Peter skrev: Tycker det har sagts mycket vettigt i den här tråden Gillar särskilt utbytet mellan Caddo och Zorakien. Religion blir högpolitik när dalkiska diplomater försöker stödja zorakiska anhängare av den dalkiska tron.
Vad jag gärna hade sett är högpolitiskt spel mellan mäktiga stormän, hertigar, handelsfurstar och riksmarskar, som representerar väldiga intressen. Lite som intrigerna i Dumas böcker ofta ser ut: stora statsmän som Foquet och Colbert som strör guld omkring sig och direkt kan utmana konungen. Ätter, intressesfärer och konfessioner sammanfaller till stora maktblock ledda av farliga och mäktiga herremän: och rollpersonerna tvingas välja sida. En utmärkt miljö för förrädiskt och dramatiskt intrigspel.
Politik och intriger
Wilfred av Salamora
Vi har Wilfred Salamora som anses vara de nordliga adelsmännens främste riddare (för närvarande) och erövrare av Fristaden. Han har ett trevligt utseende och är intelligent men han har ett hetsigt temperament. Han kan var djärv på gränsen till det dumdristiga. Han är en skicklig taktiker. Han är äregirig och siktar högt för sig själv och sin släkt. Det faktum att kungen är änkling utan barn är något Salamora gärna vill dra nytta av. Han har skickat sin syster till hovet för att fungera som kunskapare men framförallt för att försöka gifta bort henne till kungen.
Kunglige brodern
Vi har Kungens bror som bevakar sin plats som tronföljare och som har kunskapare som följer Kungen. Brodern spelar sitt eget spel. Hans mål är givetvis kungatronen. Han arbetar redan för att stärka Kungamakten men på ett sätt som gör att deet framstår att det är kungen själv som ligger bakom denna politik. Han påstås också ha varit den som föreslog Markis Barthold till ny Marsk. Detta sågs inte med välvilliga ögon av den nordliga adeln där flera (dock inte alla) ansåg att platsen borde vara vikt för Hertigen Salamora. De sydliga adliga anser att Barthold är ett mycket bättre val än någon nordlig hertig som marsk, i synnerhet då Salamora. De hade dock gärna sett att någon av de själva hade blivit marsk. De är också osäkra på var Markis Barthold står politiskt.
Vi har ett antal hertigar från nord och syd som presenterar sina systrar eller döttrar för kungen i akt och mening att få dem gifta med kungen och helst producera en kunglig arvtagare (något som håller den Kunglige broderna och nuvarande tronföljaren på helspänn)
Marsken
Vi har kungens marsk (Markisen Barthold) som tillträtt bara för ett par år sedan. Han var yngre son i familjen och hade inte mycket till arv att vänta och gjorde sig därför en militär karriär istället. För att få stridserfarenhet har han varit mycket verksam i Jorpagna och lärt sig mycket om deras sätt att föra krig. Han är hårdför och slug både som general och politiker.
Sedan båda hans bröder har dödats i tillsynes olyckliga omständigheter i meléetorneringar har Barthold kallats tillbaka för att överta godset. Det viskas dock att dödsfallen var ett medvetet verk utfört av några adelsmän i den nordliga falangen. Vissa påstår att Markis Barthold på grund av detta dåd är en svuren motståndare fiende till de nordliga medan andra påstår att han beställt dådet själv.
Hur som helst så anses han vara obrottsligt lojal till kungatronen även om det sägs att det var kungens broder som förslog Barthold.
Det är också Barthold som ställt upp de första infanterilegionerna av Regalieorden. Utbildade av krigserfaret folk från framförallt Jorpagna.
Exarken
Jag hade faktiskt funderat på att det ska finnas en kardinal modell Richelieu som också står nära kungen och som konspirerar mot de dalkiska influenserna. Han kan var en Bontisal eller en Exark. Exark låter sannolikare.
Exarken kommer från en grevlig släkt på Grindanu. Han och Markisen cirklar runt varandra som katter runt het gröt, osäkra på var de har varandra (snarare kardinalen cirklar medan markisen föjer honom med blicken). De har redan haft sina duster men än så länge verkar de stå på samma sida.
Exarken sägs för övrigt ha vistats ett flertal tillfällen i Salamora innan anfallet mot Fristaden genomfördes vilket är lite märkligt. Normalt anses han vara misstänksam mot de mäktiga hertigarna och har tidigare verkat för att begränsa deras inflytande
Grevinnan
Bland de sydliga adelsfamiljerna är det främst en grevinna och ung änka som är tongivande. Hon anses vara en Zorakins största skönheter men har inte valt att gifta om sig än. Det trots att flertalet friare står vid hennes dörr. Hon är kulturellt bevandrad, mycket musikalisk, har ett skarpt intellekt och en egendomlig förtjusning för jakt med båge där hon sägs vara mycket skicklig. Förutom "sina riddare" som alla för en vit ros på sin vapensköld så har hon ett kompani av dalkiska legosoldater som livvakt. Hon är en skicklig strateg och en slipad politiker. Hon är en bitter fiende till den nordliga adelsfraktionen i allmänhet och Wilfred av Salamora i synnerhet. Detta är dock inget hon visar öppet.
Flera av de Sydliga adelsmännen har samlats runt hennes "hov".
Hertigen av Indarrike (säger vi)
En av dessa är den något till åren komne hertigen av Indarrike. Han är 52 år och änkling. Hertigen av Indarrike är medlem i det sydzorakiska brödraskapets orden. Han har dock med tiden trappat ner sina engagemang i den orden. Han är inga egentliga fiender (längre) och har av de flesta andra yngre adelsmän ansetts som passé och ofarlig som kämpe av flertalet.
Men på sistone har han som sagt börjat ses allt mer i grevinnans närhet. Sanningen är den att han har blivit häftigt förälskad i den unga grevinnan. Han är också djupt oroad för hennes skull och har anlitat kunskapare för att hålla ögonen på henne och skydda henne från attentat. Skulle någon skada, hota eller förolämpa grevinnan så har de fått en dödlig fiende på halsen i form av hertigen.
Den gamle generalen
Ytterligare en beundrare till grevinnan är den gamle Greven av Eriksborg. Gubben är 78 år men pigg som en nötkärna. Han och grevinnan brukar göra visiter hos varandra där hon ofta spelar musik medan han lysnar eller ackompanjerar henne på luta, vilken han trakterar med stor skicklighet.
Greven är en av få kvar i livet som var med om kriget mot Svarta tornet och som hade en ledande befattning där. Hans far stupade i kriget och han fick själv ta över det som fanns kvar och sköta försvaret till undsättning kom, vilket han gjorde med bragd.
Han blev känd som en lysande taktiker och en duktig strateg. Hans skicklighet i defensiv försvarsstrid är särskilt påtalad. Detta ansågs inte vara en av de ädlare formerna av strid i dåtidens Zorakin så hans kunskaper ansågs inte behövas. Han återgick till att bygga upp sitt hem och sitt län. Hans kunskaper om kriget mot Svarta tornet anses som oöverträffade bland historikerna och flera vänder sig till honom för att få kunskap om detta skeede i Zorkins historia.
Om Hertigen av Indarrike inte anses som ett hot av ungtupparna så får den gamle greven anses som fullständigt bortglömd. Men han har inte glömt hur man leder folk i strid. Och hans stridserfarenhet är vida större än någon annan adelsman i Zorakin. Möjligen med undantag av Marsken och Salamora.
För övrigt sägs det att Marsken har gjort flera visiter hos den gamle greven. Det är oklart i vilket syfte.
Sedan har vi Kungen själv givetvis och exempelvis den Kardiske ambassadören, den Caddiske ambassadören, några av kvinnorna i hovet som intrigerar för att bli nästa drottning, Baron von Stolpskott som siktar på att anfalla grannbaronen i täckmantel av ett uppseglande inbördeskrig, några av överhuvudena för handelshusen osv.
Det här är exempel på några huvudpersoner i det politiska Zorakin. Det är inget som är skrivit i sten och ni kan fritt kommentera vad ni tycker.