Nargur

[vije]

Väldigt bra Birke, det enda som jag blir och fundera på är namnen på de olika grupperingarna, tex flocken klingar inte helt klockrent.
Hur skulle det vara med tex hord och skock. Hord för nåt större och skock istället för flock tex? (Bara detaljer ju...)
Gillar dina narguriska namn skarpt.

[Mikael]

håller med, flock kan bytas ut. och så skulle jag vilja se exempel på klaner och stammar från förr. Howater/ovater vad är det? Sarderna?

[birkebeineren]

Väldigt bra Birke, det enda som jag blir och fundera på är namnen på de olika grupperingarna, tex flocken klingar inte helt klockrent.
Hur skulle det vara med tex hord och skock. Hord för nåt större och skock istället för flock tex? (Bara detaljer ju...)
Gillar dina narguriska namn skarpt.

Flocken skulle kunna bytas ut mot skock. Hord skulle kunna beteckna en storre flock/skock och vara en slags krigshär och/eller tidigt stadium av en klan. Funderar...

Skal jag behålla de "svenska" namnen eller skal jag hitta på narguriska?

håller med, flock kan bytas ut. och så skulle jag vilja se exempel på klaner och stammar från förr. Howater/ovater vad är det? Sarderna?

Menar du beskrivningar av de historiska folken/stammarna?

[Mikael]

Nej snarast att det under Stam ges exempel på en stam, gärna någon man känner till om det finns.
Det samma för klan.
Så var hamnar tex Ovaterna, om de skulle användas som exempel?

[birkebeineren]

Nej snarast att det under Stam ges exempel på en stam, gärna någon man känner till om det finns.
Det samma för klan.
Så var hamnar tex Ovaterna, om de skulle användas som exempel?

Aha, jag förstår...

Skal uppdatera texten och ge lite exempel. Kan nämna att Ovaterna är en mycket gammal och stor stam av 23 klaner under ledning av hersen Tagaswether av Tarosklanen (faktisk härstammande från självaste Kathenowi som ledde stammen (som då kallade sig howather) genom Nidapasset 1547 fO i 84 ledet). Stammens mest framstående vinde (vilket har blivit till völva på ovaternas nuvarande språk) är Sigaswitha den ärrade.

[birkebeineren]

Följande text kommer från Mirel-tråden:

Söder om Nargurervallen ligger även här ett slättland, kallad Östra Annonien. Landet är dock inte lika torrt som i västar och ligger även lägre, i samma nivå som hela det land som breder ut sig väster om Nargurs skogar. I sydöst finns gränsen mot alvernas skogar som en skarp kant uppe på Landoriska höglandet. Slätten är under sommaren täckt av blå anniska kornblomster och språkhistorikerna tvistar om det är landet eller blomman som är ursprunget till det mycket gamla namnet ”Annonien”. Över slätten från Nidabergen rinner den slingrande Ebin Dihr - Benflooden på nyjoriska, för att försvinna under Nargurervallen i nordväst. Hit kommer strövnargurer for att jaga antiloper och grässvin men några permanenta läger finns ej. Tidigare var Östra Annonien ett fruktbart land som befolkats av joriska kolonister under 800-talet fO. Dessa fördrevs under Mammutkrigarna 715-707 fO och Tharawghos krigare förgiftade då alla brunnar så att inga överlevande skulle kunna återvända. Många av dessa vattenhål är fortfarande giftiga så resenärer fraktar säkrast med sig vatten. Genom området går Trasimertraden - den led handlare från Kopparhavet har öppnat mot Nargur och det fjärran Barbia. Karavaner följer ett urgammalt stråk genomm Annoniska passet, längs det som var gränsen mellan Mirelia Cislacia och Trasimo Superior, for att precis där en enslig Nargurisk jätteek reser sig mot skyn vika av från Via Drylo och leda mot Trasimosjön i öster.

Nedanför Nidabergens nordvästra sluttningar ligger Trasim Yrdh – trasimostammens forna land. Den stam som här bodde var en av Nargurs äldsta och den mäktigaste som någonsin funnits. Varken landet eller folket här är sig dock likt; Trasim Yrdh erövrades av Kejsardömet Jorpagna 942 fO efter trasimernas ödesdigra allians med mirelierna. Trasimerna gick talrika med i invasionen av Jorpagna sommaren 944 fO men efter att ha förråtts av falska unurier fölls de i ryggen av legioner från Aidne som följt Via Drylo mot Annoniska passet. Samman med många mirelier drog sig trasimerna tillbaka mot Nargur, bara för att där mötas av ett brinnande hemland. Jorerna hade även skickat legioner genom Nidapasset i öster, och dessa hade satt eld på skogarna kring Trasimosjon. Efter ett förödande slag mot lågor och legionärer fördrevs trasimerna västerut över slättlanden och det var endast tack vare den tidiga vintern som islagt Mefamirs norra ände som de kunde undslippa. Trasim Yrdh kom under jorisk styre och under ocupationen höggs mycket av den kvarvarande skogen ner. Trasimerstammen upplöstes och klanerna splittrades. Numera bor återigen nargurer här men det är nyinvandrade klaner som känt Nya bytidens lockelser och lämnat nomadlivet for att permanent bosätta sig i små byar. Några av de gamla klanernas Träd står fortfarande kvar tvåtusen år gamla och ruvar på otaliga andar och ej glömda oförätter. Landet består av böljande åsar och frodiga dalgångar, djurlivet är rikt och de ständigt växande åkerbitarna ger riklig skörd. I områdets norra delar ligger Tharawghos hög – en enorm gravhög där nargurernas största härförare vilar. Han enade stora delar av Nargur på 700-talet fO och hotade allvarligt Jorpagna innan han mördades. Högen ses som mycket helig av nargurerna och ovidkommande som siktas i närheten dödas skoningslöst. I Nordöst ligger den långsmala Trasimosjön där Nargurervallen slutar vid Irhusflodens mynning.


Den gräns Kejsardömet Jorpagna drog mot det barbariska Nargur syns fortfarande mellan Buh Mir och Trasimosjön - Nargurervallen. Gränsen var en kjedja av små fort och vakttorn som länkades samman av en stensatt jordvall och benämdes Limes Narguricus. Den byggdes under åren 942-937 fO och var befäst helt till kejsardömets fall. Limes var inte tänkt som ett befästningsvärk som skulle stå emot större angrepp men mer som vaktposteringar som kunde varna större militarförläggningar en bit bakom gränsen. Trots det växlande men ständigt närvarande krigshotet från Nargur förekom utbyte kulturerna emellan och vid flera portbyar fans joriska handlare som blandade sig med fredliga nargurer. Numera har de flesta av befästningarna rasat helt samman men några av de större står fortfarande kvar som ruiner. I resterna av portbyarna och militärförläggningarna finns värdesaker gömda i jorden, hastig nergrävda under plötsliga anfall och aldrig återfunna av dräpta ägare.

Norr om Nargurervallen ligger på båda sidor om Mefamirs norra ände Saru Saru – Strövnargurernas nötta land. Detta tvådelade land bosatt av västnarguriska strövstammar..

...har finns tyvär på kartan en större coffafläck som döljer mycket av den information som beskriver landet. Kartografiet i Sterborg sägs vara av de trakoriska coffahusens mest trogna kunder och trotsar helt öppet handelsförbudet med Torilia, men de brukar vara noggranna med att sortera bort de mest rnerspilta exemplaren. De utmärkta kartorna härifrån är dock ökända inte bara for sin geografiska kvalitè utan även for sin goda doft. Tills vidare lämnas Saru Saru obeskrivet i åväntan på att en ny karta hittas...

...Vid Mefamirs nordöstra spets ligger en mycket kraftig Maginod välkand bland Altors magiologer. Den verkar tyvär vara ”infekterad” på något vis och tappra forskare som försokt utröna fenomenet talar om kaotiska strömningar och någon slags ondskap, dvs de få som har återvändt med förståndet kvar. I närheten har khrâshi siktats, såkallade blodsalver, men inget är känt om vad dessa varelser har för ärenden. Området närmast noden är skogsbevuxet men det ända djurliv som syns till är saktmodiga stäpphorningar som inget verkar märka av något onaturligt. Stäpphorningar är dock kanda för sina tjocka skallar. Ibland har någon ondt härjat bland strövnargurernas djur och vid lägereldarna talas det tyst om Ghaerilingen - hästrivaren.

Från Nargurs skogar i öster mot Buh Mir går Slavleden över landet. Stora flockar med skogsnargurer vallas likt boskap over slätten for att säljas på marknaden vid Mefamirs östra brädd. Strövnargurerna har alltid jagat slavar i Nargurs skogsbryn men det var först efter att handel- och guldtvättarbyarna i norra Trasimo uppstod och profesionella slavjägare sökte sig länger in i skogarna som handeln utvecklades. Himmelen är den av byarna strövnargurerna gör de bästa köpen men även i Nya Amawhine kan fynd göras.

[birkebeineren]

Om nargurernas tro...

Nahriguhr - Gudinnan

De narguriska folkens Gudinna är Nahriguhr. Hon steg i urtiden upp ur Källan i hjärtat av Nargurs skogar och samlade kring sig två folk som sedan blev ett - Nargurer.

Legenden berättar om ett ungt förälskad par, Oshra från skogen och Nohre från bergen. De hade flytt sina klaner som sedan urminnes tider legat i krig och levde som utstötta då vare sig hennes folk eller hans folk ville godta någon främmande. En månljus natt såg de en underskön kvinnogestalt stiga upp ur en tjärn djupt inne i skogen. Hon såg lite vilsen ut men samtidigt utstrålade hon lugn och fridsamhet. Kvinnan somnade sedan under ett gammalt träd. De två unga förstod inte vem hon var men vakade över henne under en lång tid medans hon sov, skyddade henne mot faror och gav henne vatten och värme. När kvinnan sedan vaknade tackade hon det unga paret och sa att hon som tack för deras vänlighet skulle söka upp deras klaner, skapa fred och sedan stanna hos dem och bli deras beskyddar. De två folken enades och hon blev a Nahri Guhr - gudinnan av folket.

Gudinnan finns överallt i naturen där det livgivande vattnet flödar; hon dansar i skogen, leker i bergen, sjunger i vinden och viskar med andarna. Nahriguhr representerar även det vilda och det våldsamma, hon jagar och sägs kunna besätta både djur och människa för att leva ut sina lustar, dödliga som livgivande.

Nahriguhr talade ursprungligen direkt till alla nargurer och tog ibland även mänsklig skepnad för att vandra med sina barn, men av okända anledningar försvann hon så helt plötsligt från skogen och ingen visste varför. Efter en tid kunde dock hennes närvaro åter kännas men det var mera avlägset och endast förfädernas andar kunde förmedla hennes vilja till klanerna. Hennes tillbedjare blev ändå inte färre utan snarare tvärt emot och den största skillnaden blev att vinderna fick större betydelse, som ensamma uttolkare av Gudinnans ord. Dessa händelser ligger dock mycket långt tillbaka och endast de äldsta av klanernas har andar i sina Träd som vet att berätta om denna tid.

Gudinnan har olika sidor, eller aspekt, som dyrkas vid relevant tillfälle. Många betraktar dessa som egna gudinnor, fast de samtidigt är den samma. Särskilt bland de utvandrade klanerna och stammarna som lämnat djupet av Nargurs skogar är detta förekommande.

De vanligaste aspekterna är:

Ashdril - Lilla älvan, kärlekens gudinna
Inashrar - Elden och den vilda lustans gudinna
Mirraghan - Kriget och dödens gudinna.
Elwhina - Läkekonstens gudinna
Lihneda - Rättvisans gudinna
Diagha - Urkon, mjölken och de små barnens gudinna


Femohr Dah – förfädernas andar

När nargurerna dör stannar deras andar hos klanen. De har sina hem i det Träd som är varje klans kärna men färdas även fritt i vinden. Vindorna har ständig kontakt med dessa klanens förfäder, femohrer, och förmedlar visdom, kunskap och värderingar som erfarits under århundraden. En följd av detta ständiga rådfrågande bakåt har dock gjort nargurerna konservativa och skeptiska till nya företeelser samt bidragit till deras låga teknologiska nivå. Nargurerna lever i stort sätt på samma sätt nu som för tretusen år sedan.


Ahrlinerna - Hjältarna

Nargurer som gjort stora dåd i livet dyrkas som hjältar, ahrliner, efter sin död och intar en särställning bland förfädernas andar. Hjältarna finns inte i klanträden utan tros följa Gudinnan. De vördas vid sina gravhögar och efter att likätarsmittan spred sig i Nargur är det numera endast dessa som högläggs. Om hjältarna berättas otaliga historier och de sprids av både levande som döda. nargurer. Vid vinterns stora högtid Midsole är det en mycket uppskattad ritual när klanvindan låter en Hjälte ta boning i sin kropp och berätta själv om sina största bedrifter. Hjältarna yxor som de bar i livet är även de föremål för dyrkan och kan under speciella ceremonier lånas ut av klanens awaghas (råd) när hjältedåd behöver uträttas. Det har förekommit att vissa ahrliner har blivit betraktade som gudar men detta är mycket sällsynt.

Berömda hjältar:

Weghil av Ovaternas Imoserklan.
Tharawghos av Trasimernas Mohuggerklan.

[Mikael]

MaesterBirke i skogarna! Härligt!

[birkebeineren]

Trevligt att höra Mikael!

Vill understreka att det som står om Femohr Dah är centralt när det gäller hur jag tänker mig nargurerna i Nargurs skogar.

[birkebeineren]

Har uppdaterat Nargurs historia fram till Mörkertiden i wikin. Kolla gärna och säg till om något fattas eller är otydligt.

Det skulle uppskattas!

[Fafnir]

Och ditt jobb uppskattas som vanligt. Jag är inte uberhaj på historien, men det var en fröjd att läsa iallafall.
Hette Hynsolge Hunsolge i början eller är det stavfel?(vågade inte ändra)

[birkebeineren]

Och ditt jobb uppskattas som vanligt. Jag är inte uberhaj på historien, men det var en fröjd att läsa iallafall.
Hette Hynsolge Hunsolge i början eller är det stavfel?(vågade inte ändra)

Tackar, och speciellt för korrandet av stavningen!

Det skal vara Hynsolge.

[Spelknepe]

Blev lite inspirerad av Peter att hitta "riktiga" bilder.

Ett troll lurar under vattenbrynet... eller kanske de där gäddorna?


En gammal jorpagnsk ruin i nargurskogen?

[Fraxinus]

Mycket snygga!

Hur klistrade du de där! Jag har slängt in massor av landskapsbilder via länkar därför att jag inte vet hur jag ska lägga upp dem direkt som bilder!

[Spelknepe]

Du ska skriva såhär: [img]Här%20klistrar%20du%20in%20länken%20till%20bilden[/img]