ErebAltor.se

Hej!

Är ny på detta forum men måste först säga att det per riktigt bra ut med många bra idéer och uppslag.

Nu till ämnet:
Satyrer som spelbar ras?
I diverse monsterboxar osv står vitt skilda saker om rasen som annars är väldigt intressant...
vad anser ni värden för rasen bör vara, vad ska kostnader, förmågor, egenskaper, osv vara?


Tacksam för svar
//Paulus

Vi brukar inte gå in på spelvärlden här då många inte kör med äs regler i "sin" version av ereb. Däremot är det alltid välkommet att diskutera satyrernas kultur etc!

Det är även alltid välkommet med nytt folk så; Varmt välkommen Shadow walker!

Välkommen Shadowwalker
Med undantag för värde (STY6/2t6) så kan naturligtvis tex styrkan diskuteras liksom övriga egenskaper och förmågor som Satyrer har. Mer regelnära eller spelvärden kan diskuteras under regeldiskussionerna längst ner på forumet.

Satyrer finns i Goiana på Aidnehalvön och älvfolksriket leddes under en period av Kispi innan han föll i strid mot Svarta Tornet.

Vet vi något mer om satyrer i Ereb?

Antar att Satyrer även finns i Landori?
Eftersom det sällan tycks vara några direkta stammar, eller?...så borde de egentligen kunna finnas lite var stans där större skogar finns?

Det man vet om dem är ju iaf att de nästan alltid finns i närheten av platser där det finns Nymfer och Dryader, samt Älvor.
Dessutom ska de enligt monsterböckerna och -box, vara relativt vänliga emot främlingar som inte är svartfolk eller aggressiva.
De älskar hela "vin, kvinnor, och sång"biten men är farliga om de hotas...

Främst skall de enligt utsago använda sina flöjer för att förvirra bort "hotet". Kan det vara så att där Alverna har fallenhet för animism, har Satyrer en naturlig förståelse för harmonism?

Man kanske skulle göra satyrerna lite mer bestialiska, mörkare och farligare än den flöjtspelande partyboy som finns beskriven i MB? Lite mer Pan's labyrinth än C.S. Lewis Tumnus? Är satyrer älvfolk överhuvudtaget eller mer naturväsen, likt skogsrået?

Satyrer borde komma i både i både flöjtspelande playboy variant och elake Pan.

Älvfolk enligt Monsterboken.

I Berendiens skogar bör det leva en del satyrer och kanske även i några av Aidnes skogar.

Vid slaget om Blodsgläntan 54 e.O., som beskrivs i Sinkadus nr 16 med ett brädspel, är ca en tredjedel av Goianas styrkor Satyrer (om jag inte missminner mig) detta borde göra dem till mer älvfolk=alver än älvfolk=naturväsen (EMÖÅ).

Mera Fauner á la Lewis än än Pans labyrinth. Och då tänker jag på den avslutande striden i Häxan och lejonet.

De har alltid beskrivits som Älvfolk så vitt jag vet iaf, vilket också förklarar deras täta samröre med andra Älvfolk...

Däremot inte sagt att de inte kan ha många mer och nyanserade sidor än partyhalvgetter såklart.

Se till vår tid, än idag ses svenskar utomlands som försupna bråkstakar, men givetvis har vi många mer sidor än så men då det genom många åldrar allt ifrån vikingarna och deras supande till dagens turister är andra folks första intryck så har det fastnat. Det och att vi skulle vara lösaktiga... ännu en parallell till Satyrer då, som när andra folk kommit i kontakt med en eller flera Satyrer fått den sinnesbilden.

Sen är väl också frågan om vi särskiljer Satyr och Faun, som nämnda Tumnus eller om de mer är som det har diskuterats om Kattmän, beroende på plats på Altor har utvecklats lite annorlunda. Satyr större och mer aggressiv i framtoning och mer ensamlevande och de mer finlemmade, kanske också grupplevande Faunerna?

Edit: menade inte att ignorera andras inlägg, hann inte se dem medans jag postade mitt bara

Kul med visat intresse dock!

Likt övriga älvfolk skiljer sig kulturerna åt beroende på var i ereb de befinner sig. I Goiana är det mer uppsluttna än i Kard exempelvis?

Jag kan rekomendera en avdammning av den här tråden som inspiration för satyrernas nydanande:)
viewtopic.php?t=283&postdays=0&postorder=asc&start=0

Vidare ang begreppet satyr/faun. Jag funderade själv lite på skillnaden härom dagen och googlade runt bland olika onlinebestiarium. Som jag förstod det så är det egentligen samma väsen med sitt grekiska (satyr) respektive sitt romerska(faun) namn.

Jag tycker absolut att de kan ha en mörkare aspekt. Om man kikar på rumlarkaraktären så kan jag tänka mig att de kan gå långt i sina excesser och hamna i otäcka, våldsamma fylletillstånd. Det kan vara trevligt att delta i en satyrorgie och hälla i sig smakfulla viner, men framåt småtimmarna kan det bli väldigt obehagligt, och med lite otur, rent livsfarligt.
Satyrer i strid för sin skog är minst lika otäcka och hänsynslösa som alver. Jag ser gärna att de kan hamna i typ bärsärkaraserier i sådana strider

En idé bland många, kan kanske vara att Faun är Satyrernas ord för deras barn (söner antar jag?) innan de nått mogen ålder och deras horn vuxit fram tydligt.

Kan de inte tex fira "Hornbarhetsdagen" en av få högtider då många Satyrer samlas för fest, tävlan och naturligtvis vin. En högtid då "nyhornen" har sina spel, stångas och knyter band för livet...

Angående deras mer mörka sidor däremot hör troligen en lite mer självbelåtenhet än hos andra älvfolk, lite mer av egoism då de mestadels lever själva och försvarar sitt.
Vin måste tillverkas och lagras någonstans, samt kanske då även skyddas.

Scenario ex:
(Veteranen berättar)
"Sa.. Satyrer? Getmännen!? Dem ska du aldrig ge dig i kast med tro mig gosse... vi var åtta goda krigare, en erfaren styrka. Vi var vilse och var tvungen trots goda råd om att inte gå in i stor skogen om natten, var vi tvungna, först gick vi vilse och längre in än vi räknat med, svart var det med. Plötsligt hördes ljud som av en fest... mitt i skogen!? Vi smög så gott vi kunde oss närmare och närmare.

Mycket riktigt var det en stor fest, massa varelser överallt, vin, sång och skratt! De andra bestämde sig för att gå in till dem då vi var vilse och om inte annat kunde de alltid få lite vin i sig, vad illa kunde det vara... förbannelse över de bockhornade!

Halvdöv som jag är hörde jag inte allt men såg i min fasa däremot, det var som om all lidelse kommit över dem och mina vänner blev förryckta, de tappade vad vapen de burit och ingav sig i en dans en demonisk dans allt snabbare i takt med deras innan så underbara flöjtspel. Ingen tycktes kunna göra något som helst, de var slavar till dansen, musiken försvann in i skogen igen och mina vänner efter dem fortfarande i sin trans...

Då visade sig de där getmännen sin sanna sida. Allt blev tyst och det sista jag såg var de utmattade soldaternas skräckslagna blickar då hovslag trummade mot marken och Satyrer från alla håll rusade in bland männen och med isande skrän och bredbladiga spjut, slaktade de allihop, det var det sista jag minns, när jag vaknade var jag åter i utkanten av byn vi lämnat på morgonen... aldrig glömmer jag den läxan, och aldrig befattar jag mig med djupa skogar mer... "

Varnande rykte minsann!
Satyrerna har väckt en fråga jag funderat på länge: Hur långt norrut kan Satyrerna njuta av vin? De bör vara vanligare i sydländska inte allt för varma områden som tex Aidne och Berendien...Hynsolge? I Jorpagna och Klomellien (norra Hynsolge) kan säkert vitt vin göras bra. Längre norrut gissar jag att Satyrerna får nöja sig med bär- och fruktviner.

Vill gärna slå ett slag för inspiration från www.biteycastle.com och kortfilmerna om just Bitey. Även om han är fast på en pytteliten skogsplanet och inte har några intellegenta humanoider att kommunicera med utan enbart lite spöken och djur. ^^

I Kard och eventuellt i Nargur brygger nog satyrerna, så som du säger, troligtvis mjöd eller andra drycker (krusbär-rabarbervin?)