt fräckt. Men det behöver ju inte betyda att alverna EGENTLIGEN är särskilt upphöjda: bara i jämförelse med kasenubarbarerna.
Vore schysst med alver som verkligen har "gone native". Spridda, skygga jägargrupper som skjuter först och frågar sen. Ingen mithril, inget månsilver, ingen uråldrig visdom eller beskyddande ande. Bara flerhundraårig bågskytteträning och djungelns lag.
P.S. Såg just tankarna runt deifierade alver hos kasenustammarna. Riktigt fräckt. Men det behöver ju inte betyda att alverna EGENTLIGEN är särskilt upphöjda: bara i jämförelse med kasenubarbarerna.
-
Jan Erik Söderman
- Cerevalisk Drakryttare
- Inlägg: 730
- Blev medlem: 2009-05-22 13:41
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Enlil Talanen är väl så mycket mer än bara en ande eller? Det är ju typ hela Goianas beskyddare och bor i träden och grejer? Eller blandar jag ihop det nu?
Är det inte typ så som många av just Goianaalverna redan är? Har alltid tänkt mig dem som skjut först, fråga sen alver.
Iuf och hans arvingar är väl snarare tänkta som Sidhe. DVS de bor i hemliga magiska andliga länder där tiden står still och de för evigt är bundna i någon slags ritualiserade lekar där människor som blir inblandade oftast råkar förbaskat illa ut. Tänkte mig att folk i just Snoarskogarna ser på "de underjordiska" (eftersom portalerna till deras bostäder oftast ligger i kullar eller andra underjordiska gångar) som någonting som både beundras för sin skönhet, fruktas för sin grymhet och tillbes för deras funktion som fruktbarhetsandar och naturväsen.
Är det inte typ så som många av just Goianaalverna redan är? Har alltid tänkt mig dem som skjut först, fråga sen alver.
Iuf och hans arvingar är väl snarare tänkta som Sidhe. DVS de bor i hemliga magiska andliga länder där tiden står still och de för evigt är bundna i någon slags ritualiserade lekar där människor som blir inblandade oftast råkar förbaskat illa ut. Tänkte mig att folk i just Snoarskogarna ser på "de underjordiska" (eftersom portalerna till deras bostäder oftast ligger i kullar eller andra underjordiska gångar) som någonting som både beundras för sin skönhet, fruktas för sin grymhet och tillbes för deras funktion som fruktbarhetsandar och naturväsen.
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Ah, nu är jag med på hur du menar. Tycker att det är ett fräckt upplägg. Sedan kan de ju fortfarande vara "andväsen"/"leva i underjorden" utan att befinna sig i ett paralellt plan: kanske håller de på att återgå till Moder Jord, slukas av skogen lite grann som Huornerna i sagan om ringen?
Tycker som sagt var att alvkultsidén är spot on!
Tycker som sagt var att alvkultsidén är spot on!
-
Jan Erik Söderman
- Cerevalisk Drakryttare
- Inlägg: 730
- Blev medlem: 2009-05-22 13:41
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Jo det känns ganska naturligt också. Om du hade en granne som hade magiska krafter och levde för evigt skulle du antingen vara så avundsjuk och rädd för honom att du ville utplåna honom och hans folk (väldigt mänskligt) eller så skulle du dyrka honom som en gud. (Du i detta fall är en exempelperson och inte just Peter) Särskilt om du levde i en värld utan modern vetenskap och där magi fungerade.
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Framför allt är det jävligt Ereb! På ett mycket positivt sätt.Jan Erik Söderman skrev:Jo det känns ganska naturligt också. Om du hade en granne som hade magiska krafter och levde för evigt skulle du antingen vara så avundsjuk och rädd för honom att du ville utplåna honom och hans folk (väldigt mänskligt) eller så skulle du dyrka honom som en gud. (Du i detta fall är en exempelperson och inte just Peter) Särskilt om du levde i en värld utan modern vetenskap och där magi fungerade.
-
Jan Erik Söderman
- Cerevalisk Drakryttare
- Inlägg: 730
- Blev medlem: 2009-05-22 13:41
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Rödhuvorna
Dessa halvsvartfolk är en mycket gammal stam av snoarbarbarer som är kända för att många av dem har rött hår. De själva hävdar att detta är för att de färgar sitt hår i sina fienders blod. Andra tror att det är för att det även finns släktskap med kasener eller kanske till och med de underjordiska*. Oavsett deras ursprung verkar de vara förvånansvärt många av dem som uppvisar en talang för olika former av glamour och sinnestrick. Detta verkar precis som hos älvfolken ofta vara medfödda förmågor snarare än något de är tvungna att studera. De är också ett mycket gammalt folkslag som uppenbarligen har funnits i regionen mycket länge eftersom de till och med är en del av mytologin. Då framför allt i sagorna om Kajite och Margoin, den mest kända av dessa ”rödhuvan och vargen” berättas över hela Ereb och handlar om Kajite och den legendariska skönheten Alkagga av rödhuvornas ätt.
De syns alltmer sällan till då de verkar vara få i antal och dessutom ofta enstöringar men när ett helt krigsfölje skådas så gömmer sig den vise mycket noga ty dessa naturkrafter är inte vanliga lortingar** eller vildingar***. Deras krigsrop kan ibland få även den modigaste av kasenerkrigare att frysa till i skräck. Även bland häxmästarens orcher viskas det ord som Raukk och Alvblodingar om dem och somliga talar om att deras röda hår är en gåva ifrån självaste Raukhra.
Det man vet med säkerhet är att de är mycket associala och sällan berättar någonting alls om sin mycket gamla och anrika kultur och att de någon gång i det förflutna allierade sig med en av Kasenernas tidiga hövdingar Angerix vilket leder till att de fortfarande ibland dyker upp för att undsätta Bergskungen av Isaldaons fäste när denne är i knipa.
Goianas alver verkar inte skilja Rödhuvorna ifrån de andra svartfolken och anfaller dem således närhelst de dyker upp trotts ett eventuellt gemensamt förflutet, (eller kanske just på grund av det?) detta hindrar dock inte rödhuvorna ifrån att färdas genom hela Aidnes dolda vägar som de alltid har gjort.
Förutom att de är goda krigare och jägare är Rödhuvorna också mycket goda smeder även om det aldrig har hittats någon av deras smedjor. Enskilda plundrade vapen påvisar dock att deras sablar och glavar är vapen som till och med de skickligaste dvärgasmederna ser på som gott hantverk. Då och då dyker dessa vapen upp på Aidnes marknadsplatser. Det sägs att de flesta av dessa exemplar härstammar ifrån någon slags byteshandel som idkas mellan Satyrerna i Imbarum och Rödhuvorna men eftersom Satyrerna är kända lögnare och Rödhuvorna oftast hellre dräper än talar så är det helt okänt hur sådan handel går till.
Fysiskt är Rödhuvorna ungefär mansstora, av slank kroppsbyggnad men med gråaktig hud och vissa drag ifrån svartfolken. De kan dock i större mån än vanligt uppfattas bland svartfolk, eller ens snoarbarbarer, uppfattas som vackra av jorer och kasener. Deras ögon skiftar mellan gröna, gula och röda beroende på individens ursprung. De klär sig ofta i en klädstil med mycket knuthantverk, långa veckade tyger som fladdrar när de rör sig och använder oftast naturfärger. När de går i krig målar de sig dock liksom många av barbarerna i skogen och använder kläder i klara aggressiva färger och även svart. De har i allmänhet en näst intill dansande lätt gångstil som kan vara mycket oroväckande att skåda. Längdskillnaden mellan män och kvinnor är mindre än ibland mer mänskliga folkslag och kvinnorna verkar i princip fylla samma funktioner i samhället som männen.
Det finns givetvis en hel del rykten om att detta skygga folk skall ha gömda skogsdungar i vilka de bor större delen av tiden, i vilken deras barn uppfostras och deras vapen smids men ingen tillförlitlig källa har någonsin funnit en sådan plats och överlevt för att tala om var den finns.
*Alver som enligt legenderna bor i hemliga dalar på andra sidan om de gångar som ibland återfinns i gamla kullar och åsar.
**Öknamn för svartfolk
***Öknamn för snoarbarbarer
Dessa halvsvartfolk är en mycket gammal stam av snoarbarbarer som är kända för att många av dem har rött hår. De själva hävdar att detta är för att de färgar sitt hår i sina fienders blod. Andra tror att det är för att det även finns släktskap med kasener eller kanske till och med de underjordiska*. Oavsett deras ursprung verkar de vara förvånansvärt många av dem som uppvisar en talang för olika former av glamour och sinnestrick. Detta verkar precis som hos älvfolken ofta vara medfödda förmågor snarare än något de är tvungna att studera. De är också ett mycket gammalt folkslag som uppenbarligen har funnits i regionen mycket länge eftersom de till och med är en del av mytologin. Då framför allt i sagorna om Kajite och Margoin, den mest kända av dessa ”rödhuvan och vargen” berättas över hela Ereb och handlar om Kajite och den legendariska skönheten Alkagga av rödhuvornas ätt.
De syns alltmer sällan till då de verkar vara få i antal och dessutom ofta enstöringar men när ett helt krigsfölje skådas så gömmer sig den vise mycket noga ty dessa naturkrafter är inte vanliga lortingar** eller vildingar***. Deras krigsrop kan ibland få även den modigaste av kasenerkrigare att frysa till i skräck. Även bland häxmästarens orcher viskas det ord som Raukk och Alvblodingar om dem och somliga talar om att deras röda hår är en gåva ifrån självaste Raukhra.
Det man vet med säkerhet är att de är mycket associala och sällan berättar någonting alls om sin mycket gamla och anrika kultur och att de någon gång i det förflutna allierade sig med en av Kasenernas tidiga hövdingar Angerix vilket leder till att de fortfarande ibland dyker upp för att undsätta Bergskungen av Isaldaons fäste när denne är i knipa.
Goianas alver verkar inte skilja Rödhuvorna ifrån de andra svartfolken och anfaller dem således närhelst de dyker upp trotts ett eventuellt gemensamt förflutet, (eller kanske just på grund av det?) detta hindrar dock inte rödhuvorna ifrån att färdas genom hela Aidnes dolda vägar som de alltid har gjort.
Förutom att de är goda krigare och jägare är Rödhuvorna också mycket goda smeder även om det aldrig har hittats någon av deras smedjor. Enskilda plundrade vapen påvisar dock att deras sablar och glavar är vapen som till och med de skickligaste dvärgasmederna ser på som gott hantverk. Då och då dyker dessa vapen upp på Aidnes marknadsplatser. Det sägs att de flesta av dessa exemplar härstammar ifrån någon slags byteshandel som idkas mellan Satyrerna i Imbarum och Rödhuvorna men eftersom Satyrerna är kända lögnare och Rödhuvorna oftast hellre dräper än talar så är det helt okänt hur sådan handel går till.
Fysiskt är Rödhuvorna ungefär mansstora, av slank kroppsbyggnad men med gråaktig hud och vissa drag ifrån svartfolken. De kan dock i större mån än vanligt uppfattas bland svartfolk, eller ens snoarbarbarer, uppfattas som vackra av jorer och kasener. Deras ögon skiftar mellan gröna, gula och röda beroende på individens ursprung. De klär sig ofta i en klädstil med mycket knuthantverk, långa veckade tyger som fladdrar när de rör sig och använder oftast naturfärger. När de går i krig målar de sig dock liksom många av barbarerna i skogen och använder kläder i klara aggressiva färger och även svart. De har i allmänhet en näst intill dansande lätt gångstil som kan vara mycket oroväckande att skåda. Längdskillnaden mellan män och kvinnor är mindre än ibland mer mänskliga folkslag och kvinnorna verkar i princip fylla samma funktioner i samhället som männen.
Det finns givetvis en hel del rykten om att detta skygga folk skall ha gömda skogsdungar i vilka de bor större delen av tiden, i vilken deras barn uppfostras och deras vapen smids men ingen tillförlitlig källa har någonsin funnit en sådan plats och överlevt för att tala om var den finns.
*Alver som enligt legenderna bor i hemliga dalar på andra sidan om de gångar som ibland återfinns i gamla kullar och åsar.
**Öknamn för svartfolk
***Öknamn för snoarbarbarer
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Välkommen Rödl...Rödhuvorna! kom in kom in så äter vi upp er. 
halvsvartfolk..halvalver...är ganska trista beteckningar. Jag förslår "med alvblod", "i urtiden beblandade med..." eller "ursprung bland bergens svartfolk".
"glamour" kan tyvärr missuppfattas som champagne och tjusiga slott så Jag skulle undvika ordet i detta samanhang och finna en mer känd synonym.
"sällan berättar någonting alls om sin mycket gamla och anrika kultur"...ändå vet vi att den är anrik.
Räcker kanske med gammal.
"Förutom att de är goda krigare och jägare är Rödhuvorna också mycket goda smeder även om det aldrig har hittats någon av deras smedjor. Enskilda plundrade vapen påvisar dock att deras sablar och glavar är vapen som till och med de skickligaste dvärgasmederna ser på som gott hantverk." - då är de säkert mycket goda gruvarbetare, kärrjärnutvinnare eller köpmän också eller kortfattat: hur får de tag på metallen?
Nu är jag otroligt nyfiken på hur du skall knyta ihop all denna rödhårighet!
Vad är den spännande länken?
halvsvartfolk..halvalver...är ganska trista beteckningar. Jag förslår "med alvblod", "i urtiden beblandade med..." eller "ursprung bland bergens svartfolk".
"glamour" kan tyvärr missuppfattas som champagne och tjusiga slott så Jag skulle undvika ordet i detta samanhang och finna en mer känd synonym.
"sällan berättar någonting alls om sin mycket gamla och anrika kultur"...ändå vet vi att den är anrik.
Räcker kanske med gammal."Förutom att de är goda krigare och jägare är Rödhuvorna också mycket goda smeder även om det aldrig har hittats någon av deras smedjor. Enskilda plundrade vapen påvisar dock att deras sablar och glavar är vapen som till och med de skickligaste dvärgasmederna ser på som gott hantverk." - då är de säkert mycket goda gruvarbetare, kärrjärnutvinnare eller köpmän också eller kortfattat: hur får de tag på metallen?
Nu är jag otroligt nyfiken på hur du skall knyta ihop all denna rödhårighet!
Vad är den spännande länken?Ptrrooo! Hatar att vara den som säger emot men enlig officiellt matrial i Aidne så tillverkar barbarerna i Snoarskogen inte några järnföremål. Nästan allt av järnvapen eller järnföremål över huvudtaget importeras från Svarta tornet ELLER från Zorakin.
Citat ur Aidneboken: "I Snoarskogen öster om firkax lever åtskilliga barbarstammar, kallade kasener. De är inte jorer utan rester av ett folk som kom hit före kejsardömet Jorpagnas tid"
"Kasenerna idag lever på ungefär samma sätt som deras förfäder har gjort i alla tider. Man handlar med de omkringliggande, mer välutvecklade folken och byter skinn mot järnförmål. Kasenkrigare blir ibland legosoldater och är kända som skickliga med odisciplinerade infanterister."
"En typisk kasen är kortvuxen och senig. Han har mörkt hår och mörka ögon och talar en dialekt av barbarernas eget språk, kaseniskan."
"Han dyrkar olika naturandar och hans stam leds ofta av sin schaman. Kasenen är oftast beväpnad med båge kortspjut och sköld och bär läderrustning. Endast de rika och framstående har järnspetsar på sina vapen, medan de flesta får nöja sig med spetsar av sten."
1) För det första finns det av döma av denna text finns det inte någon (alt mycket begränsad) möjlighet eller kunskap att tillverka järnvapen bland Snoarskogens barbarstammar.
2)För det andra så verkar källorna i Aidne-boken klumpa ihop flera stammar till ett gemensamt mörkhårigt kortvuxet ursprungsfolk.
3) För det tredje verkar det enlig texten inte finnas några kvinnor bland barbarerna. Skämt åsido.
Svar 1) Det första med järn håller jag helst hårt på då det ger handelmässiga och politiska spänningar bland regionens barbarer att komma över järnvapen. Och det ger spänningar mellan Svarta tornet och Zorakin att förse "sina" barbarer med vapen.
Svar 2) Det andra om Kasenerfolkets antropologiska bakgrund kan lika gärna vara ett pseudo-vetenskapligt ihopbyltande av någon berusad Mandelit som aldrig lämnade det trygga Pendon utan gömde sig i en vindskammare och skrev hela sin avhandling om Snoarskogens folk hemmavid. Nej jag föredrar att det finns flera folkslag (med flera olika myter och gudar) så det kan gott finnas de både rödhåriga och resliga, blonda och krumma och mörkhåriga, kortväxta barbarer i Snoar med flera urprung. Det är inte ens säkert att alla förstår varandras språk.
Ett av folkslagen är dock givetvis Kasenerna. Och dessa ser ut som beskrivet i Aidne(?).
Detta (tycker jag) öppnar för mer varierande och intressant möjligheter till rollspelsäventyr i Snoarskogen. Samtidigt håller vi oss ändå någotsånär till officiella källor.
Citat ur Aidneboken: "I Snoarskogen öster om firkax lever åtskilliga barbarstammar, kallade kasener. De är inte jorer utan rester av ett folk som kom hit före kejsardömet Jorpagnas tid"
"Kasenerna idag lever på ungefär samma sätt som deras förfäder har gjort i alla tider. Man handlar med de omkringliggande, mer välutvecklade folken och byter skinn mot järnförmål. Kasenkrigare blir ibland legosoldater och är kända som skickliga med odisciplinerade infanterister."
"En typisk kasen är kortvuxen och senig. Han har mörkt hår och mörka ögon och talar en dialekt av barbarernas eget språk, kaseniskan."
"Han dyrkar olika naturandar och hans stam leds ofta av sin schaman. Kasenen är oftast beväpnad med båge kortspjut och sköld och bär läderrustning. Endast de rika och framstående har järnspetsar på sina vapen, medan de flesta får nöja sig med spetsar av sten."
1) För det första finns det av döma av denna text finns det inte någon (alt mycket begränsad) möjlighet eller kunskap att tillverka järnvapen bland Snoarskogens barbarstammar.
2)För det andra så verkar källorna i Aidne-boken klumpa ihop flera stammar till ett gemensamt mörkhårigt kortvuxet ursprungsfolk.
3) För det tredje verkar det enlig texten inte finnas några kvinnor bland barbarerna. Skämt åsido.
Svar 1) Det första med järn håller jag helst hårt på då det ger handelmässiga och politiska spänningar bland regionens barbarer att komma över järnvapen. Och det ger spänningar mellan Svarta tornet och Zorakin att förse "sina" barbarer med vapen.
Svar 2) Det andra om Kasenerfolkets antropologiska bakgrund kan lika gärna vara ett pseudo-vetenskapligt ihopbyltande av någon berusad Mandelit som aldrig lämnade det trygga Pendon utan gömde sig i en vindskammare och skrev hela sin avhandling om Snoarskogens folk hemmavid. Nej jag föredrar att det finns flera folkslag (med flera olika myter och gudar) så det kan gott finnas de både rödhåriga och resliga, blonda och krumma och mörkhåriga, kortväxta barbarer i Snoar med flera urprung. Det är inte ens säkert att alla förstår varandras språk.
Ett av folkslagen är dock givetvis Kasenerna. Och dessa ser ut som beskrivet i Aidne(?).
Detta (tycker jag) öppnar för mer varierande och intressant möjligheter till rollspelsäventyr i Snoarskogen. Samtidigt håller vi oss ändå någotsånär till officiella källor.
Senast redigerad av Fraxinus den 2009-08-04 18:15, redigerad totalt 1 gånger.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9056
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
-
Grisodlar'n
- Kardisk Bontisâl
- Inlägg: 1460
- Blev medlem: 2007-11-09 01:15
- Ort: Västerås
Eller varför inte äta hans hjärta för att få hans magiska krafter?Jan Erik Söderman skrev:Jo det känns ganska naturligt också. Om du hade en granne som hade magiska krafter och levde för evigt skulle du antingen vara så avundsjuk och rädd för honom att du ville utplåna honom och hans folk (väldigt mänskligt) eller så skulle du dyrka honom som en gud.